Sanningen om den "integrerade" islamisten
Det muslimska civilsamhällets jubel rörande mordet på Salwan Momika väcker återigen frågan om de värderingar som "integrerade muslimer" har och hur det i längden kommer omforma det svenska samhället..
Sverige har genomgått en omfattande demografisk förändring under de senaste fyra decennierna. Många muslimer i landet framstår som välintegrerade – de talar svenska, deltar i arbetslivet och bidrar ekonomiskt via skattsedeln. De är i de flesta fall även födda här, vilket dock inte nödvändigtvis innebär en värderingsmässig integration. För integration handlar inte enbart om yttre faktorer utan om att dela de grundläggande värderingar som format det svenska samhället. Här existerar värderingskonflikter som inte kan ignoreras.
Se till att bli betalande prenumerant (60 kronor/månad) för att ta del av exklusivt material och för att stödja min journalistik. Du får hemskt gärna även bli månadsgivare eller swisha ett bidrag till 123-697 89 69.
Mordet på Salwan Momika – ett lackmustest
Den djupa värderingsklyftan blir tydlig i reaktionerna på mordet på koranbrännaren Salwan Momika. Detta fall fungerar som ett lackmustest för integrationen. Den välintegrerade muslimen tar på sin höjd avstånd från mordet men ofta med ett efterföljande "men" – en relativisering där gärningsmannens handlingar ursäktas och legitimeras. Vissa går ännu längre och ser mordet som en följd av Sveriges tolerans för koranbränningar, snarare än som ett angrepp på yttrandefriheten.
När den välintegrerade muslimen säger att “islam förbjuder dödandet av oskyldiga” är det sällan tydligt vad detta innebär. Inom islam definieras "oskyldiga" traditionellt som muslimer. Detta leder till en uppfattning att en person som anses ha förolämpat islam – oavsett genom ord, handling eller kritik – inte längre omfattas av detta skydd. Därmed kan mordet på Momika i vissa kretsar ses som en rättfärdigad vedergällning snarare än ett brott mot yttrandefriheten och det svenska samhället.
En stor mängd sekulariserade muslimer har uttryckt sitt stöd för mordet i kommentarsfält och sociala medier, på samma sätt som vi tidigare såg glädjeyttringar efter konstnären Lars Vilks död.
Faksimil från Riks sändning den 1 februari 2025, länk.
Synen på jämställdhet
Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Majoritetssvenskar ser ofta den muslimska slöjan som en symbol för patriarkala normer, medan vissa svenska feminister paradoxalt nog hyllar den som en symbol för kvinnlig frigörelse.
Den välintegrerade muslimen ser dock slöjan främst som ett uttryck för religiös övertygelse och familjens heder. Detta skapar en konflikt mellan den svenska synen på individens rätt att välja sin livsväg och en mer kollektivistisk familjestruktur, där kvinnan förväntas leva på ett visst sätt och välja en partner inom den egna religionen.
När den välintegrerade muslimen uttrycker stöd för feminism och kvinnors rättigheter innebär det ofta rätten att bära slöja, att slippa skaka hand, att undantas från könsblandade skolklasser och att slippa delta i simundervisning – en tolkning som skiljer sig från den svenska synen på kvinnors självständighet.
Demokrati och auktoritetssyn
Sverige vilar på principer om individuell frihet, demokrati och rättssäkerhet. Men i vissa muslimska miljöer har religiösa och patriarkala auktoriteter större legitimitet än den sekulära statens lagar. Denna hierarkiska världsbild kan innebära att demokratiska principer inte fullt ut accepteras, och att lojaliteten gentemot religiösa ledare ibland väger tyngre än respekten för svenska rättsprinciper.
Religionsfrihetens paradox
Religionsfrihet i Sverige innebär både rätten att utöva sin tro och rätten att kritisera, lämna eller ifrågasätta religion. Men för många muslimer betyder religionsfrihet snarare rätten att leva enligt islamiska normer, ofta med krav på att samhället ska anpassa sig till dessa. Exempelvis kan krav på specialkost i skolor, separata badtider och skydd mot religionskritik ses som uttryck för en sådan uppfattning.
Den välintegrerade muslimen kan betrakta religionsfrihet som rätten att leva enligt islamiska principer, även i en sekulär kontext, och förvänta sig att samhället anpassar sig därefter. Samtidigt går sådana krav emot den svenska sekulära samhällsmodellen. När islam kritiseras uppstår ofta krav på inskränkningar i yttrandefriheten, vilket blottlägger en djup värderingsklyfta.
Svensk demokrati bygger på yttrandefrihet och rätten att kritisera ideologier och religioner. Men i många muslimska gemenskaper betraktas kritik av islam som ett angrepp snarare än en legitim del av en öppen debatt. Hot och fördömanden av dem som ifrågasätter religiösa normer – särskilt avhoppare och reformister – vittnar om att acceptansen för ifrågasättande är begränsad. Detta skapar en konflikt mellan den svenska traditionen av fritt meningsutbyte och en kultur där religiös auktoritet och dogmer ges företräde.
Den nye svensken
Många muslimer i Sverige är svenskar i juridisk mening. De talar språket, har medborgarskap och deltar i samhällslivet. Men den avgörande frågan är inte yttre integration utan värderingsmässig integration.
Många välintegrerade muslimer ser sig som en ny sorts svenskar, där islam och svenskhet samexisterar. Men vad innebär detta i praktiken? Handlar det om att acceptera de demokratiska och sekulära principer som format Sverige, eller är det ett försök att omdefiniera svenskheten så att den omfattar en mer religiöst präglad världsbild? Svaret på denna fråga avgör den värderingskonflikt som växer i takt med att den muslimska befolkningen ökar.
Integration är mer än arbete och språkkunskap – det handlar om vilka värderingar som ska forma det framtida Sverige. I slutändan avgörs detta inte av moraliska argument utan av demografi. I takt med att den muslimska befolkningen växer, ökar också gruppens politiska inflytande. Demografi påverkar politiken, och politiken avgör vilka lagar och normer som kommer att gälla i Sverige. Därför bör föreställningen om ‘integrationen’ förpassas till ideologiernas sophög.
Efterdyningarna av mordet på Salwan Momika
I dagsläget, en vecka efter att koranbrännaren Salwan Momika sköts ihjäl i sitt hem, finns inga misstänkta. Dådet visar att den muslimska världen – i detta fall en stad i Irak – både kan sätta ett pris på en islamkritikers huvud och få dödsdomen verkställd, även i ett land som Sverige - som inte ens förmår att finna mördarna och ställa dem inför rätta. Vilka signaler sänder detta till de muslimer i Sverige som nu jublar över dådet?
När liberaler och vänstern talar om integration är idealet just “den nye svensken” vilket är samma synsätt som den integrerade muslimen ser på svenskhet. Att tala svenska, betala skatt och vara laglydig definieras som att vara svensk. Men vem utgör på sikt störst påverkan på det svenska samhället – den kriminelle, knarkande gängmedlemmen i utanförskap, eller den skötsamme, välintegrerade muslimen som har både inflytande och makt?
Christian Peterson