Fängelse för påhittad våldtäkt – nu på fri fot
Elin Jönsson anmälde en oskyldig man för våldtäkt tre dagar efter att hennes pojkvän misshandlat honom blodig på en krogtoalett. Hon dömdes till ett års fängelse – men är nu på fri fot.
När polisen hittar Elin Jönsson på Stora Trädgårdsgatan har hon blod i håret.
Hon säger att hon varit mycket berusad och knappt minns vad som hänt. Hon vet inte vem den svårt misshandlade mannen på Ginbaren är, hur han fick sina skador eller var hennes pojkvän Victor Bykov har tagit vägen.
Tre dagar senare går Elin till polisen och anmäler den misshandlade mannen för våldtäkt.
Utredningen kommer att visa att berättelsen är falsk. Elin döms till ett års fängelse för grov falsk angivelse, en dom som senare fastställs av hovrätten. Victor döms till sex månaders fängelse för misshandeln men frias från misstanken att ha hjälpt henne att göra den falska anmälan.
Det här är berättelsen om en utekväll som började med en prilla snus och slutade med otrohet, blod och en brottsanklagelse som kunde ha förändrat en oskyldig mans liv.
Natten på Ginbaren
Det är tidig morgon den 28 mars 2025 när Elin Jönsson kommer gående längs Stora Trädgårdsgatan i centrala Malmö. Flera polispatruller söker efter henne och Victor Bykov, mannen som hon vid den här tiden är tillsammans med.
Några timmar tidigare har en svårt misshandlad man hittats vid toaletterna i Ginbarens källare. Vittnesuppgifter pekar ut Victor som gärningsmannen. Elin är kvinnan som ringde efter ambulans, men hon har lämnat krogen trots att en polis uttryckligen sagt åt henne att stanna kvar.
När patrullen nu frågar vad som hänt säger Elin först att hon inte minns. Hon uppger att hon har varit mycket berusad. Polisen får däremot intrycket att hon är vaken, talbar och inte särskilt påverkad.
Efter ytterligare frågor berättar hon att någon hade blött på Ginbaren och att det var hon som larmade. Hon vet inte vad som orsakade skadorna och kan inte säga var Victor befinner sig. När polisen förklarar att hon måste stanna för att höras försöker hon gå vidare.
En polis tar tag i hennes arm och ställer henne mot en vägg. Elin höjer rösten och kräver att bli släppt, men lugnar sig när en annan polis tar över samtalet. Hon fortsätter samtidigt att hävda att hon inte har särskilt mycket att berätta.
Det finns emellertid något i hennes hår.
Vid fotograferingen upptäcker polisen en blodliknande besudling. Ett beslut fattas om att topsa håret för att säkra möjliga DNA-spår. Inne på Ginbaren har kriminalteknikerna dessutom hittat ett örhänge på golvet.
För att förstå hur Elin hamnade där måste man gå tillbaka några timmar, till en annan krog och två män som aldrig tidigare hade träffats.
En prilla snus
Victor Bykov och Axel möts av en slump på toaletten på O’Learys vid Entré i Malmö. Axel ber Victor om snus och får en prilla när de har kommit ut från toaletten. De börjar prata och umgås en stund innan Victor återvänder till sitt eget sällskap.
Där finns bland andra Elin och Victors vän Andy. Efter en stund kommer även Elin i kontakt med Axel och personerna runt honom. De två grupperna börjar umgås tillsammans.
En sak står enligt domstolen klar: Axel förstår att Elin och Victor är ett par. När han senare hävdar motsatsen beskriver tingsrätten hans uppgift som en uppenbar efterhandskonstruktion. Både vittnen och de två tilltalade lämnar samstämmiga uppgifter om att relationen var känd.
Till en början är stämningen vänskaplig. Sällskapen pratar, dricker och bestämmer sig efter en tid för att fortsätta kvällen inne i centrala Malmö. Axel kör bilen och bland passagerarna finns Elin och Victor.
Det nya sällskapet hamnar på Ginbaren i Lejonpassagen, där alkoholserveringen fortsätter. Övervakningskamerorna fångar Elin, Victor och Axel stående runt ett mindre bord.
De har känt varandra i bara några timmar.
Det är där samtalet ändrar karaktär.
