Iranstödd moské vill stoppa invandringskritik – med vänstern som verktyg

Inuti den Iransponsrade moskén Imam Ali Islamic Center sprids en pamflett som presenterar konkreta metoder för att bekämpa högerpolitik – med vänsterargument som hävstång.

Jag besökte Imam Ali Islamic Center – den iranska regimens förlängda arm i Sverige och enligt Säkerhetspolisen en plattform för underrättelseverksamhet kopplad till Irans revolutionsgarde.

I moskéns bokhandel hittade jag pamfletten “Hijab i Väst” (ISBN: 978-91-87265-12-9) – en ideologisk handbok som instruerar hur islamister ska bekämpa invandringskritik och islamkritik genom att alliera sig med vänstern. I avsnittet “Praktiska strategier i bemötandet av högerpolitikens utbredning” presenteras en explicit plan för att motverka den växande opinionen mot islamisering och massinvandring.

---

Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

---

Slöjan som symbol för segregation

Pamfletten, som dokumenterar ett seminarium från februari 2020, består av inlägg från imamer och konvertiter – flera av dem utbildade vid islamistiska lärosäten med kopplingar till den iranska regimen, som står i direkt motsättning till västerländsk demokrati.

Redan i introduktionen relativiseras islam. Religion beskrivs som en “livsstil” och hijab som ett medvetet val för att leva i “harmoni med Gud och samhället”. Att tvinga kvinnor att ta av sig slöjan ses som ”förnedring av det mänskliga värdet”. Samtidigt konstateras att män inte behöver bära slöja eftersom ”män och kvinnor ser olika ut” – ett försök att förklara könssegregerande normer med biologi snarare än teologi.

Men pamfletten avslöjar också något viktigare: slöjan är inte bara ett individuellt val. Enligt talaren Isa Jahangir – rektor vid Islamic College i London – är slöjan ett sätt att skilja muslimer från den övriga befolkningen och skapa en egen moralisk ordning i det mångkulturella samhället. Detta är alltså ingen anpassning till väst, utan en markör för separatism. Att kritisera slöjan likställs med “symboliskt våld”.

Värt att nämna: Islamic College i London har kritiserats för sina kopplingar till Al-Mustafa International University – ett iranskt lärosäte som är föremål för amerikanska sanktionsåtgärder för att ha rekryterat studenter till Quds-styrkan, Irans elitförband inom underrättelse och asymmetrisk krigföring.

Flera av moskébesökarna vid Imam Ali Islamic Center hade centralasiatiskt ursprung.

Postkolonialism som vapen mot högern

Men det mest explosiva i pamfletten kommer från Rebecca Masterton, brittisk konvertit till islam och lärare vid just Islamic College. Hon är dessutom profilerad på den iranska propagandakanalen PressTV. Hennes inlägg bär titeln “Praktiska strategier i bemötandet av högerpolitikens utbredning” – vilket är exakt vad det låter som: en strategi ägnad åt påverka politiken i Sverige.

Mastertons argumentation börjar med att måla upp ett västerland i förfall: antidepressiva läkemedel, isolering, brist på starka familjerelationer. Hon övergår sedan till postkolonialism – en ideologisk restprodukt från vänsterextrema akademiska kretsar där Europas historia reduceras till skuld och imperialism.

Pamfletten menar att kritik mot slöjan inte har något med kvinnors rättigheter att göra, utan med “vita mäns vilja att äga kvinnors kroppar med sin blick”. Att invandringskritik existerar, hävdas bero på att “rika människor” tjänar på att ”sätta människor i konflikt”. Alltså: kulturmarxistiska slutsatser ägnade åt att förvanska all kritik som riktas mot islam.

Postkolonialismen som Masterton refererar till är sprungen ur tänkare som Frantz Fanon – svart nationalist och kulturmarxist – och Edward Said, som kallade alla européer för rasister och imperialister. Den muslimska imperialismen, slaveriet i arabvärlden eller islams blodiga expansioner i historien, nämns inte. Inte heller våld mot kristna konvertiter, tvångsäktenskap eller kusingifte.

Islam som politisk ideologi

Pamfletten förmedlar ett budskap: slöjan är politik. Den är en markör för motstånd. En strategi. Inte bara mot “islamofobi”, utan mot högern. Mot kritiker av islam och mot det västerländska sekulära samhället.

Detta förstärks av pamflettens paneldiskussion, där barnslöjor försvaras som ett “fritt val” och religionsfrihet används som murbräcka. Att barn påverkas av familj, kultur och socialt tryck avfärdas helt. En svensk konvertit, Mona Ibrahim, blir alibi för att visa att även europeiska kvinnor kan välja “det rätta”. Men alla som följt hederskulturens mekanismer vet att detta är en grov förenkling.