Med dold kamera dokumenterar jag hur svenska hemlösa som kommer i deras väg möts av trakasserier, hot och våld.

Men när jag konfronterar dem på rumänska förändras situationen omedelbart.

Read more

Tidigare i år kunde jag avslöja hur vänsterextremisten Tobias Hübinette stod åtalad efter en lång rad hotelser och trakasserier riktade mot sin sexvägrande sambo och den homosexuelle man som är biologisk far till det barn som ingår i deras familjekonstellation.

Jag kunde då publicera chattloggar från det 21 sidor långa bevismaterial som polisen säkrat i förundersökningen. Materialet visade hur Hübinette under ett dramatiskt dygn bombarderade ”regnbågsfamiljen” med hundratals meddelanden. Desperation, bitterhet, svartsjuka, hotelser och självmordstankar avlöste varandra i ett allt snabbare tempo.

Nu har domen kommit.

Stockholms tingsrätt går på åklagarens linje i de centrala delarna. Tobias Hübinette döms för olaga hot och två fall av ofredande.

Bakom sammanbrottet fanns en konfliktfylld familjesituation som under lång tid tycks ha byggt upp ett växande missnöje. Hübinette återkom gång på gång till sin frustration över sin barnlöshet och över att han upplevde sig bära ett betydande ekonomiskt ansvar samtidigt som relationen till sambon sedan länge hade brutits ned. Han uttryckte också bitterhet över att sambon hade sexuella relationer med andra män samtidigt som han själv stod utanför.

Ju längre man läser chattarna, desto tydligare framträder bilden av en människa som tappat kontrollen.

När åklagaren konfronterade Hübinette med formuleringar om framtida olyckor, förstörda liv och lidande svarade han gång på gång att han inte menat att hota någon.

Domstolen gjorde dock en annan bedömning.

I domen lyfter tingsrätten bland annat fram formuleringar där Hübinette skrev att människor skulle ”plågas och lida” samt att han skulle fortsätta göra ”jävelskap” så att livet förstördes för andra.

En av målsägandena berättade i rätten att han blivit så rädd att han inte vågade lämna sin dotter på förskolan utan att involvera personalen. Oron handlade inte längre bara om hårda ord i en gruppchatt utan skulle komma att prägla deras trygghet i vardagen.

Read more

Bakom åtalet döljer sig en historia som är så absurd att den nästan låter påhittad.

Under lång tid accepterade Hübinette ett cuckold-upplägg där han försörjde sin sambo samtidigt som hon hade relationer med andra män. Till slut g…

Read more

Men det stannar inte där.

Samme man hyllar öppet Hitler, hotar politiker med våld och har vid upprepade tillfällen visat upp sitt könsorgan i sociala medier. Han har dessutom under lång tid utsatt en 16-årig videobloggare och dennes ensamstående mor för sexuella trakasserier.

Nu har trakasserierna eskalerat till en ny nivå.

För några dagar sedan följde Abobakry efter mig genom flera kvarter på Kungsholmen efter att jag hade träffat en vän.

Read more

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

I spoke with Stefano Forte, president of the New York Young Republican Club, about the urgent need for stronger U.S.-European cooperation to combat Antifa terrorism.

Christian Peterson

Comments are not pre-moderated by the editorial team and do not constitute editorial content. You are personally legally responsible for what you write in the comments section.

När jag i samband med mitt senaste reportage sökte Hanna Brolund, pressekreterare åt Vänsterpartiet, för en kommentar om att hon nu utreds av polisen för ofredande, fick jag inga svar.

I stället blev jag trakasserad av Enya Lindholm, som just nu gör praktik hos Brolund på riksdagskansliet. Hon blev våldsam, puttade mig upprepade gånger och försökte dessutom hindra mig från att ta mig därifrån genom tunnelbanespärren.

Enya Lindholm har tidigare suttit i styrelsen för RFSU Jönköping, en organisation som är med och arrangerar stadens pridefestival. När hon tillträdde sin tjänst i riksdagen skrev hon på LinkedIn att hon såg fram emot att ”delta i demokratiskt arbete”.

Bemötandet mot mig visar att våldsbejakande extremism inte är en avvikelse utan en del av partikulturen.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

När händelsen blev känd valde Vänsterpartiet att ducka medias frågor.

När jag sökte partiet för en kommentar utsattes jag själv för fysisk konfrontation från en partifunktionär. I sällskapet fanns två riksdagsledamöter.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Jag såg bilderna från Första maj i Gamla stan och kände sorg.

