Tidningen Brand har i över 100 år fungerat som ett ideologiskt nav för extremistmiljöer på den yttersta vänsterkanten, där de spridit konspirationsteorier och regelbundet uppmanat till våld. Ursprungligen var tidningen ett propagandaorgan för Socialdemokraternas dåvarande ungdomsförbund “Ungsocialisterna”, som uteslöts på grund av sin ledares uppmaningar till mord på revolutionens fiender. Under 70-talet utvecklades Brand till ett stödorgan för internationella kommunistiska terroristgrupper som Rote Armee Fraktion (RAF) – ansvariga för flera sprängdåd och lönnmord i både Sverige och Tyskland. När terrorgruppen AFA bildades på 90-talet, blev Brand snabbt en språngbräda för organisationens aktivister och agerade som deras inofficiella organ, enligt en rapport från Säkerhetspolisen. Idag har tidningen behållit sin status inom våldsvänstern och inkluderat flera av dess mest kriminella och uppviglande aktivister som skribenter.
Trots att Säkerhetspolisen under lång tid har övervakat Brands redaktion och tidningen omnämnts i flera forskningsrapporter som en kanal för våldsbejakande extremism, har Statens Kulturråd fortsatt att pumpa in miljonbelopp i stöd till tidningen genom det statliga kulturtidskriftsstödet. Denna absurda finansiering har skett i skuggan av ansvariga kulturministrar, där den nuvarande kulturministern Parisa Liljestrand är ytterst ansvarig för att bidragen fortsätter att strömma in.
Det är hög tid att regeringen sätter stopp för bidragen till våldsbejakande extremism och utreder kulturinstitutionernas roll i att möjliggöra detta skattefinansierade hyckleri. Vill man ha kvar en trovärdig kulturpolitik, kan man inte längre blunda för extremismens närvaro mitt i etablissemanget.
Innehållsförteckning
Grundades på 1800-talet
Kopplas till terrorism
Sabotera infrastruktur
Jubileumsutgåva i samarbete med AFA
Otillbörlig påverkan och antistatlig extremism
Bemannas av autonoma aktivister
Skattefinansierad extremism
En handlingsförlamad lätthöger
Grundades på 1800-talet
Socialdemokratisk utbrytargrupp med “småmord” som ambition
Tidningen Brand gavs först ut år 1898 och har sedan dess varit en ofiltrerad megafon för våldsvänstern i Sverige, eller som de själva beskrev sig i sin senaste ansökan om statsbidrag: “… en orädd samhällstidning med fokus på dessa rörelser och kamper, utifrån ett maktkritiskt underifrånperspektiv.”
Från början var tidningen ett propagandaorgan för Socialdemokraternas dåvarande ungdomsförbund “Ungsocialisterna” som uteslöts ur moderpartiet 1908 efter flera års interna stridigheter. Konflikten bottnade i Henrik “Hinke” Bergegrens grandiosa självbild och upprepade försök att förvandla partiet till en renodlad terroristorganisation - något som fick Hjalmar Branting att se rött. Redan under partikongressen i Norrköping 1881 hade Bergegren uppmanat till mord mot revolutionens fiender:
“För min del anser jag småmord kan vara alldeles utmärkta, och sådana attentat sätter skräck i de härskande i samhället. Vi skola inskjuta det gift, som heter hat så att vi blir mogna för vilket våld som helst.”
Brand skulle under de efterföljande 100 åren genomföra en rad rekonstruktioner där driften av tidningen togs över av olika huvudmän. Den röda tråden skulle förbli den antidemokratiska världsåskådningen och fokuset på att radikalisera sina aktivister.
Kopplas till internationell terrorism
1999 upprättade den dåvarande regeringen en säkerhetskommision som hade i uppdrag att granska de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet. Magnus Hjort vid Stockholms universitet, som numera tjänstgör som generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF), fick i uppdrag att upprätta en forskningsrapport om hotet från vänstern. I den offentliggjordes bland annat hur Tidningen Brand kunde kopplas till gränsöverskridande terrorism.
▹ Läs hela rapporten här
Hjort fick tillgång till underrättelseuppgifter, sekretessbelagda förundersökningar och dokument som visade tidningens djupa sympatiyttringar till den Stasifinansierade dödskulten Rote Armee Fraktion (RAF) i Tyskland och Marxist-Leninistiska Brigate Rosse (BR) i Italien - ansvariga för en rad mord, kidnappningar och sprängdåd.1
BR fokuserade på bombattentat riktat mot industribyggnader och lönnmord på toppolitiker med start från 1970-talet och fram till 2006. Deras mål var att destabilisera det italienska samhället i hopp om att öppna upp för en kommunistisk revolution.
RAF, även kallad “Baader-Meinhof-ligan”, gjorde sig kända för sina skjutningar mot industrimän, poliser och militärer mellan 1970 och 1998. Hela 32 personer mördades, varav två i Sverige, och hundratals skadades. Detta motiverades med konspirationsteorin om att det tyska samhället på något sätt fortfarande skulle vara kontrollerat av “nazister”. Ligan hade nära kontakt med den östtyska underrättelsetjänsten som var med och finansierade deras verksamhet.