Frågan vid bordet
Enligt Elins egna uppgifter frågar Axel om hon skulle ha haft sex med honom om Victor inte hade varit där. Elin svarar ja och säger att hon tycker att Axel är sexig. Han svarar att även hon är sexig och frågar om hon behöver gå på toaletten.
En stund senare lämnar Elin bordet och går mot trappan som leder ner till källaren. Axel följer efter.
Övervakningsfilmen visar deras rörelser genom lokalen men inte vad som händer bakom den stängda toalettdörren. Den frågan kommer senare att bli avgörande för om Elin ska dömas för att falskt ha anmält Axel för våldtäkt.
Elin kommer att hävda att hon utsattes för ett övergrepp. Axel säger att den sexuella kontakten var frivillig. Tingsrätten och därefter hovrätten kommer fram till att Elin samtyckte.
Tingsrätten fäster bland annat vikt vid samtalet vid bordet, Elins egna meddelanden och det som sker efteråt. Enligt den lagakraftvunna domen går hon frivilligt in på toaletten med Axel och deltar i den sexuella handlingen.
Samtidigt befinner sig Victor fortfarande på övervåningen.
Efter någon minut börjar han leta efter sin flickvän.
Dörren öppnas
Victor går nerför trappan mot toaletterna och hittar en låst dörr. Han berättar senare att han hör ljud inifrån och tror att något otillåtet pågår. Med hjälp av en nagel lyckas han öppna låset.
På andra sidan dörren ser han Elin och Axel ha sex.
Sedan går allt snabbt.
Victor börjar slå Axel i ansiktet och huvudet. Axel har senare svårt att redogöra för händelseförloppet. Han minns att han träffas av ett slag, men därefter försvinner minnesbilderna. Nästa tydliga minne är att Elin ringer efter ambulans.
Skadorna visar att slagen varit flera. Axel får sårskador, blånader, bulor, hudavskrapningar och svullnader. Han drabbas också av yrsel, huvudvärk, smärta och en blödning i höger ögas bindehinna.
Victor kommer senare att hävda att han trodde att Elin utsattes för ett övergrepp och att han därför handlade i nödvärn. Han hänvisar också till den starka provokation som synen inne på toaletten innebar.
Domstolen godtar inte den förklaringen. Tingsrätten anser att något brott inte pågick på toaletten och att Victors påstående om en inbillad nödvärnssituation inte fritar honom från ansvar.
Nästan omedelbart efter misshandeln lämnar Victor baren.
Axel blir kvar nere vid toaletterna. Blod rinner från hans huvud och ansikte. Enligt hans egen berättelse utbrister Elin:
– Herregud, vad har vi gjort?
Sedan ringer hon 112.
Den blodige mannen
När den första polispatrullen kommer till Ginbaren går en polis ner i källaren. Där hittar han Axel med tydliga skador i ansiktet och på huvudet. Han är blodig och omtöcknad, och polisen misstänker att det kraftiga våldet har fått honom att förlora medvetandet.
Ambulanspersonal lägger Axel på en bår och förbereder transporten till sjukhuset. Hans kläder tas senare i beslag för att eventuella spår från gärningsmannen ska kunna säkras.
På brottsplatsen hittar polisen blodiga papper och flera blodspår som topsas. På golvet ligger även örhänget.
Samtidigt möter en polis Elin vid krogens ingång. Hon uppger att det var hon som ringde efter hjälp och beskrivs som mycket stressad. Patrullen känner då ännu inte till vilken roll hon har haft under kvällen.
Elin är på väg ut. Polisen säger tydligt åt henne att stanna kvar eftersom hon måste lämna uppgifter om misshandeln. Trots det försvinner hon från platsen.
Polisen försöker nå henne på telefon, men hon svarar inte. Ett sms skickas med en uppmaning att ta kontakt.
Under tiden börjar de kvarvarande gästerna berätta vad de har sett. Det framkommer tidigt att Axel och Elin befunnit sig tillsammans på toaletten och att Victor ska ha upptäckt dem. Victor pekas ut som den sannolika gärningsmannen.
I ambulansen säger Axel att han varit med en kvinna som heter Elin och gjort ”något som de inte borde göra”. Han säger att han förstår att Victor, som är hennes pojkvän, blir arg. Samtidigt vill han först inte uttryckligen säga vem som misshandlat honom.
