Lätthögern dansar efter vänsterns pipa
Lätthögern dansar efter vänsterns pipa
Alice Teodorescus attacker mot mig och Sverigedemokraterna grundar sig i en farlig ängslighet som har förpestat högern i decennier...
Se till att bli betalande prenumerant genom kortbetalning för att stödja min granskande och utmanande journalistik. Det går även bra att swisha ett valfritt bidrag eller 720 kr till 123-697 89 69 för en årsprenumeration. Märk insättningen med “prenumeration” samt din mejladress.
Jag tar också emot förutsättningslösa gåvor till mig, personligen, genom swish-numret +46760891489. Läs mer om villkoren för detta här.
Jag är helt beroende av ditt moraliska och ekonomiska stöd för att fortsätta!
Svensk borgerlighet är ett skämt
Igår publicerade den vänsterliberala tidningen Dagens Nyheter ett personporträtt av Alice Teodorescu inför det kommande valet till Europaparlamentet där hon har valts som förstanamn på Kristdemokraternas lista. Ett parti som under den senaste tiden har präglats av en rad skandaler och som just nu befinner sig långt under procentspärren som krävs för att de ska kunna behålla sina nuvarande mandat.
Tyvärr trodde många sverigevänner att borgerligheten hade vaknat upp i invandringsfrågan. Men många av dessa reagerade bestört när de läste Teodorescus föraktfulla kommentarer om Sverigedemokraterna. Inför den vänsterliberala tidningen stoltserade Teodorescu med hennes “aversion” mot SD och dess grundare som hon stämplade som “nazister och rasister”. Hon mistänkliggjorde även Jimmie Åkesson för hans tidiga engagemang i partiet och berättade att hon “tog illa vid sig” av att klumpas ihop med honom.
▹ Läs Samnytts fördjupning här
Några sår och några skördar
Eftersom Teodorescu tillhör den så kallade anständiga högern™ lever hon i en fisförnäm föreställningsvärld. Enligt henne är hon för fin för att beblanda sig med personer som det vänsterliberala etablissemanget har valt att stämpla som “kontroversiella”. I klarspråk handlar det om personer som inte dansar efter etablissemangets pipa.
I sista sekund väntade hon med att skriva om den invandringsrelaterade brottsligheten när pendeln i debatten väl hade svängt. En metapolitisk seger som möjliggjordes av de så kallade “nazisterna” som hon föraktfullt spottar på.
Gårdagens respektlösa kommentarerna om Sverigedemokraterna skulle inte gå obemärkt förbi för partiledare Jimmie Åkesson som kommenterade påhoppen på X: “Jag har alltid haft så ofantligt svårt för dessa självgoda finborgare. De som i all sin förnämlighet uttrycker lite lagom realism, men samtidigt är antingen för fina eller för ängsliga för att röra sig utanför de av det vänsterliberala etablissemanget bestämda ramarna. Som istället låter de inte lika fina och värdiga göra grovjobbet, kratta manegen och ta den riktiga skiten, för att sen peka finger mot denna oborstade, obildade pöbel i syfte att befästa sin egen position som finare. Ynkligt.”
Aldrig utanför åsiktskorridoren
I intervjun skulle Teodorescu även använda sig av ett vanligt förekommande retoriskt knep som lätthögern ofta upprepar. Hon deklarerade nämligen att hon egentligen förespråkade fri invandring men att det inte var möjligt i nuläget: “Det är min grundläggande princip. I den bästa av världar skulle världen vara god. I den näst bästa av världar skulle alla få röra sig helt fritt”.
Genom att tydligt markera att hon egentligen står på mångkulturialisternas sida (men att massinvandring inte är möjligt just nu av logistiska skäl) ställer sig Teodorescu på samma sida som hennes vänsterliberala uppdragsgivare. Då behöver hon heller inte ta ordet folkutbyte i mun eller diskutera “kontroversiella” faktan om demografi.
Inte första gången
I somras gick Alice Teoderescu även till hårda angrepp mot mig efter att jag hade granskat sexualaktivisterna på Dramaten som hade anlitats för att sprida propaganda för lättpåverkade barn. I ett reportage som släpptes på Insikt24 försökte jag intervjua personerna bakom föreställningen om motivet bakom deras besatthet av att läsa sagor för minderåriga.