Under den så kallade ambassadockupationen 1975 tillfångatog sex beväpnade vänsterextremister från Baader-Meinhof-ligan den västtyska ambassadören i Stockholm, och flera andra diplomater, i hopp om en fångväxling. Detta misslyckades efter att attentatsmännen råkat detonera sin egen sprängladdning och därefter tvingades fly. Tack vare Sveriges dåvarande arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijon, som även var ansvarig för frågor som rörde terrorismbekämpning, utvisades attentatsmännen till Västtyskland där de senare skulle komma att dömas till livstids fängelse.
Nedan följer det kända klippet från Sveriges television som fångade när sprängladdningen detonerades. I filmen hör man reportern Bo Holmström ropa: “Lägg ut, lägg ut, lägg ut!”
Efter att tre av terroristerna från ambassadockupationen begått självmord i fängelset höll svenska vänsterextremister en demonstration i Stockholm där slagord som ”Tysk höst - svensk vinter?” - något som Säkerhetspolisen tolkade som ett förtäckt hot mot det svenska samhället. Detta kom bara några månader efter att man hade gripit 70 medlemmar ur den så kallade “Kröcherligan” som planerade att göra ett nytt försök att uppnå fångväxling genom att kidnappa Anna-Greta Leijon och hålla henne fängslad i en liten trälåda.
Med denna vetskap inleddes Säkerhetspolisen ett spaningsarbete av den vänsterextrema miljön i Stockholmsområdet där man avlyssnade Tidningen Brand med anledning av deras återkommande sympatiyttringar för och nära kontakter med de tyska terroristerna.2
Spanienresenär blir målvakt
1966 registrerades den kände Spanienresenären Nils Lätt som målvakt för Tidningen Brand hos Patent- och Registreringsverket (PRV). Utgivaren är juridiskt ansvarig för innehållet och ska enligt tryckfrihetsförordningen granska allt innehåll inför publicering. Trots detta kvarstod Lätt som ansvarig utgivare långt efter sin död 1988 - faktiskt ända fram tills Justitiekanslern åtalade tidningen för uppvigling i början av 2000-talet. I dag finns delar av Lätts bibliotek arkiverat i Syndikalistiskt forum, som är en delvis skattefinansierad vänsterextrem möteslokal som disponeras med hjälp av bulvanen Golaleh Azad.
Ständiga rekonstruktioner
Efter en period av inaktivitet återuppstod Brand på 1980-talet som ett organ för den svenska husockupantrörelsen - en mycket extrem och våldsam sammanslutning av vänsterextremister som bland annat kastade brandbomber mot de poliser som kom i närheten av fastigheterna som hade ockuperats. Tidningen knöt även till sig en rad obskyra subkulturer kopplade till bland annat punkscenen och militanta så kallade “antifascister” - en då framväxande trend av vänsterterrorister som satt i system att förfölja patriotiska svenskar som förespråkade nationsgränser.
På 1990-talet tog en ny generation aktivister över redaktionen, däribland medlemmar från terrorgruppen Antifascistisk Aktion (AFA), det vänsterextrema fackförbundet Syndikalisternas (SAC) ungdomsförbund SUF och den närbesläktade aktivistgruppen “Allt åt alla”, där ambitionen var att röra sig bort från ren ideologisk debatt och i stället rikta in sig på konkreta måltavlor. Tanken med den nya sammanslutningen av medieaktivister var att tidningen skulle produceras av personer som rörde sig inom dåtidens organisationer. En ambition som tidningen fortfarande valt att behålla och som framfördes i den senaste ansökningen om statsbidrag: ”Syftet är att få sociala rörelser att med egna ord beskriva sina målsättningar och praktiker, snarare än att gå omvägen via representanter och externa tolkningar.”
En liknande nystart ägde rum på 2010-talet efter en period när tidningen under ett antal år inte hade getts ut. I samband med detta valde redaktionen att fokusera på att knyta till sig fler vänsterpropagandister, såsom terroristsympatisören och antisemiten Kajsa Ekis Ekman, som kanske i första hand rörde sig i mediala och inte aktivistiska sammanhang.
Kopplas till terorism
Säkerhetspolisens författningsskyddsrotel
Säkerhetspolisens författningsskyddsrotel slog redan 2001 fast att Tidningen Brand, tillsammans med andra vänsterextrema publikationer som Inform och Motkraft, fungerade som de huvudsakliga kommunikationskanalerna för spridning av terrorgruppen AFA:s propaganda. Rapporten konstaterade dessutom att dessa publikationer inte var officiella AFA-organ, men gav bland annat insikt i det faktum att redaktionen bemannades av dess aktivister som dessutom utgick från en gemensam föreningslokal.3
▹ Ladda ned Säkerhetspolisens kartläggning här
Instruktionsbok för terrordåd
Säkerhetspolisen noterade att ett nummer av Brand från mars 2000 innehöll detaljerade instruktioner om att kasta brandbomber, överfalla poliser samt förgifta polishundar. Detta ledde till att tidningen anmäldes för uppvigling. Jan Sundström från SÄPO:s författningsskydd skrev följande i sitt överlämnande till Justitiekanslern:
“Säkerhetspolisen har granskat ett införskaffat exemplar, som bifogats till Justitiekanslern, och konstaterat att det på flera sidor uppmanas till våldshandlingar mot polismakten. Under rubriker som “Ammoniak”, “Gatsten”, “Molotov-coctails” och “Vapen” ges instruktioner om hur dessa vapen ska användas i demonstrations- och konfrontationssituationer. Handlingarna förväntas orsaka allvarliga person- och egendomsskador. På grund av detta har brottet klassificerats som uppvigling och en anmälan har upprättats.”
