Johan Nissinen drar tillbaka sin kontroversiella "HBT+"-motion: bakslag för transagendan
Johan Nissinen har blivit en allt mer kontroversiell figur inom SD efter att han gled in som ersättare i Europaparlamentet. Nu drar han tillbaka sin motion om "snabbspår" för könsbyten...
Glider in i Europaparlamentet
Johan Nissinen har tidigare varit en relativt anonymt figur trots att han tjänstgjorde som riksdagsledamot mellan 2014 och 2018. Därefter anställdes han som assistent åt SD-politikern Peter Lundgren, “chips-Peter” /“Nalle” som nyligen uteslöts efter sexuella trakasserier.
Men efter valet gjorde Nissinen comeback som politiker när han gled in som ersättare i Europaparlamentet efter att den mycket uppskattade parlamentarikern Jessica Stegrud lämnade Bryssel för att bli riksdagsledamot.
SD-bögar
Så fort som det stod klart att Nissinen skulle befordras till ordinarie ledamot i Bryssel blev han inbjuden för att medverka i en SVT-serie om de så kallade “SD-bögarna” som skulle sändas året därpå.
Med det nyfunna självförtroendet i ryggen skulle Nissinen bre ut sig och tala klarspråk om hans syn på bland annat “könsbyten”, alltså den vänsterliberala föreställningen om att det skulle vara möjligt att byta kön.
I det första avsnittet av dokumentären medgav han förvisso att invandringsfrågan var central: “Invandringsfrågan är den absolut viktigaste eftersom det är den som påverkar allt”, vilket är sant. Men därefter lades all tonvikt på HBTQ-frågor när intervjun fortsatte i Nissinens, enligt uppgift, favoritdel av Bryssel: Matonge eller “Lilla Kongo”.
Stadsdelen Matonge i centrala Bryssel kallas i folkmun för “Lilla Kongo” på grund av den höga andelen kongoleser och andra afrikanska nationaliteter som har tagit över området. På samma sätt som Molenbeek har islamiserats kan man säga att Matonge har afrikaniserats med dess afrikanska butiker och restauranger. Området stod i centrum för BLM-upploppen i Bryssel och är idag ett näste för i stadens gängbrottslighet.
Enligt en källa som har jobbat i Europaparlamentet är Matonge Nissinens absoluta favoritområde i Bryssel och han spenderar enligt uppgift stora delar av sin fritid där. Efter arbetsdagen brukar Nissinen bjuda ut sina kollegor till området eller besöka krogarna på egen hand.
En intressant uppgift med tanke på att de flesta som företräder och röstar på partier som kämpar emot folkutbytet också brukar föredra att spendera tid i europeiska stadsdelar. Till exempel bosatte sig EU-parlamentarikern Guido Reil från AfD i ett islamiserat område för att inte avskärma sig själv från verkligheten som klägget brukar göra.
Som intervjuplats valde Nissinen en resturang med porträtt av nakna afrikaner och viagra på väggarna där klippet inleddes med att han gick emot SDs största samarbetspartner i Europaparlamentet: polska Lag och Rättvisa.
Under intervjun spred Nissinen den vänsterliberala desinformationskampanjer om Polens så kallade “HBTQ-fria-zoner” samtidigt som han stämplade Polens regeringsparti som “homofober”: “…det är negativt för oss i Sverige att vi får den bilden av att vi sitter med homofober och abortmotståndare.”.
I det andra avsnittet bjöds dokumentärfilmaren in till en middag med Nissinen och hans bästa vän som är transsexuell.
Klippet inleddes med att Nissinen berättade om innehållet på den homosexuella datingappen Grindr: “Han skriver till mig hela tiden!” .
