Aktivklubb: När svensk radikalism börjar likna ett förortsgäng
Aktivklubb föll för samma kultur som de sade sig vilja bekämpa. Frågan är om de verkligen är intresserade av politik – eller om det helt enkelt rör sig om ännu en nihilistisk gängmiljö.
Aktivklubb beskriver på sin hemsida hur de ”fokuserar på fysisk träning, personlig utveckling och försvar av vår nationella identitet, med målet att säkra en framtid för vår nation.” På ytan låter det som ett gott och idealistiskt initiativ – ett försök att bygga gemenskap, disciplin och stolthet bland svenska ungdomar.
Men den bild de försöker måla upp rämnar snabbt när man ser hur de har gjort bort sig själva den senaste tiden. De uppmärksammade och brutala överfall som medlemmar ur gruppen gjort sig skyldiga till har fullständigt överskuggat allt tal om träning, personlig utveckling och kamratskap. Utan mogna ledare och förebilder har Aktivklubb förvandlats till något som mer påminner om ett kriminellt invandrargäng än en konstruktiv ungdomsrörelse.
I den här texten analyserar jag vad som ligger bakom den senaste tidens våldsvåg – och blickar framåt mot vad rörelsen riskerar att utvecklas till om inga vuxna förebilder, vare sig inom rörelsen själv eller inom rättsväsendet, vågar kliva in och agera.
Jag är uppriktigt chockerad över den totala bristen på empati, självreflektion och konsekvenstänk hos dessa unga män. Det är svårt att avgöra om de överhuvudtaget har något genuint politiskt engagemang – eller om Aktivklubb snarare bör betraktas som en del av samma destruktiva ungdomskultur som gangsterrappen, där våld, tomhet och poserande har ersatt ideal, bildning och ansvar.
Blodigt svartsjukhetsdrama väcker frågor
Det hela började med att två av Aktivklubbs medlemmar häktades, misstänkta för att ha grovt misshandlat en före detta medlem som drabbades av hjärnskakning. Motivet? En påstådd förolämpning mot en ledande aktivists flickvän – en ung kvinna med albanskt ursprung.
Offret hade, enligt förundersökningen, blivit vad som i gängkretsar kallas för ”goad” – ett begrepp som enligt Södertörns tingsrätt innebär att man förråder en person som ska utsättas för brott. I det här fallet var det just aktivisternas flickvänner som agerade lockbete.
Förundersökningen avslöjade omfattande chattkonversationer mellan de inblandade, fyllda av hot och aggression. Därtill hittades ett stort antal anmärkningsvärda bilder – bland annat ett fotografi där kvinnan, vars heder männen påstod sig försvara, poserar med en orm framför en hakkorsflagga.
I en av de misstänktas mobiltelefon återfanns också en video, som senare transkriberades i förundersökningen. Tonen, språket och jargongen i klippet var så pass vulgära och gatupräglade att det endast saknades ett par ”wallah” för att man helt skulle kunna missta dem för ett förortsgäng.
Vansinneståget genom Stureplan
Man kunde tro att grabbarna hade lärt sig något av sina tidigare misstag. Men i slutet av augusti visade de återigen prov på en total avsaknad av empati, självbehärskning och omdöme.
I deras interna chattgrupp var tonen rå redan innan de gav sig ut i Stockholmsnatten. Antydningar om att kvällen skulle sluta i våld flödade, samtidigt som de försökte samla folk till en krog på Stureplan. Efter några timmar fortsatte sällskapet till en annan krog på Kungsgatan, där de stannade till omkring 00.30 – innan de begav sig ut i natten, på jakt efter migranter att attackera.
Klockan 00.33 inleddes den första attacken. Två män med afrikanskt ursprung, som just avslutat sitt arbetspass på en närliggande restaurang, blev tilltalade med hatiska glåpord. En av dem slogs i ansiktet med ett paraply, föll till marken och sparkades upprepade gånger. Offret ådrog sig blåmärken, smärta i höften och sår i ansiktet. Gärningsmännen stal därefter hans Lacoste-keps och hörlurar – ett rån som polisen rubricerar som hatbrott.
Bara minuter senare dök samma gärningsmän upp på Birger Jarlsgatan, där de attackerade en man med arabiskt ursprung. Han slogs och sparkades så brutalt att han fick hjärnskakning, medvetslöshet och flera skador i huvudet och ansiktet. Offret vittnar om att han blev attackerad bakifrån utan möjlighet att försvara sig, och beskriver händelsen som en nära döden-upplevelse. Även detta överfall bedöms som ett hatbrott, där gärningsmännen agerade med ”särskild hänsynslöshet”. Offret lämnades medvetslöst på trottoaren medan förövarna sprang därifrån.
Snart drog de vidare och började klottra på både Gant och Diors butiker vid Stureplan. På vägen mot tunnelbanan stannade de till utanför de stängda klockbutikerna på Biblioteksgatan – där de utförde Hitlerhälsningar mitt i natten, som en sista stereotypisk markering innan de tog rulltrapporna ned in tunnelbanan.
På blå linjen mellan Huvudsta och Solna trängde gruppen in en ensam man i 20-årsåldern med ursprung i Mellanöstern, höll fast honom bakifrån, slog honom upprepade gånger i huvudet och försökte till och med dra ut honom från tåget för att fortsätta misshandeln på perrongen.