Nedan följer artikeln som anmäldes:
Död målvakt komplicerar ansvarsfrågan
Som tidigare omnämnt, var vänsterextremisten Nils Lätt ansvarig utgivare för Brand - trots att han hade varit död sedan flera år tillbaka. Eftersom redaktionen hade underlåtit att utse en ersättare kan detta inte tolkas som något annat än ett medvetet försök till att undkomma lagföring. Att Säkerhetspolisen, som har i uppgift att bevaka den autonoma vänstern, inte hade upptäckt detta är ännu ett exempel på rättsväsendets lathet och bristande handlingskraft när det kommer till vänsterextremism.
Anna Lundin golar ned sig själv
I stället valde Justitiekanslern, som är ensam åklagare i tryckfrihetsmål, att hålla förhör med tryckaren Bo Bergqvist, ägare av Katarina Tryck AB, som hade tryckt det aktuella numret. Åklagare, polis och säkerhetspolis närvarade och lyckades slutligen förmå en stressad Bergqvist att peka ut AFA-aktivisten Anna Lundin som den som stod bakom beställningarna.
Därefter skulle flera förhör hållas med Lundin där hon till en början medgav att hon var medlem av redaktionen, men inte ville kommentera om verksamheten hade något bolag eller förening i ryggen. Trots att hon i det första förhöret hade uppgett att hon representerade tidningen tog hon tillbaka påståendet i nästa förhör när hon insåg allvaret i åtalspunkterna. Snart skulle långa utsvävningar komma om att alla redaktionella beslut fattades kollektivt - allt för att undkomma lagföring. Lundin hävdade även att artikeln var något slags satiriskt verk.
▹ Ladda ned förundersökningen här
Frias i tingsrätten
I stämningsansökan poängterade Justitiekanslern att de uttalanden som publicerats i tidningen uppviglade dess läsare till brottsliga gärningar. Uppmaningarna avsåg enligt JK dessutom konkreta brott som misshandel, skadegörelse, våldsamt upplopp och våld mot tjänsteman. Därutöver menade man att uppviglingen skett både genom enstaka uttalanden och genom artikelns helhet.
Till mångas förvåning friades Anna Lundin av tryckfrihetsjuryn som avvisade målet innan det ens hann prövas i rättegång. Detta berodde på att de politiskt tillsatta nämndemännen ansåg att Lundin inte kunde hållas ansvarig för brott eftersom hon inte hade registrerat sig själv som ansvarig utgivare. Därutöver ansåg nämndemännen att artikelns uppmaningar till våld inte var brottsliga.
▹ Ladda ned domen här
Sabotera infrastruktur
Skadegörelse mot energianläggningar
Det tyska vänster- och klimatextremistiska gruppen Ende Gelände lyfts ofta fram i tidningen och dess poddar. I ett nummer från 2022 intervjuades en anonym svensk vänsterextremist som hade deltagit i gruppens trakasserier och sabotage av tyska energianläggningar. Nytt för den aktuella aktionen var att man hade utökat sin “aktionskonsensus”, sin regelbok, till att även inkludera olika former av småskalig terrorism som till exempel förstörelse av byggmaterial och maskiner.4
Sabotage av infrastruktur
Tidningen Brand har sedan länge haft ett uppslag de de de lyfter fram och informerar om nyheter kopplade till den autonoma rörelsen. Uppslaget kallas för “gnistor” och har genom åren hyllat och samlat in pengar till vänsterextremister som saboterat grundläggande infrastruktur.
Ett exempel var när man firade att ett hundratal maskerade vänsterextremister hade kommit undan med att blockera tågtrafiken i centrala Stockholm inför en invandringskritisk demonstration.5
I ett annat nummer från slutet av 90-talet skrev Mathias Wåg under sin pseudonym “Olle Meurling" om hur en ny vänsterextrem cell hade bildats för att försena och fördyra brobygget över Öresund. I texten uppmanade Wåg läsarna att donera pengar till gruppen som hade dragit på sig höga rättegångskostnader efter att de hade immobiliserat fyra lyftkranar vid SundLinks Brofabrik i Malmö.6
I en av de senaste utgåvorna uppmärksammades en sammanslutning av svenska klimat- och vänsterextremister som gick under namnet “Take Concrete Action”. Bland deltagarna fanns den våldsbejakande terrorgruppen AFA, närbesläktade SUF, men också Extinction Rebellion. Aktionens uttalade mål var att “stänga ned” Slitefabriken på Gotland, som producerar i stort sett all cement som används i Sverige.7 Med uttalad inspiration från den kände antisemiten och vänsterextremisten Andreas Malms bok “How tow blow up a pipeline” försökte man störa fabrikens verksamhet genom att bland annat sabotera dess transportvägar. Genom att attackera fabriken gav de därigenom sig på en vital del av Sveriges totalförsvar, då fabriken spelar en nyckelroll för vårt lands självförsörjningsförmåga i händelse av krig.
