Mångkulturen återaktualiserar lösdriverilagen och statarsystemet
Enligt 1885 års lösdriverilag kunde den som “underlät att ärligen försörja sig” dömas till tvångsarbete. Nu fylls våra storstäder återigen av dessa figurer...
Vi lever i ett samhälle där hundratusentals människor saknar jobb, men där regeringen ändå insisterar på att vi måste importera arbetskraft. Sverige befinner sig i en djup sysselsättningskris, men debatten handlar inte om hur vi ska få folk i arbete – utan hur vi ska täcka upp brister i låglöneyrken genom att fylla landet med fler migranter. Och medan staten öppnar gränserna och medierna tystar alla kritiska röster, driver lösdrivare runt på våra gator utan syfte eller ansvar.
Det är dags att tala om något obekvämt: det är inte jobb det saknas – det är arbetsmoral och politisk vilja.
Lösdriverilagen – en bortglömd men aktuell nödvändighet
Förr visste man hur man hanterade antisociala individer. Enligt 1885 års lösdriverilag kunde den som “underlät att ärligen försörja sig” dömas till tvångsarbete. Lagen gällde dem utan bostad, arbete eller fasta inkomster – människor som “förde ett sådant levnadssätt att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet” . Med andra ord: de som tärde på samhället i stället för att bidra.
Sveriges storstäder fylls åter av dessa figurer. Ta Gholamreza Harati – även känd som “kryckmannen” – som ett konkret exempel. Officiellt sjukskriven sedan 2014 och nybliven ålderspensionär, men fullt kapabel att agera som heltidsaktivist för Palestina. Varje vecka syns han på torgen i Stockholm, skrikandes slagord, attackerandes oliktänkande och poliser, samtidigt som skattebetalarna försörjer honom.
I ett land med verklig rättvisa hade Harati skickats till tvångsarbete. I dagens Sverige lyfts han fram som en hjälte av vänsterliberala medier.
Arbetslösheten exploderar – men bärplockarna ska importeras?
Samtidigt som vår sociala trygghet missbrukas av personer som Harati, visar den officiella statistiken att Sverige är ett land i sysselsättningskris.
I juni 2025 var 559 000 personer i Sverige arbetslösa – en arbetslöshet på 9,4 procent.
I januari var siffran så hög som 592 000 – vilket motsvarade 10,4 procent.
I mars var siffran 486 000 (8,5 %) och i april 513 000 (8,9 %) .
Det handlar alltså om över en halv miljon människor som står utan arbete – samtidigt som regeringen och myndigheter kan komma att undanta 152 yrken från lönekrav för arbetskraftsinvandring, däribland bärplockare och städare.
Har det slagit regeringen att det kanske finns en bättre lösning? Kanske ska vi börja med att aktivera den enorma skara av bidragstagare som redan finns här?
En modern version av statarsystemet
Många av de arbetslösa har låg utbildning och saknar språkkunskaper. Enligt SCB var sysselsättningsgraden bland utrikes födda i åldern 20–65 år bara 72,0 procent under första kvartalet 2025 – långt under de 84,7 procent som gäller för inrikes födda män . Och detta gäller första generationens invandrare – andra generationen är ofta ännu sämre anpassad till arbetslivet.
Det är här statarsystemet kommer in. I Sverige fanns tidigare ett system där lågkvalificerade personer – statare – arbetade inom jordbruket i utbyte mot en slant, mat och husrum. De bidrog med något. De var inte parasiter.
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Christian Peterson to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.