“Allt annat är på paus” – sade ockupanten till poliskonstapeln

Inga rötter här. Ingen lojalitet. De ser Sverige som ett verktyg – inte ett hem. De är här för vad de kan ta, inte vad de kan bygga...

De här människorna ska inte vara här

Jag blev faktiskt helt mållös efter Palestinaaktivisternas senaste demonstration i Stockholm. Det räckte inte med att de avbröt minnesstunden för terrordådet på Drottninggatan – en ceremoni tillägnad de svenskar som föll offer för muslimsk terrorism. Nej, de gick sedan vidare till att blockera kollektivtrafiken och avslutade dagen med att vråla ut sin ilska genom Östermalms bostadskvarter.

När jag ifrågasatte deras gränslösa agerande mot helt vanliga människor – människor som försökte hedra sina döda eller bara ta sig hem – möttes jag, som så många gånger tidigare, av det slentrianmässiga svaret: ”Du är rasist.”

Palestinaaktivister saboterar terrordådets minnesstund och stoppar kollektivtrafiken

Detta är deras modus operandi: att sabotera det svenska samhället, hota journalister, trakassera medborgare – men om någon reagerar, då är det vi som ska skämmas.

Till slut riktades attackerna direkt mot mig. Situationen blev så hotfull att polisen tvingades bilda en kedja runt mig för att förhindra att våld bröt ut. Jag tackar de enskilda poliser som faktiskt tog hotet på allvar. Men frågan kvarstår:

Vad betyder Sverige för dessa människor?

Inget.

De har inga släktingar som ligger begravda här. Inga historiska band. Inga emotionella rötter. Inga kulturella referenser. Deras närvaro här bygger inte på samhörighet eller lojalitet – utan på strategi. De ser Sverige som en resurs, inte som ett hem.

Det blev brutalt tydligt när en av demonstranterna skrek till polisen: ”Allt annat är på paus – förstår du det?”

Allt annat. Allt. Kollektivtrafiken. Arbetsdagen. Offentliga institutioner. Vår rätt att sörja våra döda.

Allt ska pausas – för deras sak.

Och vad är deras sak egentligen? Ett krig tusentals kilometer bort. Ett av många blodiga konflikter i världen – men det enda som får dem att gå ut på våra gator och trakassera vanliga svenskar. Barn dör i Kongo, Elfenbenskusten, Colombia och Madagaskar – men ingen annan grupp använder andras lidande som ursäkt för att hota, skrika, sabotera och ta samhället som gisslan.

De demonstrerar varje dag för Palestina – dag som natt – som om det vore deras livsuppdrag. Men om engagemanget är så brinnande, om kampen är så rättfärdig, om de nu på allvar står och skriker ”skjut raketer!” – varför åker de inte själva till Gaza för att strida med Hamas?

Svaret är enkelt: I Mellanöstern finns inga Socialkontor. Inga bidrag. Inga godtrogna batikhäxor att manipulera. Där finns verklighet. Risk. Ansvar.

Men här – här kan de fortsätta sin teater. Trygga i vetskapen att samhället de föraktar ändå kommer försörja cirkusen.

De såg en svaghet hos den blåögde svensken

De såg svagheten hos svenskarna: Var får jag mest bidrag, bäst villkor, minst motstånd?

Medborgarskapet betyder inget för dessa individer. Det är inte ett band till landet – det är ett verktyg. Ett resedokument. Det ger dem friheten att åka på semester till det de själva kallar ”hemlandet” och samtidigt ta för sig av allt som svenskar byggt upp. Och om Sverige någon gång säger stopp för kalaset? Då bläddrar de i menyn igen och försöker få ett nytt pass i något land.

De är inte svenskar. Inte kulturellt. Inte historiskt. Inte i lojalitet. Och de kommer aldrig att bli det.

Tänk om fler minoriteter började bete sig så här. Om varje grupp i Sverige satte sin egen etniska eller religiösa tillhörighet före samhällets helhet. Just det – vi ser redan vad som händer. Eritreanska upplopp. Islamistiska demonstrationer. Shariapolis i förorterna. Den syrianska maffian

Det måste få ett slut.

Vi måste återinföra gränser – både fysiska och moraliska. Medborgarskap ska inte vara en mänsklig rättighet. Det ska vara ett förtroende, och det ska kunna dras tillbaka.

Den som saboterar vårt samhälle, hånar våra döda och attackerar våra medborgare ska inte få stanna här.

Inte en dag till.

Christian Peterson

---

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.