Jubileumsutgåva i samarbete med AFA
Mathias Wåg står bakom
I slutet av förra året släppte Brand en jubileumsutgåva som hade författats i samarbete med AFA inför terrorgruppens 30-årsfirande i Cyklopen - en vänsterextrem samlingslokal i Högdalen som arrenderar mark av Stockholms stad. En av lokalens mest drivande aktivister tillfångatogs för några månader sedan i Israel och dömdes också nyligen för ett attentat mot Nederländernas ambassad.
Sedan flera år tillbaka har Mathias Wåg (Våg-Malmhake), som var med och grundade terrorgruppen på 1990-talet, varit ansvarig utgivare för Brand. Föga förvånande lyckades han även denna gång fylla tidningen med uppmaningar till trakasserier och våld mot politiska meningsmotståndare.
Både Brand och AFA skulle marknadsföra specialnumret i flera månader och beskrev sig själv som tillhörande samma lag. I korspublicerade inlägg, på bland annat X, beskrev de varandra som en del av samma “rörelse” samtidigt som de skrev om “våldet som taktik” mot deras gemensamma fiender.
Förakt mot Polismyndigheten och terrorbekämpande lagstiftning
Tidigt i numret beskrev en pseudonym Polismyndigheten på följande sätt: “Det är en institution befolkad av rasister och kvinnomisshandlare”.8
Brands kassör Isak Gerson skulle snart peka ut svenska storbanker som antidemokrater efter att de stängt ned AFA-kopplade samt islamistiska organisationers bankkonton med hänvisning till penningtvättslagens (2017:630) åtgärder mot finansiering av terrorism.9 Några sidor senare framstår det som om tidningen tar ställning mot, eller åtminstone beskriver det som en motgång, att den svenska antiterrorlagen förbjuder främjandet av terrorverksamhet.10
Motståndet mot lagen har kommit att bli ett återkommande tema och beskrevs senast i april av artikelförfattaren Rolf Skoglund på följande vis: “Eller de mer samtida processerna kring den nya ‘terroristlagen’ från förra året, där sossar och moderater gjorde gemensam sak i att kriminalisera barnpassning och att ordna möteslokaler?” Vidare beskrev Skoglund lagen som statlig repression som skulle kunna drabba militanta vänsteraktivister.
Terrorism och hat mot socialdemokratin
Vidare innehöll tidningen förstås flera artiklar som författats av AFA själva. Dels texter där terrorgruppen tar på sig grov brottslighet samtidigt som de uppmanar till våld mot allt ifrån allt ifrån nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen till liberala Moderaterna - med en ständig närvaro av bitterhet riktad mot Socialdemokraterna.
Nedan följer en rad citat från AFA:s texter:
“Den miljö som samtidens största fascistiska hot har växt fram i är i högsta grad skapad av socialdemokratin: Sverigedemokraterna har samlat på sig tillräcklig politisk makt för att bli ett regeringsparti. Det är något få av oss trodde när vi jagade bort dem från gator och torg.”11
“Många såg SDs politiska framgångar som ett bevis på att den militanta strategin mot dem helt enkelt inte hade fungerat. Vår analys är tvärtom, att SD fick större möjlighet att växa när de inte längre var en måltavla för den militanta rörelsen.”12
“I valet 2006 ökade de sitt stöd med 86 163 röster, valet därpå, år 2010, tog de sig som bekant in i riksdagen. Om det hade varit möjligt att krossa Sverigedemokraterna år 1997 och med det deras senare framväxt genom att prioritera dem som grupp vet vi förstås inte. Lärdomen är i vilket fall solklar: Ingen fascistisk grupp är någonsin ofarlig tills den sista spiken är satt i kistan. Varken partipolitiken eller den fria marknaden kommer att skydda oss från fascismen eller avveckla kapitalismen. Det är problem som vi måste lösa själva.”13
“Självförsvarskurser för kvinnor och transpersoner, antifascistiska attityder på fotbollsläktaren, konserthus som kastar ut nazistiska musikband, skolelever som välter Sverigedemokraternas infobord detta bör inte ses som kulturella småfrågor, detta bör ses som potentiella vapen i klasskampen med enorm sprängkraft.”14
“Det finns många sätt att se på, utöva och förhålla sig till våld. Vi är öppna med att vi ser våld som ett legitimt verktyg i kampen mot fascismen, oavsett om det är organiserat eller spontant.”15
“När vi förbereder oss för en aktion är det inte det moraliska dilemmat att bryta mot lagen vi ställer oss inför, utan hur vi ska komma undan med det. Vi tror på vår rätt att försvara oss mot fascismen med alla medel vi kan.”16
“Vi väljer att inte vara öppna med vilka illegala aktioner vi ligger bakom, vi ser en större vinst i att få arbeta ostört än att utnyttja aktioner för propagandasyften.”17
“Vi undviker så gott vi kan att sitta i fängelse, få böter eller på andra sätt bestraffas av samhället. Vi vet aldrig när eller var vi är övervakade men risken är alltid närvarande. Men som med allting i livet är det en balansgång.”18
“Gå med i AFA”
I slutet av tidningen uppmanar Brand uttryckligen sina läsare att ansluta sig till terrorgruppen under rubriken “Gå med i AFA” där information om hur man kontaktar organisationen samt ansluter sig bifogas. Vidare berättar man hur man startar en egen AFA-cell utifall att det inte skulle finnas någon befintlig lokalgrupp. Man klargör även att AFA-nätverket bistår nya rekryter med information om olika säkerhetsrutiner och kunskap om hur man genomför aktioner. 19
Mobiliserar i skattefinansierade lokaler
I numret talar terrorgruppen AFA helt öppet om att de bedriver verksamhet i skattefinansierade lokaler. En viktig mötesplats som omnämns är bland annat Viktoriahuset i Göteborg20 som ägs av kommunen, men som hyrs ut i andra hand av bulvanen Golaleh Azad till den vänsterextrema föreningen Syndikalistiskt forum - eller “forum” som det också kallas. Dessa upplåter i sin tur lokalerna till AFA och andra extremistgrupper som pekats ut av SÄPO, Center mot våldsbejakande extremism (CVE) och totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
I specialnumret om AFA beskriver sig Syndikalistiskt forum på följande vis:
“Vi är en samlingspunkt för Göteborgs utomparlamentariska vänster! Ett utrymme för olika grupper i rörelsen där de kan ha möten, ordna egna evenemang och träffas med aktivister från andra grupper. Dessutom kan nya personer hos oss bli introducerade till rörelsen och få inspiration till hur de själva kan bli involverade.”