▹ Se reportaget om sexualaktivisterna på Dramaten här
Trots att Teoderescu har kallat sexualaktivisternas för “ideologisk påverkan” kände hon sig ändå nödgad att misskreditera mig när drevet drog igång mot mig. Detta berodde på att en vänsterextremist hade anklagade henne för att vara anstiftaren bakom min så kallade “attack” mot transorna. I en kommentar på X skrev Teoderescu följande: “Självklart är det vidrigt beteende att agera som personen ifråga”. Exakt samma sak som hon gjorde mot Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson i intervjun med DN.
Först uttrycker Teoderescu mild kritik som hon dessutom har stulit från nationalister, sedan tar hon avstånd och visar att hon minsann inte är som oss. Även om många av argumenten är direkt hämtade eller åtminstone populariserade av oss.
Det naturliga hade givetvis varit att inte svara på lögnerna eller helt enkelt förklara att jag inte hade gjort något fel. Teoderescu hade enkelt kunnat berätta att jag faktiskt hade väntat tills dess att föreställningen var slut och därefter påbörjat intervjun med de ansvariga. Ett fullständigt rimligt och etiskt tillvägagångssätt för en journalist som inte vill ställa till med onödiga scener.
Utöver kommentarerna om mitt besök på Dramaten har Alice Teoderescu även hakat på den dömda våldsbrottslingen Tobias Hübinettes smutskastningskampanj emot mig som uppstod i samband med min granskning av hans kurs.
Efter att Hübinette hade sjukskrivit sig för att undgå granskning skrev Teoderescu följande kommentar på X: “Fruktansvärt att läsa, ta hand om dig!”.
Kontrollerad opposition
Tack vare Teodorescus försiktiga navigerande inom åsiktskorridorens strikta ramverk bjuds hon fortfarande in i vänsterliberala mediesammanhang. Exempelvis har Teodorescu varit fast kolumnist på Dagens Nyheter vars chefredaktör uttryckt att tidningens mål är att verka för vidöppna gränser. Dessutom lyfts hon även fram i statstelevisionen och har till och med belönats med ett eget program på bästa sändningstid.
Vad kan detta bero på? Kan det möjligtvis vara så att till och med vänsteraktivisterna på DN uppskattar hennes stilistiska finess? Är hon för stor för att ignoreras? Har Sveriges Television plötsligt bestämt sig för att bjuda in röster från hela det politiska spektrat?
Att ha ett stort antal läsare är ingen garant för att välkomnas i etablissemangets morgonsoffor. Den vänsterextrema tidningen Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis har blivit en återkommande gäst i Aktuellt och Nyhetsmorgon trots att han representerar en irrelevant publikation. I dagsläget har de knappt över 2000 betalande prenumeranter och försvinnande få visningar på deras webbplats då nästan allt material ligger bakom betalvägg.
Detta kan ställas i kontrast med Samhällsnytt som har blivit ett hushållsnamn med miljontals läsare i månaden och som släpper färska avslöjanden varje vecka. Varför bjuds Simon Kristoffersson eller Kent Ekeroth aldrig in trots att de objektivt sätt är mer relevanta än vad Flammans chefredaktör någonsin kommer att bli?
▹ Lyssna gärna på mitt poddavsnitt med Kent Ekeroth där vi ger en fördjupad inblick i hur de vänsterliberala medierna är designade här
I statstelevisionen beskrivs Alice Teodorescu som en av Sveriges största högerdebattörer, vilket hon är, enligt vissa mått mätt. Men då är det viktigt att komma ihåg att hennes kändisskap är skapad för hon ska agera som grindvakt för den verkliga oppositionen. Hon är kontrollerad helt enkelt.
Politik är nedströms av kulturen
Lätthögern och alla dess globalist- eller bidragsfinansierade marionetter är en viktig del av det vänsterliberala etablissemangets åsiktsmonopol. Genom att bjuda in vänsterliberala aktivister och lydiga “högerdebattörer” skapas en falsk balans av debatten i Sverige. Därutöver har man satt i system att stämpla personer som inte förhåller sig till dessa regler som “högerextremister”.
Vänstern kan förlora kontrollen över politiken under någon enstaka mandatperiod och fortfarande behålla makten över samhället. Så länge de kan fortsätta regera med hjälp av deras utsända i myndigheterna, bidragsfinansierade frontorganisationer och media. Där spelar kontrollerade aktörer som Alice Teodorescu en nyckelroll när hon, förhoppningsvis mot bättre vetande, dansar efter vänsterns pipa.
Christian Peterson
