Mytbildningen om Björn Söderberg – våldsvänsterns martyr

Den 12 oktober 1999 sköts vänsterextremisten Björn Söderberg till döds i sitt hem av en rivaliserande nazistgrupp. I ett försök att skapa en martyr mörkas hans egen roll inom våldsvänstern.

Idag har det gått exakt 26 år sedan vänsterextremisten Björn Söderberg sköts till döds i sin lägenhet i Skärholmen, södra Stockholm. Det var den 12 oktober 1999 som han föll offer för en uppgörelse med en rivaliserande nazistgrupp.

Söderberg tillhörde Syndikalisterna (SAC), en organisation som pekats ut av både Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet som en del av den våldsbejakande vänstermiljön.

Genom riktade trakasserier — det de själva kallar för “direkt aktion” — försöker SAC, deras ungdomsförbund SUF samt systerorganisationen AFA tysta företagare, tjänstemän inom myndigheter och politiska meningsmotståndare. Strategin bygger på hot, uthängningar och regelrätta våldsaktioner.

Björn Söderberg stör ett av Sverigedemokraternas torgmöten.

Jimmie Åkesson nämner Söderberg vid namn i sin bok Satis Polito som en agitator som ofta hetsade stenkastande vänsterextremister mot Sverigedemokraternas tidiga torgmöten på 90-talet. Dessa möten urartade inte sällan i våldsamma attacker mot partiet, där vänstern agerade med total straffrihet i skydd av en passiv stat.

Förhör med Söderbergs ex-flickvän Anna-Lena.

Idag har Söderberg förvandlats till en martyr inom den våldsvänster som i övrigt försöker dölja sin historia. Han har lyfts upp till hjältestatus – trots att han i livet var isolerad, även inom sin egen krets. I mordutredningen framkom att ingen riktigt visste vilka hans vänner var. Inte ens hans egen familj hade någon egentlig kontakt med honom.