Små män ser grabbarnas öden som lördagsunderhållning
Små män gömmer sig bakom anonyma konton, hetsar unga killar till att begå grova våldsbrott och ser deras fall som underhållning. Själva lever de svenssonliv när de loggat ut för dagen.
Att aktivister inom Aktivklubb skulle bli upprörda över min kritik var väntat. En av dem kallade mig för “jävla jude”. Det är den nivån vi har att göra med.
Men samtidigt har jag fått meddelanden från tidigare medlemmar – människor som en gång trodde på idén om en patriotisk ungdomsrörelse – som tackat mig för att jag vågade säga det uppenbara: att rörelsen har tappat all riktning. Till och med en av organisationens medgrundare har hört av sig och uttryckt sin tacksamhet.
Det visar något viktigt: det finns fortfarande unga killar som hade goda avsikter från början. De ville ha disciplin, gemenskap, identitet – något större än sig själva. Men i brist på vuxna förebilder, vägledning och ansvarstagande har de kastats in i ett destruktivt vakuum.
Det mest oroande är inte de unga aktivisterna själva. Det är de vuxna männen som hetsar dem i bakgrunden.
Det mest oroande är inte de unga aktivisterna själva. Det är de vuxna männen som hetsar dem i bakgrunden. Män som är gamla nog att veta bättre – men som i stället gömmer sig bakom anonyma konton och äggar tonåringar till våld. De lever vanliga svenssonliv, går till sina jobb, klipper gräset på lördagen och loggar sedan in på sina trollkonton för att drömma om revolution. Själva skulle de aldrig riskera något, men de applåderar när andra gör det åt dem.
För dem är politik en dokusåpa. De följer dramatiken, hejar på sitt lag, förfasas över motståndarna och återgår sedan till vardagen. De är inte personligt investerade, de gör ingen insats – men deras ord har konsekvenser. De ger unga killar illusionen av att våld är en form av idealism, att ett slag mot en invandrare är ett steg mot nationell återfödelse.
De skriver:
”Heja Sverige! Ta tillbaka ert land!”
”Bra att det körs!”
”De slåss för sin frihet!”
”De pucklade på några fientliga babbar – än sen?”
Det är vuxna män som säger så. Män som borde vara fäder, mentorer, vägledare. Män som borde tala om ansvar, självdisciplin och strategi. Men istället applåderar de våldet. De uppmuntrar unga killar att slåss på gatorna – för att sedan själva luta sig tillbaka framför TV:n och skriva kommentarer om ”kampen”.
Skäms de inte? Unga grabbar självradikaliserar sig själva, påhejade av ölmagade tangentbordsriddare, och slänger bort hela sin ungdom i fängelse. För vad? Tror de verkligen att spontana överfall på invandrare kommer minska invandringen? Eller att misshandel på Kungsgatan är en form av vettig politisk strategi?
Men i stället för att bli en kraft för ordning blev den en spegelbild av det de hatade.
Verkligheten är att politik aldrig handlar om adrenalin eller känslor. Politik är långsamt, tråkigt och mödosamt. Det handlar om att flytta fram positioner steg för steg, inte om att förlora hela sin framtid i ett meningslöst slagsmål.
Aktivklubb började som en bra idé. Den hade potential att skapa något positivt – en miljö där unga män kunde utveckla disciplin, fysisk styrka och gemenskap. Men i stället för att bli en kraft för ordning blev den en spegelbild av det de hatade: ett svenskt förortsgäng med annan estetik, men samma hederslogik, samma tomhet och samma våldsromantik.
Om Aktivklubb ska ha någon framtid – om det överhuvudtaget finns något att rädda – krävs det att mogna röster som Marcus Follin, Jonas Nilsson, Magnus Söderman och Dan Eriksson tillåts vägleda sina yngre förmågor i rätt riktning. Annars kommer fler unga killar gå samma väg: från idealism till destruktivitet, från patriotism till nihilism, från nationell stolthet till kriminalitet.
Christian Peterson
Ja, tråkigt att det blivit så här, iden med aktiv ungdom är ju annars briljant.
Jag hoppas verkligen att dom hittar tillbaka till sitt spår, och blir en stark ryggrad i vårt samhälle.
Har själv barn och barnbarn som tränar i Dojor, men med full kontroll, dom skulle aldrig puckla på människor på stan, kanske ingripa om någon blir misshandlad av flera.
Mycket bra tänkt och skrivet Christian. Vi får hoppas på det bästa.