Inte över att ännu en vänsterextremist blev våldsam. Det har man tyvärr vant sig vid i Sverige, särskilt som journalist. Inte heller över att debattören återigen tvingades hantera aggressiva aktivister som hellre använder våld än argument.

Det som slog mig var något annat.

Det var sonen.

Ossian Klominek, född 2007, rusade mot Alinia och skrek att han ville slåss. Situationen blev så kaotisk att Alinia och hans filmare till slut genomförde ett envarsgripande efter att Ossian slagit telefonen ur Alinias hand. Fadern Andreas Klominek (19830131) försökte därefter frita sin son innan polisen anlände.

Och någonstans där blir allt mörkare.

Ingen artonåring vaknar upp en morgon och blir våldsam vänsterextremist av sig själv. Det sker stegvis. I miljöer där våld romantiseras, där fiender ska ”konfronteras”, där aggression ger status och där hat till slut blir en identitet.

I det här fallet handlar det dessutom om en hemmiljö präglad av extremism.

Jag har granskat pappan, Andreas Klominek, under lång tid. Jag har följt hans roll inom extremvänstern och bland annat uppmärksammat polisens förundersökning som avslöjade kontakterna med Joel Bjurströmer Almgren före och efter mordförsöket i Kärrtorp. Jag har också rapporterat om hans ovana att söka upp meningsmotståndare i deras hem och hur han nyligen dömdes efter att ha knivhotat biståndsminister Benjamin Dousa.

Och nu ser man resultatet.

Förra året under Pride grep polisen sonen Ossian efter att han blivit våldsam mot kristna predikanter. Då valde jag att inte namnpublicera. Han var minderårig. Han såg fortfarande mer ut som en vilsen tonåring i jakt på identitet än en fullt radikaliserad vänsterextremist. Klädd i en märklig utstyrsel med paljettbälte och örhängen skrev han debattartiklar om intersektionalitet och andra vänsterklyschor.

När jag talar med en klasskamrat från SA23BA på Anna Whitlocks gymnasium förstärks bilden av en sökare. Han hade tidigare rosa hår och gick ofta ensam i korridorerna.

”Han har alltid gett ett konstigt intryck.”

Men nu har han tagit ytterligare ett steg. Från det som välvilligt skulle kunna beskrivas som “snällvänster” till våldsam vänsterextremism.

På Första maj bar han svarta blockets uniform. Alltså den helsvarta klädsel som våldsvänstern använder när man vill kunna begå brott anonymt.

Det går fort när unga människor radikaliseras.

Och det tragiska i detta fall är att samhället nästan helt har tappat möjligheten att ingripa. När Säkerhetspolisen slog till mot familjen Klomineks bostad i våras hade socialtjänsten fortfarande kunnat agera om sonen varit minderårig. Men sedan oktober förra året är han arton.

Nu väntar i stället en annan sorts bekräftelse.

Från andra vänsteraktivister som kommer att kalla honom modig, kompromisslös och antifascistisk när han i själva verket är ännu en ung man på väg in i brottslighet.

Det är här många missförstår hur radikalisering fungerar. Den bygger inte enbart på ideologi. Den bygger på belöningar. Status. Gemenskap. Identitet. För unga män är det extremt starka drivkrafter.

Det hjälper ingen.

Han hade lika gärna kunnat bli islamist. Hans farbror Johannes Klominek, eller ”Abdullah Al-Suedi”, är en känd salafistpredikant.

Och ja, jag är fullt medveten om att den här texten sannolikt bara kommer att ge honom ännu fler ryggdunkar från hans vänsterextrema föräldrar.

Men jag kan ändå inte låta bli att skriva om det.

För journalistik handlar också om att dokumentera tragedier medan de fortfarande pågår.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

När man granskar Emil Starkenbergs politiska resa framträder nämligen inte bilden av en man som lämnat extremismen bakom sig – utan av någon som konsekvent söker sig till miljöer där hatet mot väst, liberal demokrati och i synnerhet judar står i centrum.

För till slut tyckte han inte ens att nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen var tillräckligt radikal.

Emil Starkenberg Hellqvist var tidigare frontfigur för Nordiska motståndsrörelsens näste 1, som omfattar Stockholms, Uppsala och Gotlands län. Mellan 2017 och 2020 var han partimedlem inom organisationen. Ett medlemskap som enligt organisationens egen aktivisthandbok kräver disciplin, träning, drogfrihet och full lojalitet.

Under valåret 2018 deltog Starkenberg i NMR:s storsatsning i Ludvika. Ett tiotal aktivister från Stockholm reste dit för att under flera veckor bedriva aktivism och kampanja inför kommunvalet.

Men valet blev ett misslyckande.