Överfallen saknar helt förmildrande omständigheter. Det är ytterst osannolikt att ensamma migranter skulle börja bråka med fyra fullvuxna män mitt i natten. Och även om de hade sagt något – förtjänar någon att bli slagen blodig, medvetslös och rånad på öppen gata?
Inga av offren är dömda för brott. Aktivklubbs aktivister däremot riskerar nu flera års fängelse för grov misshandel, rån, olaga hot och skadegörelse.
Blivit vänsterns nyttiga idioter
Det var inte länge sedan Aftonbladet betalade nazister för att hota Alexandra Pascalidou – men med Aktivklubb behövs inte längre sådana iscensättningar. Detta är exakt vad vänstern länge har drömt om: en ny fiendebild att mobilisera mot. När Nordiska motståndsrörelsen sakta har fallit i glömska, dyker plötsligt en ny aktör upp – lika destruktiv, lika lätt att använda som slagträ i den politiska debatten. Våldsamma nazister som kan rikta bort uppmärksamheten från AFA:s terrorism och vänsterns importerade slödder.
Naturligtvis är det en självklar rätt att försvara sig själv, sitt hem och sina nära. Svensk nödvärnsrätt räcker heller inte långt i ett samhälle där polisen förlorat kontrollen. Antikommunism är självförsvar – men att jaga människor på stan i hatets namn är något helt annat.
Vad gick fel?
Jag tror att Aktivklubbs fall till stor del kan spåras till bristen på vuxna förebilder – personer som inte bara åtnjuter respekt, utan som också har tillräcklig auktoritet och erfarenhet för att faktiskt kunna sätta ned foten när ogenomtänkta och rent ut sagt galna idéer får fäste.
Gruppen, som en gång lovade att fostra vilsna unga svenska män – ofta uppväxta i den djungel som mångkulturen faktiskt är – blev något helt annat. I stället för att skapa ordning, utvecklades Aktivklubb till att förkroppsliga just det de sade sig vilja bekämpa: det importerade dominansbeteende som vi känner igen från invandrargängen. Det var precis det som utspelade sig under Stockholmsnatten i augusti – samma våld, samma jargong, samma primitiva hederslogik.
Här uppenbarar sig sekterismen. Aktivklubb är en mycket radikal miljö, och dess medlemmar står ofta helt utanför de normer som präglar det övriga samhället. Om de inte var det från början, är risken stor att nya rekryter dras med när karismatiska ledargestalter sprider hat, förakt och extremistiska idéer. Utan vuxna förebilder, utan någon som kan kanalisera engagemanget, blir det till sist ”fri lek” för testosteronstinna ungdomar utan minsta erfarenhet av långsiktig politisk arbete – och resultatet ser vi nu, i både rubriker och domstolshandlingar.
Vad händer nu?
De tror att de vet bäst och att de är bättre än alla tidigare organisationer som gått i graven. Men frågan är: anser de själva att deras aktivister gör någon nytta på kåken?
Tyvärr har jag inte sett några tecken på självrannsakan eller förbättring – snarare tvärtom. Inom rörelsen talas det om att aktivisterna måste friges, de framställs som politiska fångar, eller så skämtas hela saken bort. ”Det är bra att det körs”, sägs det med ett snett leende, som om våld och fängelse vore ett tecken på framgång.
Grabbarna verkar inte heller ha lärt sig något av detta. Kriminalvården rapporterade till polisen att de hade klottrat slagord som ”Genom kamp till seger”, ”Heil Hitler”, ”Hata alla” och ”Blod och ära”.
Jag är uppriktigt chockerad över den totala bristen på empati, självreflektion och konsekvenstänk hos dessa unga män. Det är svårt att avgöra om de överhuvudtaget har något genuint politiskt engagemang.
Jag hoppas att de få som ännu inte sitter inne tar sitt förnuft till fånga och börjar fokusera på att stärka varandra – inte sänka varann.
från civilsamhällesorganisationen Det Fria Sverige, som har många års erfarenhet av svensk radikalnationalism, skrev nyligen en eftertänksam artikel där han varnade Aktivklubb för att upprepa de misstag han själv gjorde som ung. Det vore klokt av dem att lyssna.
Lill-Gurra, en av Aktivklubbs mest kända aktivister, har under den senaste tiden gjort sig ett namn inom bare-knuckle fighting. Det krävs en hel del mod bara för att kliva in i ringen – och kanske skulle han kunna använda sitt inflytande till att leda organisationen i en bättre och mer konstruktiv riktning, bort från den destruktiva kultur som nu hotar att sluka den helt.
Christian Peterson
Tack återigen Christian för en jättefin granskning. Det här är väldigt viktigt att man tar upp det är helt oacceptabelt beteende 😡
Ja det är ju inte konstigt att det blir så här. Samhället visar ju med all tydlighet att de skiter i denna grupp (en del rentav hatar dem); unga svenska vita killar/ män . Så vad annat kan det leda till? Felet och ansvaret ligger hos dem som upprättat systemet mot dem (vilka är de?). Vart ska den här gruppen ta vägen med frustrationen över hatet mot dem? Kuvas ännu mer? Detta är inte skrivet för att ursäkta fel handlingar - mer ett försök till att peka på orsakerna.
Dessutom försöker de kanske härma den muslimska armbågskulturen (= gängkrim).