Adelina Strand, som tidigare hette Adam, berättade att han lockades till Sverigedemokraterna som 15-åring efter en längre tid av fysisk och psykisk misshandel under sin uppväxt: “På den här tiden liksom, jag var femton år. Jag var väldigt arg, jag var väldigt liksom hatisk. Mot, egentligen hela Sverige, det var verkligen så. Jag såg svart typ. Liksom allt detta bottnade egentligen i rättegången som hade mot min mamma då liksom. Hon bröt ned oss under hela vår uppväxt, misshandlade oss. Liksom mig och mina syskon, hon torterade oss psykiskt. Efter allt det fick hon bara en månad i fängelse liksom. Och jag kände liksom någonstans där, är det det som är rättvisa så vet jag i så fall inte vad Sverige är. Jag ville att Sverige skulle bli tuffare, hårdare liksom högsta möjliga straff.”.
Ett tydligt exempel på hur det ofta finns underliggande trauman bakom transsexualitet snarare än en medfödd och genuin önskan om att förvandla sig till något som man inte är.
Adam skulle avancera till att bli Rättspolitisk talesman för Ungsvenskarna men han lämnade partiet i samband med riksdagsvalet 2018: “Jag var så arg på mig själv, arg på mitt liv. Jag ville inte vara den där personen”. Kort efter valet blev han istället transsexuell och bytte namn till Adelina.
I dokumentären berättade Adelina att han troligtvis inte hade känt sig bekväm med att komma ut som transsexuell inom partiet: “På HBTQ-området där är SD inte bra. Så är det bara. När jag säger att Sverigedemokraterna inte är bra på det området så menar jag svart på vitt. De har ingen politik på det området. SD skiter ju i politik som berör HBTQ-personer. Ett parti som liksom i den enda meningen där de benämner transpersoner, alltså den enda, då använder de ordet avvikelse. För mig, det gör ont, det gör mig ledsen. Jag är ingen avvikelse, kommer aldrig vara. Så enkelt är det.”.
Här verkar det som att Adelina behöver gå tillbaka till skolbänken och studera vad begreppet statistisk avvikelse faktiskt innebär. Om transagendan inte får igenom sin politik fullt ut kommer transsexuella fortsätta att vara en perifer minoritet och därmed avvikande från majoritetssamhället.
Reporterns följdfråga blev naturligtvis om Nissinen höll med om sin väns upplevelser av partiets syn på transsexuella: ”Jag kan säga att det går att göra mycket, mycket mer eftersom det finns inte så mycket nu. Jag håller väl med om att det behövs göras förändringar och så.”.
Självklart ställde statstelevisionen inga kritiska frågor om vilka rättigheter som transsexuella och homosexuella saknar i dagens Sverige.
Faktum är att HBTQ-personer har fler rättigheter än heterosexuella genom bland annat hatbrottslagstiftningen. Det är förbryllande hur man försöker måla upp sig själv som en utsatt minoritet när alla myndigheter och globala företag stödjer Priderörelsen.
Sedan är det självklart så att homosexuella och transsexuella kan utsättas för negativa attityder eller brottslighet. Men det är ganska många olika grupper i samhället som inte uppskattas av hela befolkningen, av olika skäl. Orsakerna bakom Priderörelsens nuvarande rykte kan bero på fördomar, erfarenheter, religion eller sättet som de har valt att kommunicera sina budskap.
Det är faktiskt så att Priderörelsen har ett ansvar att faktiskt bryta med de översexualiserade och vulgära paraderna och de borde självklart också ta steget och bryta allt samarbete med extremvänstern om de vill uppfattas som en seriös aktör bland patrioter. Istället borde de ta striden emot det faktiska hotet mot homosexuella och transsexuella: islamiseringen.
Tyvärr skulle det även avslöjas att Nissinen har varit med och finansierat sin väns könsbyte när deras relation kom på tal: “Framförallt nu under min transition. No questions asked: han hjälper mig ekonomisk, han hjälper mig stödmässigt.”.
Det är skandal i sig att en europaparlamentariker har valt att finansiera plastikoperationer i syfte att bekräfta en vanföreställning.
Samtalet på restaurangen avslutades med att Nissinen svarade på kritiken genom att lovorda krafttag för transsexuella på Europa-nivå: “I och med att Adelina är min bästa kompis och är transperson så fick det mig att se saker. När jag blir invald i EU-parlamentet så måste jag försöka driva partiet framåt och göra en förändring inifrån. Om partiet inte är moget just nu på HBTQ-fronten så tror jag att jag är envis. Jag kommer att stångas in i kaklet så gott jag kan.”.