Internt växte frustrationen bland de mer radikala delarna av rörelsen. Många ansåg att NMR hade blivit alltför fokuserat på valkampanjer och parlamentarisk verksamhet. Organisationen uppfattades som pacificerad – utan att ens ha vunnit något i form av verkligt politiskt inflytande eller mandat.

I början av 2020 anslöt sig därför Starkenberg till Nordisk styrka – den nya utbrytning som ville återgå till det man såg som den “äkta” nationalsocialistiska kampen: militant gatuaktivism utan att distraheras av parlamentariska ambitioner.

Sedan försvann han från offentligheten.

När han några år senare började dyka upp igen var det i en helt annan miljö.

Först handlade inläggen om veganism och djurrätt. Om att fiskar hade känslor. Samtidigt började han öppet sympatisera med våldsgruppen AFA.

Efter Hamas massaker i Israel den 7 oktober och det efterföljande kriget tog Starkenberg en allt mer framträdande roll inom Palestinarörelsen i Uppsala.

Och där blev något tydligt.

Hatet mot Israel och judar – den centrala fixeringen inom nationalsocialismen – hade inte försvunnit. Det hade bara bytt uttryck och klätts i vänsterns språkbruk.

Den tidigare NMR-aktivisten började successivt förändra sitt utseende. Varghaken – symbolen kopplad till den svenska nazistiska terroristgruppen Vit ariskt motstånd – tatuerades över. Även en tatuering föreställande ett automatvapen ströks. Han började bära Palestinasjal och armband med texten ”Free Palestine”.

Han har även setts bära tröja från den vänsterextrema gruppen AFA Uppsala.

I sociala medier poserar han med symboler från RKU, Revolutionär kommunistisk ungdom. Medlemmar inom organisationen bekräftar själva att han numera beskriver sig som marxist-leninist.

Read more

Slagord om att misshandla meningsmotståndare skanderades när de tågade genom staden. Längs leden fanns AFA-ledaren Joel Bjurströmer Almgren och kartläggaren Mathias Wåg.

När vi närmade oss Antifas högkvarter ”Cyklopen” möttes vi av stenkastning.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Varje år upprepar sig samma ritual.

Röda fanor rullas ut. Vänsterns slagord ekar mellan husväggarna. Samtidigt står stora delar av Sverige stilla – inte för att fira något som förenar nationen, utan för att ge utrymme åt en politisk rörelse som förlorat sitt existensberättigande, inte minst genom sitt vurmande för lönedumpande massinvandring från Mellanöstern och Afrika.

Det är hög tid att ifrågasätta varför första maj fortfarande är en allmän helgdag i Sverige.

Helgdagar i ett land bör vara gemensamma. De bör knyta an till hela folkets historia, traditioner och identitet. De ska vara dagar som människor oavsett politisk uppfattning kan samlas kring. Nationaldagen är ett sådant exempel. Julen ett annat. Midsommar ett tredje.

Första maj är något helt annat. Det är en politisk kampdag.

Första maj instiftades 1889 av den andra socialistinternationalen som en internationell demonstrationsdag – direkt knuten till Haymarketstrejken i Chicago 1886. Där kastades en bomb mot en poliskår, ett klassiskt terrordåd som totalt krävde sju polisers liv (samt minst fyra civila).

Senare gjorde Sovjetunionen första maj till en av sina allra största statliga högtider. Dagen förvandlades till massiva militärparader på Röda torget med stridsvagnar, missiler, soldater och enorma propagandashower. Detta gjordes för att visa militär styrka och indoktrinera befolkningen om kommunismens förträfflighet.

Read more

Elsa Widding och hennes nystartade parti Ambition Sverige – där den sparkade riksdagsledamoten Katja Nyberg nu är riksdagskandidat – har valt sida.

Istället för att backa upp regeringens förslag om skärpta krav på svenskt medborgarskap röstar de tillsammans med Socialdemokraterna mot det nya lagförslaget.

Men de förlorade.

Sverigedemokraterna valde att frångå kvittningssystemet och kallade in två ledamöter. Därmed kunde de vinna omröstningen med en rösts marginal.

Vad hade då resultatet blivit om oppositionen hade vunnit?

Cirka 80 000 migranter som just nu står i kö hos Migrationsverket hade getts möjlighet att bli svenska medborgare under de gamla, betydligt lösare reglerna – lägligt inför valet 2026.

Det här är ingen teknikalitet eller marginell justering i ett regelverk.

Det hade varit ett direkt sabotage mot den strama migrationspolitik som väljarna kräver och som Tidöpartierna har mandat att genomföra.

