Medborgarjournalistik är framtiden
Jag brukade ta det som en förolämpning att kallas medborgarjournalist – vadå, är jag inte en ”riktig” journalist? I dag bär jag titeln med stolthet.
När västvärldens kanske mest kända medborgarjournalist, James O’Keefe, besökte mig i Stockholm blev det tydligt hur makten håller på att förskjutas.
Från redaktionerna.
Till medborgarna.
Jag visade O’Keefe runt i Rinkeby – en förort där folkutbytet gått längst. Vi gick genom kvarteren som politiker reducerar till ”utmaningar”, men som i verkligheten präglas av islamism, gängkriminalitet och ett monumentalt slöseri med skattebetalarnas pengar. Så sent som i morse skedde två sprängdåd i området.
Därefter tog jag honom till Cyklopen i Högdalen, högkvarteret för terrorgruppen Antifascistisk Aktion (AFA) i Stockholm. För O’Keefe, som infiltrerat vänsterextrema nätverk i USA, blev detta ett konkret exempel på hur militant vänsterextremism är ett globalt terrorhot.
O’Keefe slog igenom med sitt arbete i Project Veritas. När han infiltrerade CNN fångade han medarbetare som öppet talade om politiska motiv bakom bevakningen av Donald Trump.
Ändå var det budbäraren som attackerades.
Han har även infiltrerat den terrorstämplade gruppen Rose City Antifa. När jag följde upp spåren i Sverige kunde jag visa att grundarna av RCA numera befinner sig i Varberg – något som också uppmärksammades av Vita huset.
Länge upplevde jag det som nedvärderande att kallas medborgarjournalist. Som om det vore en andraklassens titel. Som om riktig journalistik krävde presstöd, rätt kontakter och rätt värdegrund.
Men efter mötet med O’Keefe insåg jag vad det egentligen innebär.
Vi har inga mediekoncerner bakom oss.
Inga partier som skyddar oss.
Inga lobbyister som sätter ramarna.
Bara läsare.
