Nu kan tunnhudade poliser slippa granskning

Det nya lagförslaget om “förolämpning mot tjänsteman” är inte ett skydd för rättsstaten – det är ett angrepp på medborgarnas rätt att granska makten...

Foto: Shutterstock

Polisen vill undgå granskning

Den 2 juli 2025 riskerar yttrandefriheten i Sverige att ta ett farligt kliv bakåt. Då träder nämligen en ny lag i kraft: förolämpning mot tjänsteman – ett juridiskt verktyg som i praktiken ger polisen möjlighet att tysta medborgare som filmar, ifrågasätter eller kritiserar dem i det offentliga rummet.

Förslaget kommer från riksdagsledamoten och tidigare polisen Fredrik Kärrholm, som på X försvarade lagen med hänvisning till att hån mot poliser underminerar polisens auktoritet.

Men det verkliga problemet är inte att gängkriminella hånar polisen – det är att staten nu tar ett steg mot att institutionalisera censur. Medborgarens rätt att dokumentera statens maktutövning är på väg att förvandlas till ett brott.

Vi står alltså inför en situation där den som dokumenterar ett ingripande kan bli gripen – inte för att ha brutit mot lagen, utan för att ha sårat någons känslor.

När poliser hånas och filmas försvåras inte bara deras tjänsteutövning – det underminerar hela Polisens auktoritet. Sådant får inte tillåtas och måste mötas med resoluta ingripanden.

Filmning är inte hot – det är ett skydd

Lagförslaget sträcker sig betydligt längre än att bara adressera gängkriminellas förlöjliganden av polisen. Enligt lagens förarbeten kan även handlingar som inte når upp till straffrättslig nivå klassas som otillbörliga. Det kan till exempel handla om att filma en polis, publicera videon på sociala medier tillsammans med kritiska kommentarer eller helt enkelt vara för “provokativ” under ett ingripande.

Det innebär att polisen i praktiken ges fria händer att avlägsna eller ingripa mot personer som dokumenterar deras arbete – även om inget lagbrott har begåtts. Journalister, aktivister, vittnen och oroliga medborgare riskerar att tystas, få sina telefoner beslagtagna, sitt material raderat och sin rätt till rättslig prövning underminerad genom sekretess.

Och detta sker redan idag. Att få ut material från polisens kroppskameror är i princip omöjligt. Polisen hänvisar konsekvent till sekretess, även i fall där materialet utgör avgörande bevis för att kunna väcka talan mot polisen i ett civilmål. När din egen dokumentation då beslagtas, återstår inget annat än ord mot ord – och staten håller i båda pennorna.

Polisen har makt – därför ska de tåla granskning

Poliser är inte vilka offentliga anställda som helst. De har långtgående befogenheter: att använda våld, att frihetsberöva, att utöva tvång. Just därför är det avgörande att de också är föremål för offentlig granskning. I ett öppet samhälle måste den som innehar makt vara beredd att tåla kritik. Det är inte bara rimligt – det är en demokratisk nödvändighet.

När staten försöker skydda sina beväpnade tjänstemän från att bli ifrågasatta, då har något gått väldigt snett.

Maktbalansen tippar – åt fel håll

Det är sant att vissa kriminella försöker uppträda dominant mot polisen i utsatta områden. Men samtidigt vet vi att dessa individer ofta är livrädda för polisen och gör allt för att undvika de hårda straff som redan finns. Det verkliga problemet är alltså inte att de saknar respekt – utan att staten nu använder dessa situationer som förevändning för att ta ifrån medborgarna rätten att granska.

Polisen är redan en extremt privilegierad aktör i rättsstaten. De omfattas av en rad befintliga lagar som ger dem skydd vid hotfulla eller våldsamma situationer:

• Våld mot tjänsteman

• Förgripelse mot tjänsteman

• Förtal och förolämpning

• Olaga hot

• Otillåten påverkan

Att införa ännu en lag, som bygger på subjektiva uppfattningar om “förolämpning”, har inget med rättvisa att göra – det har med kontroll att göra. Det är ett försök att stärka polisens emotionella komfortzon snarare än allmänhetens rättssäkerhet.

Vad räknas egentligen som förolämpning?

Här uppstår ett av de mest problematiska aspekterna av förslaget: det är oklart vad som egentligen kommer att räknas som förolämpning. Är det att säga att en polis är inkompetent? Att himla med ögonen? Att spela in ett ingripande utan att visa vördnad?

När lagstiftning bygger på subjektiva tolkningar snarare än tydliga, rättssäkra gränser, är det alltid den svagare parten som drabbas. Vi vet dessutom att vissa poliser inte tvekar att påstå att de blivit utsatta för våld – inte för att det är sant, utan för att få en anledning att frihetsberöva en besvärlig person. Vad händer när samma tjänstemän får ett nytt verktyg att gripa dig – bara för att du dokumenterade vad som hände?

Sverige ska stå för transparens – inte censur

Sverige vill gärna framstå som ett föredöme i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Men denna lag står i skarp kontrast till internationella principer, som FN:s grundläggande riktlinjer för användning av våld och ansvarsskyldighet inom ordningsmakten. Transparens är inte ett hot – det är ett skydd mot maktmissbruk.

Dessutom bör man inte bortse från lagens oavsiktliga konsekvenser. Utländska turister som filmar ett ingripande – utan att känna till den svenska lagstiftningen – riskerar att gripas för ett brott de inte ens visste existerade. Det är inte bara rättsosäkert, det är också skadligt för Sveriges internationella rykte.

Alternativen är tydliga – och bättre

Det finns många andra sätt att stärka polisens auktoritet utan att undergräva demokratin. Istället för att kriminalisera filmning borde Sverige införa:

• Obligatorisk offentliggöring av kroppskameramaterial vid tvister eller anklagelser mot polisen.

• Hårdare disciplinära åtgärder mot poliser som ljuger i tjänsten eller fabricerar våldsanklagelser.

• Fördjupad utbildning i hur poliser kan hantera konfrontativa situationer utan att direkt hota med fysiskt våld eller laglig repression.

Samhället vinner inte på att poliser är rädda för att bli granskade. Det vinner på att poliser klarar av att bli granskade – och visar professionalism, transparens och ansvarstagande.

Christian Peterson

---

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.