Otillbörlig påverkan och antistatlig extremism
Ett sätt att tysta sina meningsmotståndare
Otillbörlig påverkan är ett samlingsbegrepp som omfattar både olagliga och olämpliga metoder som används för att påverka tjänstepersoner eller förtroendevalda i syfte att förmå dem att agera annorlunda än vad de ursprungligen avsett inom ramen för sitt arbete. Detta kan ske genom hot, våld, trakasserier eller mutor, men även genom subtilare påtryckningsmetoder som olika former av mobbning. Ett exempel på detta är hur svenskar som förespråkar nationsgränser ofta stämplas som “högerextremister” av vänsteraktivister och vänsterliberala medier.
Otillbörlig påverkan är ett återkommande verktyg inom extremistmiljöer och det är särskilt vanligt förekommande inom den vänsterextrema miljön vars konspiratoriska världsbild grundar sig på en form av antistatlig extremism. Eftersom den autonoma vänstern motsätter sig all form av statlig auktoritet och hierarkier blir otillbörlig påverkan ett sätt att utmana demokratins legitimitet.
Fenomenet är närbesläktat med terrorism som definieras på följande vis av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB):
En gärning som allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation om denna syftade till att:
injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller del av en befolkning,
tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller
destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.
I detta avsnitt väljer jag dock att begränsa mig till de fall av otillbörlig påverkan som inte innefattar våld eller hot om våld eftersom jag redan avhandlat Brands våldsbejakande inslag. Här fokuserar jag i stället på tidningens kopplingar till trakasserier och hot.
Angriper myndighetspersonal
Ett återkommande inslag i Brand är skribenternas beskrivningar av det demokratiska statsskicket som korrupt och myndighetspersonal som antingen fullfjädrade fascister eller åtminstone möjliggörare av fascism. På så vis pekas de ut som legitima måltavlor för våld och trakasserier.
En myndighet som ofta pekas ut är Polismyndigheten som dels beskrivs som en “institution befolkad av rasister och kvinnomisshandlare”21 samtidigt som man historiskt sett uppmanat till både våld och trakasserier mot poliser - exempelvis i texten som Säkerhetspolisen anmälde till Justitiekanslern som jag nämnde tidigare.
I början av förra året hyllade den flerfaldigt dömda vänsterextremisten Carolina Andrén, som har vandrat från Feministiskt Initiativ till autonom vänster på bara några år, hur klimatextremister börjat angripa anställda inom svenska myndigheter. Som exempel gav Andrén det som kallas för “myndighetsuppror”22 som går ut på att ta sig in i myndighetsbyggnader, trakassera dess personal och i processen peka ut dem som ansvariga för diverse oförätter. Liknande aktioner riktade mot statlig och kommunal förvaltning har även utförts av aktörer som ingår i, eller sympatiserar med, den islamistiska desinformationskampanjen mot Socialtjänsten.
Fängelsen ifrågasätts
I ett annat nummer, som fokuserade på Kriminalvårdens myndighetsutövning, fick rånbögmördaren Henry Cohen bre ut sig. Cohen gjorde sig känd i början av 2000-talet efter att ha knivhuggit två män i pensionsåldern, och mördat en av dem, mitt under pågående gruppsex.
I sina texter problematiserar Cohen fängelsers existens samtidigt som han beklagar sig över att kriminella inte kan friges efter att de avtjänat halva sitt straff. Cohen avslutade sin text med att uppmana den autonoma rörelsen att mobilisera sina anhängare mot Kriminalvården och argumenterade för att detta skulle öka vänsterns popularitet bland invandrare.23
Bemannas av autonoma aktivister
Tidningen Brands nuvarande redaktion, samt majoriteten av dess återkommande skribenter, utgörs till största del av aktivister inom den autonoma vänstern. Dessa är alla aktiva, eller sympatiserar med, grupper som SÄPO, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), FOI samt CVE, beskriver som vänsterextrema.