EU-parmlamentarikern Nissinen
Efter lite mer än ett halvår som parlamentariker i Bryssel och Strasbourg har Nissinen visat vilka frågor som står honom närmast hjärtat. I korthet kan man konstatera att frågor som rör Sveriges framtid inte direkt har prioriterats.
En genomgång av Nissinens inlägg i plenum lämnar mycket att önska. Även om han har uppmärksammat massinvandringens konsekvenser och problematiserat den illegala migrationen, vid enstaka tillfällen, ser det ut som att frågor som rör HBTQ har varit det främsta fokuset.
Nissinens första publika framträdande som europaparlamentariker var i Strasbourg den 18 oktober när han deltog i en debatt om hatbrott mot homosexuella.
Den 24 november skulle han rösta för att fördöma Qatar i samband med fotbolls världsmästerskapet på grund av landets muslimska lagstiftning.
När Nissinen var tillbaka i parlamentet efter julledigheterna krävde han att EU-komissionen skulle dra in biståndet till homofientliga länder. Ett par månader senare var han tillbaka för att försöka dra in biståndet till Uganda som då hade genomfört en rad anti-homosexuella reformer.
Parallellt med sitt arbete i parlamentet lanserade Nissinen ett Instagram-konto där han försökte axla rollen som någon form av populist. Det blev aldrig någon större framgång för influencern från Wish och vid dagens dato har han endast lockat till sig drygt 473 följare.
Merparten av inläggen på Nissinens instagram handlar om snus och homosexuellas rättigheter där akuta samhällsfrågor såsom folkutbytet, globaliseringen och islamiseringen utelämnas helt och hållet.
Jag tar emot förutsättningslösa gåvor till mig, personligen, genom swish-numret +46760891489.
“HBT+ är varken vänster eller höger”
Med det nyfunna självförtroendet skulle Nissinen ta nya steg i syfte att liberalisera Sverigedemokraterna. I enighet med lovorden till sin transexuella vän presenterade han en rad politiska förslag om vad han kallar för “HBT+”. Notera att han utelämnar Q-et i sann konservativ anda.
Ett par veckor efter att SD-bögar hade lanserats började det dyka upp flera märkliga utspel i Nissinens sociala medier. Först ut var ett bisarrt videoklipp där han påstod att vänstern hade “kidnappat” HBT+-frågan. Klippet fick en del kritik på X och i nuläget har videon endast 93 visningar på YouTube.
Nissinen skulle ganska snart eskalera sin retorik när han gick ut med ännu ett utspel, veckan därpå. I ett klipp som publicerades på X beklagade han sig över att transsexuella tvingas vänta i över 3 år innan de kan komma i kontakt med den så kallade “transvården”.
För att transsexuella ska kunna “byta kön” på skattebetalarnas bekostnad måste de gå igenom en utredningsprocessen genom den konventionella sjukvården.
De allt mer pinsamma klippet gav Nissinen ett allt mer försämrat rykte inom oppositionella kretsar. Tillslut kände sig flera profilerade företrädare ett behov av att öppet gå ut i sociala medier för att markera mot galenskaperna.
Först ut var SD-veteranen Kent Ekeroth som också är grundare av den sverigevänliga nättidningen Samhällsnytt. Ekeroth frågade vad Nissinen överhuvudtaget höll på med och lovordade att rösta nej till förslaget.
Även tvillingbrodern Ted Ekeroth tog öppet avstånd från Nissinen där han beskrev förslaget som trams” och ifrågasatte varför Sverigedemokraterna överhuvudtaget skulle fokusera på könsbyten.
Kalmarpolitikern Jonathan Sager var också tidigt ute med att kritisera Nissinens förslag om att påskynda könsbyten och deklarerade att han planerade att yrka avslag på motionen om den mot all förmodan skulle tas upp på Landsdagarna.
Sager gick dessutom ett steg längre och uppmanade Nissinen att avsluta sitt medlemskap i Sverigedemokraterna och istället söka sig till Liberalerna.
