De förbjudna samtalen – och varför vänstern alltid behöver en nazist

Plötsligt likställs försök till förståelse med “nazistpropaganda”, och attackerna haglar mot både mig som författare och dem som vågar dela min text om mordet på Daniel Wretström.

Försök till nyansering blev “nazistpropaganda”

När min genomgång av mordet på Daniel Wretström publicerades för några dagar sedan var det knappast ett försök att normalisera nazism. Det var ett försök att förstå ett samhällsklimat. Att återvända till ett fruktansvärt mord – en ung pojke som mördades av ett invandrargäng – och belysa hur detta både exploaterades och förtigs, beroende på vem man frågade.

Sveket mot Daniel Wretström

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Många hörde av sig. Många tackade. Många kände igen sig. Och många läste. Bland de som lyfte texten i offentligheten fanns skribenten Anna Nachman, verksam vid tidningen Fokus och aktiv inom den judiska församlingen i Stockholm. Hon skrev på Facebook:

“Om vi inte då hade hemfallit till det där svartvita tänkandet, förenklingar om ont och gott, så hade vi kanske varit på en helt annan plats i dag, och mycket smärta hade kunnat undvikas. […] Läs den här texten. Författaren brukar kallas både högerextrem och nazist, men testa att se förbi det svartvita och läs vad som faktiskt står.”

När detta skrevs trodde jag först att någon form av försoning, eftertanke eller nyans hade smugit sig in. Men givetvis kom motreaktionen snabbt. AFA-ledaren Mathias Wåg rasade. Morgan Finnsjö från uthängningssajten Expo, som ägnat ett decennium åt att svartmåla oppositionella svenskar, anklagade Nachman och andra som delade texten för att “sprida nazistpropaganda”. Komminstblaskan Flamman hängde på med liknande anklagelser. Och så var det i gång igen.

Det finns nämligen något som vänstern inte klarar av: när deras konspirationsteorier börjar nyanseras. När någon som pekats ut som “förbjuden” får utrymme att tala om något verkligt – om sorg, om mord, om verkligheten bakom retoriken – då kollapsar narrativet.

Jag vet detta, för jag har varit där.