▹ Ta del av myndighetsrapporter från ovan nämnda här
Mathias Wåg
Mathias Wåg (Våg-Malmhake) var med och grundade terrorgruppen AFA i början av 1990-talet och har sedan dess varit en ledande aktivist inom den våldsbejakande vänstermiljön. Wåg har i en intervju med TV4 hyllat mordbränder och kartlägger fortfarande patriotiska svenskar för AFA:s uthängningssajt antifa.se. På sin egen blogg “Garm” har han lagt ut personuppgifter på folk som senare utsatts för skadegörelser och andra former av attentat från vänsterextremister.
I dag är Mathias Wåg ansvarig utgivare för Brand och agerar därmed som juridisk målvakt för alla anonyma artikelförfattare som skriver för tidningen. Han driver även en podd där han samtalar med andra aktivister om ideologiska och dagsaktuella ämnen som avhandlats i tidningen. Mellan 1996 och 2003 använde sig Wåg, enligt egen uppgift på sin blogg, av pseudonymerna Olle Meurling och Mathias Fuchs.
Henry Cohen
Henry Cohen (före detta Olsson) dömdes i början av 2000-talet till 14 års fängelse efter att ha mördat en, och försökt mörda en annan, homosexuell man under pågående gruppsex. Den då 21-åriga Henry hade stämt träff med de båda männen i pensionsåldern genom telefontjänsten “Heta linjen” och hade för tillfället svårt med ekonomin. I dag arbetar Cohen som kommunikatör på fackförbundet Forena och har synts till på mingel i Almedalen - något som ifrågasatt säkerheten kring politikerveckan.
Under tiden i fängelset kom han i kontakt med Mathias Wåg - vilket resulterade i att han tilläts skriva för Brand. I en av Cohens artiklar uppmanade han andra vänsterextremister att engagera sig för kriminella och lockade med att det fanns sympatier att hämta bland invandare.
Jonathan Pye
Jonathan Pye är en flerfaldigt dömd vänsterextremist med bakgrund i terrorgruppen AFA - vars hemsida antifa.se han äger. Pye deltog under den extremt våldsamma husockupationen i Västerås där brandbomber kastades mot polis, han var även en av de stenkastande ligisterna under Göteborgskravallerna. När polisen genomförde en husrannsakan hemma hos Pye hittade de flera vapengömmor och dödslistor över aktiva sverigedemokrater. Så fort Pye sattes på fri fot medgav han i en intervju att det på sikt skulle kunna bli aktuellt att mörda politiska meningsmotståndare.
I Tidningen Brand, såväl som i vänsterextrema poddar, har Jonathan Pye förespråkat utökade allianser med den klimatextremistiska rörelsen i syfte att uppnå kommunism. I en artikel som Pye skrev tillsammans med AG Hedvig, som är en del av det av Säkerhetspolisen utpekade ARNA-nätverket, förespråkade de tålamod hos de vänsterextrema läsarna inför vad de själva benämnde som “brokiga allianser”.24
Athena Farrokhzad
Athena Farrokhzad är ett av många exempel på hur påstådda revolutionärer ständigt tillåts verka inom det mediala och kulturella etablissemanget. Detta trots att hon vid flera tillfällen vädrat sina våldsfantasier mot meningsmotståndare och staten. Farrokhzad har därutöver hyllat den dråpdömde terroristen Joel Bjurströmer Almgren och skrivit facebookstatusar om “feministiska stadsgerillor” som hon menar ska överfalla sverigedemokrater. Trots sin uttalade extremism har hon tilldelats en chefsposition hos skattefinansierade Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.
Brand har vid flera tillfällen låtit Athena Farrokhzad publicera sin terrorromantiserande “poesi”. I numret som släpptes i samarbete med AFA inkluderades “No Pasaràn” som är en dikt tillägnad Showan Shattack - en vänsterextremist med kopplingar till terrorgruppen Revolutionära Fronten (RF) och numera politiker för Vänsterpartiet i Malmö. Senast i december förra året publicerade Brand texten “Vila i strid” som romantiserade krigen i Mellanöstern.
Victoria Rixer
Victoria Rixer är en vänsterextremist som länge försökt mobilisera till så kallad “radikal aktivism” i sin kaféstuga i södra Stockholm - planer som skrotades efter att kaféet brann ner tidigare i år. Rixer är även en drivande aktör bakom Kaffé44 som är en lokal på Södermalm där bland annat terrorgruppen AFA har spelat in sina propagandafilmer.
Under jubiléet av Göteborgskravallerna, där maskerade ligister slog sönder och plundrade staden på värdesaker, hyllade Rixer “demonstranternas” insats i Brands podd. Rixer är därutöver nära vän med Mathias Wåg och närvarade bland annat vid rättegången när han stämdes av en privatperson för förtal.
Kajsa Ekis Ekman
Kajsa Ekis Ekman är en vänsterextrem propagandist som var aktiv i #FreeJoel kampanjen som tog ställning för den dråpdömde terroristen Joel Bjurströmer Almgren som knivhögg en meningsmotståndare på öppen gata. Sedan dess har Ekis Ekman startat en blogg tillsammans med bland annat den den fängelsedömda judehataren Ayman Osman.