Jonathan Othén som arbetar som regionråd för Sverigedemokraterna i Uppland gick också ut för att ta ställning emot Nissinen som vid detta laget hade börjat bli en allt tyngre belastning för partiet. Othén arbetar själv med sjukvårdspolitik och förklarade att allt fler regioner har börjat ifrågasätta transagendan.
När Othén lovade att äta upp sin högersko om Nissinen fick förnyat förtroende dök en bekant namn upp i kommentarsfältet: Adelina Strand från dokumentären om SD-bögarna.
Strand gick genast till attack mot Othén och anklagade honom för att vara antidemokrat där han beskrev Nissinen som en fritänkande person.
Jag har aktivt letat efter sverigedemokrater som har ställt sig bakom Nissinens förvirrade utspel men jag har ännu inte upptäckt någon som har uttalat sig positivt om motionen.
Motionerar till landsdagarna
Nissinens golgatavandring skulle inte sluta vid de pinsamma utspelen på X. Som utlovat gick han också hela vägen och lämnade faktiskt in sitt HBT+-manifest till partiet. Jag fick tillgång till dokumentet redan i augusti och var tidigt ute med att kritisera innehållet som såg ut att vara hämtat direkt från Feministiskt Initiativs partiprogram.
Rubriker såsom: “Ett nationellt center för HBT+”, “Lika villkor att donera blod”, “Snabbspår för vuxna transsexuella”, “Könsbekräftande vård för unga vuxna, Uppföljningsmodell för juridiskt könsbyte”, “HPV-vaccin till alla”, “Kriminalisera omvändelseterapi”, “Utvisning vid hatbrott mot HBT+personer”, “HBT+säkra zoner”, “Nationell app för rapportering av trakasserier och hatbrott”, “Dubbelt straff för hatbrott”, “Handelsavtal ska beakta HBT+rättigheter” och “Obligatorisk kurs i HBT+rättigheter för invandrare” skulle avmaskera en vänsterliberal aktivist i en socialkonservativ förklädnad.
Om du vill ta del av motionen i sin helhet kan du ladda ned den här.
Djupdykning i Nissinens vänsterliberala föreställningsvärld med Nick Alinia
En fullständig genomgång av motionen kan du höra i min podcast Christian med flera där min vän Nick Alinia gästar för ett längre samtal om Johan Nissinens "HBT+"-motion. Tillsammans redogör vi för alla galna förslag som ser ut att vara skriven av en överviktig nosringsfeminist snarare än en företrädare från Sverigedemokraterna.
I podcasten Christian m.fl bjuds lyssnarna in på en exklusiv titt bakom kulisserna av min journalistik. I podden kombinerar vi djupa diskussioner och skarp satir om aktuella ämnen där vi alltid talar klarspråk.
Christian m.fl sänds, på torsdagar, i alla de vanligaste poddapparna. Sök på "Christian m.fl” eller "Christian med flera" i din poddapp och prenumerera för att inte missa framtida avsnitt.
| Apple | Spotify | RSS | Spreaker | Podcast Addict | Podchaser
Landsdagarna
Det interna missnöjet som vi såg i sociala medier var bara toppen av isberget när den enorma besvikelsen ledde till en rad åtgärder från partiledningen.
I somras hade Nissinen skrutit om att han minsann skulle presentera motionen i egen hög person under landsdagarna. Det skulle snart visa sig att han inte ens valdes som ombud vilket ledde till att en bulvan tvingades lägga fram motionen.
För drygt en vecka sedan insåg Nissinen att det fanns en viss skillnad mellan F! och SD vilket ledde till att han tillslut drog tillbaka sin motion efter påtryckningar från partiet.
Idag är Nissinens rykte bortblåst och enligt uppgifter är hans chanser för förnyat förtroende lika med 0. Förhoppningsvis lämnar han också partiet då han ser ut att vara ideologiskt avvikande.
Tipsa mig!
Detta reportaget bygger till viss del på källuppgifter från uppgiftslämnare från civilsamhället. Har du något intressant som du skulle vilja dela med dig av? Tveka inte att mejla [email protected] eller kontakta mig genom sociala medier. Du kan självklart begära och få källskydd.