Medborgarskapet var en gång tänkt som en belöning. En slutpunkt efter assimilation, arbete och lojalitet mot landet.

I dag har det reducerats till något helt annat: en biljett till politiskt inflytande som delas ut i en takt som saknar historiskt motstycke.

Och nu vill Widding och Ambition Sverige säkerställa att kön töms innan de nya, skärpta kraven på hemvist, försörjning, kunskap i det svenska språket och samhällskunskap hinner träda i kraft.

Tänk efter.

Valet 2022 avgjordes med drygt 60 000 rösters marginal.

Nu talar vi om tiotusentals nya medborgare som kan få rösträtt inom kort. Människor från Syrien, Afghanistan, Somalia och Irak som i många fall fortfarande har en svag etablering på arbetsmarknaden och en begränsad anknytning till det svenska samhället.

Vilka partier tror ni att dessa grupper i första hand kommer att rösta på?

Naturligtvis de som erbjuder flest förmåner, minst krav och fortsatt massinvandring. Alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De som redan har ansökt ska få gå i mål under de regler som en gång öppnade dörrarna på vid gavel.

Demografin talar dessutom sitt eget språk.

Invandrare från Mellanöstern och Afrika har i genomsnitt högre födelsetal än den svenska befolkningen. Även om migrationen skulle minska kraftigt framöver kommer deras andel av befolkningen att fortsätta växa.

Lägg till ytterligare tiotusentals nya röstberättigade nu – och effekten blir politiskt påtaglig.

Nästa val riskerar att påverkas på ett sätt som få väljare fullt ut har överblick över.

Ambition Sverige påstår sig vilja en strikt migrationspolitik.
I sitt partiprogram talar de om lojalitet, ansvar och långsiktighet.

Men när det verkligen gäller – när regeringen försöker höja tröskeln för medborgarskap – väljer de att rösta med vänstern.

Det är ett beslut som kan påverka valresultat, maktfördelning och politisk riktning under många år framöver.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Det finns samhällsbyggare och det finns samhällsförstörare.

Samhällsbyggarna är de som bär upp ett samhälle. De som respekterar lagar, deltar i det demokratiska samtalet och accepterar att meningsmotståndare har rätt att existera.

Samhällsförstörarna är de som angriper själva förutsättningarna för detta samtal.

Det är de som försöker tysta andra genom hot, trakasserier och våld. De som saboterar möten, kartlägger meningsmotståndare och skapar en miljö där människor skräms till tystnad.

Det är dessa aktörer som måste granskas och synliggöras.

Vänsterextremister utgör i dag ett betydande hot mot våra grundlagsfästa fri- och rättigheter som medborgare i Sverige.

Yttrandefriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten är hotade.

Dessa rättigheter är inte abstrakta principer i en lagbok. De är själva fundamentet för vår västerländska civilisation.

De är resultatet av generationers kamp för ett öppet samhälle där människor kan tala fritt, organisera sig och delta i det offentliga samtalet utan rädsla.

Det handlar ytterst om spelreglerna för demokratin.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Den här gången slutade det med att en vänsteraktivist spottade på en journalist.

Och nu har domen fallit.

Ofredade högerdebattör

Stockholms tingsrätt slår fast att vänsteraktivisten Clara Bosque Wiberg gjort sig skyldig till ofredande efter att ha spottat på journalisten och debattören under en Palestinademonstration utanför riksdagen.

I domen konstateras följande:

“Av utredningen är det således visat att Clara Bosque Wiberg spottade mot Nick Alinia och att spott träffade hans kläder och axelremmen på hans väska.”

Hon erkände dessutom brottet:

“Clara Bosque Wiberg har erkänt gärningen. Eftersom erkännandet stöds av den övriga utredningen är det bevisat att Clara Bosque Wiberg har begått gärningen.”

Trots att målet gällde ett relativt enkelt åtal valde Joakim Lundqvist från vänsterextrema Folkets advokatbyrå att träda in och företräda henne – utan att begära ersättning.

Försvaret försökte göra gällande att spottattacken föregåtts av provokation. Att hon provocerats av att bli filmad och av ordväxlingen som uppstod strax innan angreppet.

Men tingsrätten lät sig inte övertygas.

Domstolen slog fast att handlingen, oavsett ordväxlingen som föregick den, var att betrakta som ett ofredande – och att spottattacken var en gärning som kunde antas kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt.

Påföljden blev 30 dagsböter om 170 kronor – totalt 5 100 kronor – samt avgift till brottsofferfonden.

Skadeståndet avslogs, eftersom tingsrätten ansåg att spottet träffade kläder och inte ansiktet, vilket bedömdes som en mindre allvarlig kränkning i juridisk mening.