I Tidningen Brand har Ekis Ekman varit återkommande skribent och tidigare även fast redaktionsmedlem.
Anna Lundin
Anna Lundin, numera Nilsson, har alltid varit en ljusskygg aktör inom den våldsbejakande vänstermiljön. Trots hennes engagemang inom AFA och den autonoma vänstern har Säkerhetspolisen bifallit hennes ansökan om skyddad identitet. I dag lever hon en relativt anonym tillvaro men har under flera år tvingats handskas med en utdragen vårdnadstvist.
I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet satt Anna Lundin i tidningen Brands redaktion där hon skrev artiklar samtidigt som hon skickade brev i AFA Stockholms namn.
Carolina Andrén
Carolina Andrén har vandrat den förhållandevis korta vägen från aktiv medlem i Feministiskt Initiativ (F!) under partiets storhetstid till militant kommunism. Andrén är dömd för flera fall av ohörsamhet mot ordningsmakten och olaga intrång - brott som har skett i samband med klimatextremistiska aktioner.
I egenskap av talesperson för Extinction Rebellion har hon skrivit i Tidningen Brand och delat med sig av sina erfarenheter från bland annat sabotagen mot cementfabriken på Gotland.
Isak Gerson
Isak Gerson är kassör och ansvarig för Tidningen Brands ekonomi. Till vardags arbetar Gerson som redovisningskonsult där han kombinerar sin aktivism inom den autonoma vänstern med sitt engagemang inom det judiska föreningslivet. På grund av sitt öppna hat mot Israel och dess försvarsmakt har Gerson kommit att uppfattas som mycket kontroversiell.
I Brands utgåva från hösten 2023, som producerades i samarbete med terrorgruppen AFA, problematiserade Gerson penningtvättslagens åtgärder mot finansiering av terrorism. I samma nummer förekom uppmaningar till våd mot sverigedemokrater och andra patriotiska grupper.
Skattefinansierad extremism
Statens kulturråd
Statens kulturråd är en statlig myndighet som lyder under regeringskansliets kulturdepartement och kulturminister Parisa Liljestrand. Från Filmhuset på Gärdet i Stockholm delar kulturrådet ut miljonbelopp till allt från scenkonst, hantverk, bibliotek, musik (där man även öronmärker vissa bidrag) till Socialdemokraternas så kallade “arbetarrörelse”.
Nuvarande generaldirektör är Veronica Lamppa Lönnbro och genom åren har styrelsen bemannats av flera kända kulturpersonligheter som operasångerskan Malena Ernman (mor till Greta Thunberg) och professor emeritus Svante Nordin.
Brand har sedan 2012 tagit emot hundratusentals kronor i form av Lulturrådets statliga stöd för kulturtidskrifter. Om man inkluderar de 100 000 kronor som tidningen fick från Svenska institutet 2021 har de sammanlagt inkasserat hela 1 350 000 kr i statsbidrag. Nedan följer en sammanställning av utbetalningarna:
2012 - 50 000 kr
2013 - 50 000 kr för tidskriftsradio
2014 - 0 kr
2015 - 75 000 kr
2016 - 75 000 kr
2017 - 100 000 kr
2018 - 150 000 kr
2019 - 0 kr
2020 - 175 000 kr
2021 - 175 000 kr
2022 - 200 000 kr
2023 - 200 000 kr
▹ Ladda ned Tidningen Brands ansökningar här
Bidragsregnet över Brand sker samtidigt som “experterna” på Center mot våldsbejakande extremism lovat att de ska bistå myndigheter med kunskap för att hindra antidemokratiska grupper från att tillskansa sig statsbidrag. Ett löfte vi inte har sett någon som helst effekt av.
Kulturrådets referensgrupp
När Statens Kulturråd delar ut statsbidrag till kulturtidskrifter gör en referensgrupp en bedömning av tidskrifternas allmänna kvalitet. Denna grupp ska bestå av sakkunniga, exempelvis journalister, kritiker och forskare, som förväntas vara objektiva i sitt arbete.
En av de nuvarande medlemmarna i referensgruppen är Palestinaaktivisten Ida Brytnér som har synts till i anslutning till de skandalomsusade Palestinademonstrationerna. I våras var Brytnér medförfattare till en diktsamling om Gaza tillsammans med bland andra vänsterextremisten Judith Kiros och SVT:s hustomte Göran Greider.
Under flera år tjänstgjorde även Kristina Lindqvist, skribent på Dagens Nyheter, som ledamot. Lindqvist är gift med vänsterextremisten Mats Runvall, en flerfaldigt dömd vänsterextremist som bland annat har hyllat brandbombsattacker mot poliser.
Nedan listas de nuvarande ledamöterna i referensgruppen:
Anneli Rogeman - skribent
Tommy Bildström - bibliotekschef
Ida Brytnér - skribent
Ulrika Kärnborg - författare
Rasmus Malm - författare
Clemens Poellinger - konstkritiker
Anders Rydell - journalist
Godtyckliga kvalitetskrav
De riktlinjer som referensgruppen ska använda för att bedöma kulturtidskrifternas kvaliteten är allt annat än exakta och är öppna för en bred tolkning, vilket gör bedömningsprocessen både subjektiv och potentiellt godtycklig med svårdefinierade målsättningar om “mångfald”, “kvalitet”, och “fördjupning” - där man dessutom slängt in ett krav på ett återkommande jämställdhetsperspektiv.
