Tidöregeringen flyger in nya bidragstagare under kvotflyktsystemet

900 kvotflyktingar från Afrika och 100 afghaner får permanent uppehållstillstånd direkt – i strid med folkviljan...

Foto: Shutterstock

Tidöavtalet såldes in som det historiska paradigmskifte som skulle vända upp och ner på Sveriges katastrofala migrationspolitik. Det var löftet till väljarna – särskilt de hundratusentals som valde att lägga sin röst på Sverigedemokraterna.

Men vad blev resultatet? Ett par symboliska åtgärder, några utredningar, och samtidigt en fortsatt inflod av kvotflyktingar och ett migrationspolitiskt narrativ där mångkultur beskrivs som en oundviklig och i grunden positiv realitet. Det är ett svek av historiska proportioner.

Kvotflyktingar från Afrika och Afghanistan – medan svenskar flyr förorten

Nyligen meddelade regeringen att Sverige under 2025 ska ta emot 900 kvotflyktingar, främst från Kongo, Uganda och Tanzania, samt ytterligare 100 afghanska kvinnor från Turkiet. Enligt pressmeddelandet har så kallade “HBTQI-personer” prioriterats.

Dessa individer får omedelbart permanent uppehållstillstånd och kan inom bara några år kvittera ut svenska medborgarskap. Man behöver inte ens spekulera – vi vet exakt vad detta leder till. Mångårig statistik visar att dessa grupper har extremt låg sysselsättningsgrad, skyhög bidragsförsörjning och överrepresentation i brottsstatistiken. Det är alltså ett aktivt importprogram av sociala och ekonomiska problem.

Detta sker samtidigt som regeringen och migrationsminister Johan Forssell (M) öppet deklarerar att Sverige kommer vara mångkulturellt även framöver. Han säger det rakt ut: “Det är ett faktum, det kan ingen förändra” . Frågan är – varför skulle vi acceptera det? När gav svenska folket sitt godkännande till att Sverige skulle förvandlas till en multikulturell mosaik av klanstrukturer, islamisering och parallellsamhällen?

Tidöpartierna går i takt med globalisterna

Man kan fråga sig – varför existerar ens Tidöavtalet om resultatet är att massinvandringen rullar på som om inget hänt? I januari i år delades över 6 000 nya medborgarskap ut, huvudsakligen till individer från Mellanöstern och Afrika. Totalt har över en kvarts miljon nya medborgarskap beviljats sedan Tidöregeringen tillträdde . Detta är samma siffror som under de rödgröna regeringarna, vilket innebär att paradigmskiftet är en ren bluff.

Forssell själv ser inga problem med att dela ut över 150 000 medborgarskap under sin tid som migrationsminister. Istället pratar han om att det i grunden är “bra” att fler blir medborgare – trots att samma personer i många fall inte har någon koppling till Sverige, inte delar våra värderingar och ofta lever helt utanför samhället.

Vad är egentligen Tidöavtalets syfte?

Vi som har följt den politiska utvecklingen vet vad Tidöavtalet lovade: kraftiga volymminskningar, skärpta krav och en återvandring värd namnet. Inget av detta har realiserats. Istället får vi höra att det är “för tidigt att dra slutsatser”, att utredningarna tar tid och att förändringarna kommer 2025 och 2026. Det är ett klassiskt etablissemangssvar – skjuta problemen på framtiden och hoppas att väljarna ska glömma.

Men väljarna glömmer inte. Varje skjutning, varje överfallsvåldtäkt, varje bidragshöjning för nyanlända påminner oss om vad som sker. Mångkulturen har inte bara misslyckats – den har splittrat vårt land, krossat samhällskontraktet och skapat en otrygghet som svenskarna inte upplevt i modern tid. Att Sverigedemokraterna, det parti som byggde sin existens på att stoppa denna utveckling, nu medverkar till att den fortgår, är inget annat än ett förräderi mot sina väljare.

Folkutbyte och kollaps

Det pågår ett folkutbyte i Sverige. Det är ett faktum – det är statistik. Var tredje medborgarskap som delas ut går till individer från Mellanöstern eller Afrika. Migrationsverket fylls av handläggare med samma bakgrund som dem de ska bedöma. Samtidigt förklarar regeringen att Sverige ska fortsätta vara ett mångkulturellt land – en förklädd bekräftelse på att den demografiska förändringen är officiell politik.

Detta sker samtidigt som vänsterliberala medier, med sina mångkulturella aktivister och “experter”, försöker övertyga oss om att detta är oundvikligt och att alla som motsätter sig utvecklingen är “högerextrema” eller “rasister”. De har fått en oväntad allierad i den borgerliga regeringen, som kapitulerar för vänsterns verklighetsbild och narrativ. Vi ser det gång på gång: från migrationspolitiken till klimatpolitiken och genusideologin – Moderaterna och Kristdemokraterna dansar nu i takt med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Christian Peterson

---

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.