Polisen uppfattar ändå att han vet vem gärningsmannen är.
Elin lämnar platsen
Elin berättar senare att hon efter händelsen gick till en butik vid Stortorget för att köpa något att dricka. Därefter ska hon ha gått till en annan bar, träffat några bekanta och sedan promenerat ensam genom Malmö.
När hon till slut kommer tillbaka mot Victors adress väntar polisen redan där.
Patrullen planerar att genomföra en husrannsakan och leta efter Victor. Elin lämnar över nycklarna till bostaden, men han finns inte där.
Polisen hittar inga tydliga blodspår. Däremot noteras en öppen necessär med bland annat plåster och en soptunna som är helt tom och saknar påse. Även soprummet kontrolleras, men några blodiga kläder hittas inte.
Vid det här laget betraktas Elin fortfarande som ett vittne. Misstanken gäller misshandeln och är riktad mot Victor.
Men hennes första berättelse kommer snabbt att väcka frågor.
Den första versionen
Klockan 04.11 börjar polisens första formella förhör med Elin på Stora Trädgårdsgatan. Det pågår i nästan 50 minuter.
Elin berättar att hon börjat kvällen på O’Learys tillsammans med Victor och några av hans vänner. Efter att de båda sällskapen träffats hade gruppen gått vidare till Ginbaren.
När hon senare gick ner i källaren för att besöka toaletten ska hon, enligt sin berättelse, ha hittat en blodig man med huvudet mot toalettlocket. Blodet rann från hans huvud och ner över locket. Elin påstår att hon inte visste vem mannen var, även om hon trodde att han möjligen kunde vara en av personerna de träffat tidigare under kvällen.
Hon säger att hon frågade vad som hade hänt och försökte torka bort blod från hans panna. Mannen ska ha sagt att hon inte behövde ringa efter hjälp, men Elin gjorde det ändå eftersom han blödde så kraftigt.
Hon säger sig inte ha sett hur han fick skadorna. Hon vet inte vem som slog honom och har ingen aning om var Victor befinner sig.
Polisen frågar också om blodet som ett vittne sett på Elin. Hon säger att hon inte har lagt märke till något blod på sig själv. När örhänget från toalettgolvet kommer på tal förklarar hon att hennes örhängen sitter löst och att ett av dem därför kan ha ramlat av.
Till slut berättar förhörsledaren att Axel har uppgett att han och Elin haft sex på toaletten och att någon därefter började slå honom.
Då ändrar Elin sitt sätt att svara.
– Ingen kommentar.
Polisen frågar om uppgiften om den sexuella kontakten stämmer. Elin upprepar att hon inte har någon kommentar. När hon får frågan varför hon inte längre vill svara ger hon samma besked igen.
Samtidigt säger hon att hon är ”hundra procent säker” på att hon inte bett någon följa med henne ner i källaren. Hur uppgifterna om sex, misshandeln, blodet och örhänget hänger ihop kan hon inte förklara.
Polisen som håller förhöret uppfattar Elin som mycket motvillig. I en tjänsteanteckning skriver han att hon verkar undanhålla information, ändrar sin berättelse och lämnar svar som framstår som efterhandskonstruktioner. När hon konfronteras med uppgiften om sex på toaletten reagerar hon enligt anteckningen likgiltigt och svarar bara ”ingen kommentar”.
Elin är ännu inte misstänkt för något brott. Axel är målsägande och Victor är mannen som polisen försöker hitta. Utredningen handlar fortfarande om en misshandel under en stökig utekväll.
Men sprickorna i hennes berättelse finns redan där: blodet i håret, örhänget på golvet, övervakningsfilmen, vittnenas uppgifter och hennes plötsliga tystnad när polisen nämner vad som hänt bakom den låsta dörren.
Under de följande timmarna börjar Elin skriva till Victor.
De meddelandena kommer att förändra allt.
Samtidigt som Elin sade till polisen att hon inte visste vad som hänt fylldes hennes telefon av meddelanden till Victor. Först bad hon honom att gömma sig. Sedan skrev hon att de måste ha samma historia. Under det följande dygnet började en ny version av natten på Ginbaren ta form.