Därutöver ska också tidskrifterna utvärderas utifrån hur de förhåller sig till den bredare samhällsdebatten och till andra medier. Referensgruppen förväntas även ta hänsyn till källkritik och analysförmåga, men återigen är dessa aspekter svåra att mäta på ett konsekvent sätt. Ett material som uppfattas som djuplodande och tillförlitligt av en läsare kan lika gärna avfärdas som vinklat av en annan. Det ger referensgruppen ett nästan obegränsat mandat att premiera eller förkasta tidskrifter utifrån subjektiva åsikter.
Utöver de godtyckliga kriterierna ska tidskriften även inneha ett ISSN-nummer samt ha en ansvarig utgivare registrerad hos Mediemyndigheten - enligt kulturrådets riktlinjer går det även bra att ha en samisk utgivare från ett annat land. Ett antal mer tekniska krav finns också som att tidningen ska finnas tillgänglig för allmänheten att köpa.
▹ Ladda ned kulturrådets riktlinjer här
Misshandlade sin handikappade dotter
En av kulturrådets litteraturexperter är ingen mindre än kulturkritikern Clemens Poellinger som till vardags skriver för Svenska Dagbladet. Trots att hans uppgift är säkerställa att tidskrifterna upprätthåller “rätt” värderingar har han själv ett minst sagt tvivelaktigt bagage. Nyligen dömdes Poellinger nämligen för misshandel av sin handikappade dotter.
En handlingsförlamad lätthöger
Tomma ord från en feg höger
Den svenska lätthögern talar ofta om de antidemokratiska värderingar som frodas inom vänsterkretsar. Men samtidigt har man konsekvent undvikit att genomföra de reformer som krävs för att stoppa det statliga, kommunala och regionala bidragsregnet över den autonoma vänstern. Varje gång nya uppgifter har framkommit om bidragsfusk och kopplingar till extremistmiljöer, har man visserligen uttryckt sin indignation – men några seriösa försök att sätta stopp för de pengar som strömmar till “folkhögskolor”, “studieförbund” och inte minst tidningar som anställer vänsterextrema aktivister har aldrig gjorts. På så sätt har den autonoma vänstern blivit den enda extremistmiljö som kunnat sprida sitt hat med hjälp av skattepengar.
Om vi ska få ett slut på finansieringen av extremism och i förlängningen terrorism, krävs det att Sverigedemokraterna visar mod och går i täten för att driva igenom en nolltolerans mot bidrag till extremistanknutna verksamheter. Nu är det dags att agera – inte bara beklaga sig. De gamla högerpartierna är alldeles för upptagna med att dansa efter vänsterns pipa.
Lata myndigheter
Center mot våldsbejakande extremism, som är en avdelning under Brottsförebyggande rådet (Brå), har tidigare lovat att ta krafttag mot finansieringen av extremistgrupper. De skulle bistå myndigheter med nödvändig information för att förhindra att offentliga medel hamnar i händerna på radikala aktörer. Trots regelbundna möten med Säkerhetspolisen och tillgång till alla resurser som behövs, har inget förändrats. Tidningen Brand och flera andra vänsterextrema grupper har fortsatt beviljas miljonbidrag eller fått tillgång till subventionerade lokaler – år efter år.
Detta är inte bara ett misslyckande på myndighetsnivå, utan också ett direkt resultat av regeringens passivitet. Ansvaret för att skattepengar går till att finansiera våldsbejakande extremism vilar högst på den sittande regeringens axlar. Om den verkligen ville sätta stopp för detta, hade åtgärder kunnat vidtas för länge sedan. Men i stället har de valt att låta bidragen flöda fritt – utan hänsyn till de risker det innebär för samhällsskyddet.
Christian Peterson
Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Säkerhetskomissionen (01-01-2002) “Hotet från vänstern. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister” sidorna 320-322
Säkerhetskomissionen (01-01-2002) “Hotet från vänstern. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister” sida 322
Säkerhetspolisen (14-05-2001) “Författningsskyddets rapport: Vit makt-miljön, autonoma miljön, djurrättsrörelsen och miljörörelsen i Sverige” sida 26
Tidningen Brand (Nr 2-3 2022) “Gränser/Extraktion” sida 3
Källa krävs
Tidningen Brand (NR 4 1998) “Gatans parlament” sida 22
Tidningen Brand (Nr 1 2023) “Leva i Inferno” sidorna 4-5
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 13
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 14
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 35
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 30
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 31
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 31
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 54
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 34
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 35
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 35
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 35
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 64
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sidorna 58-59
Tidningen Brand (Nr 3 2023) “AFA” sida 13
Tidningen Brand (Nr 1 2023) “Leva i Inferno” sidorna 4-5
Tidningen Brand (Nr 1 2005) “Kriminalförvaring eller vård?” sidorna 5-6
Tidningen Brand (Nr 2-3 2022) “Gränser / Extraktion” sida
Bedrövligt 😡