Flydde undan strålkastarljuset

När det var dags för rättegång upprepades ett annat välbekant mönster.

När journalister försökte ställa frågor till Clara Bosque Wiberg svarade hon inte. I stället försökte hon undvika kontakt, gömma sig och till slut fly från platsen.

Det säger något om självbilden hos många av dessa aktivister.

Modiga i grupp. Högljudda i demonstrationståg. Men när verkligheten – i form av en ansvarsutkrävande intervju – kommer ikapp, då försvinner de snabbt bakom jackkragar och undanvända blickar.

Samtidigt samlades flera Palestinademonstranter i rättssalen för att visa sitt stöd.

De uppträdde så störande att domaren tvingades ingripa och säga till dem på skarpen.

Se Insikt24:s rapport från rättegången nedan:

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

När Paolo Roberto greps för sexköp våren 2020 var redaktionerna allt annat än återhållsamma.

Hans namn publicerades omedelbart. Bilder kablades ut. TV4 sparkade honom inom några timmar. Sponsorer drog sig ur. Krönikörer och feministiska opinionsbildare tävlade om att fördöma honom.

Ingen väntade på dom.

Ingen krävde anonymisering eftersom allmänintresset ansågs självklart.

Men när jag igår avslöjade att vänsterextremisten Tobias Hübinette — grundare av den vänsterextrema underrättelseorganisationen Expo — åtalas för olaga hot och ofredande mot sin sexstrejkande sambo, inträffade motsatsen.

Polisens bevismaterial omfattar 21 sidor meddelanden med återkommande hot och erkännanden av minst 80 våldtäktsförsök som nu ligger till grund för åtalet. Rättegången är planerad till den 27 maj i Stockholms tingsrätt klockan 13.00.

Detta är, enligt varje journalistisk måttstock, en nyhet av betydande allmänintresse. En offentlig person. Ett åtal. Dokumenterade hot. En kommande rättegång. Hübinette erkänner dessutom.

Ändå valde de stora redaktionerna att tiga.

Inte för att uppgifterna saknade relevans.

Utan för att personen i fråga tillhör rätt ideologiskt läger.

Den enda vänsterblaska som faktiskt skrev om saken var ETC — och där anonymiserades han helt.

Det är här dubbelmoralen blir uppenbar.

När Paolo Roberto misstänktes för sexköp fanns ingen tvekan. Hans karaktär skulle demonteras offentligt. Moralisk tydlighet ansågs kräva maximal synlighet.

När Tobias Hübinette — en vänsterextrem aktivist som under decennier arbetat med att hänga ut politiska motståndare och dessutom dömts till fängelse för mängder av politiska såväl som privata brott — återigen står åtalad för trakasserier, uppstår plötsligt en annan journalistik.

Om du vill maximera slagkraften i avslutet kan du överväga:

Det handlar inte om pressetik utan om lojalitet.

Och när medier kölhalar vissa men skyddar andra upphör journalistiken att vara oberoende. Den blir partisk.

Det verkligt anmärkningsvärda i detta fall är därför inte åtalet i sig.

Det är mediernas ovilja att ens berätta att det överhuvudtaget pågår en rättsprocess.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Vänsterextremisten Tobias Hübinette står nu åtalad efter en lång rad trakasserier, upprepade självmordshot och egna erkännanden om minst 80 våldtäktsförsök mot sin sexvägrande sambo.

Bakom åtalet framträder en eskalerande konflikt där psykisk press blivit en del av vardagen. En omfattande SMS-konversation visar hur hot och påtryckningar avlöst varandra – bevismaterial som nu utgör centralt bevis i förundersökningen.

Den 27 maj avgörs hans öde i Stockholms tingsrätt, där han återigen riskerar att dömas till fängelse.

Åratal av ensamhet och ofrivilligt celibat

Tobias Hübinette var tidigare gift. Äktenskapet skulle dock komma att få ett dramatiskt slut efter att hans dåvarande hustru inledde en relation med hans bästa vän. Efter en blöt krogrunda följde hon öppet, framför ögonen på Tobias, med vännen hem för att ha sex.

Det som följde blev ett vansinnesutbrott.

Hübinette drabbades av en psykotisk episod och satte eld på sin dåvarande hustrus egendom i parets gemensamma lägenhet. Bland det som förstördes fanns hennes personliga tillhörigheter, däribland bröllopsklänningen. Branden riskerade att sprida sig och hotade i förlängningen hela kvarteret.

När fallet prövades vid Stockholms tingsrätt hösten 2006 konstaterade dock domstolen att han inte kunde dömas för mordbrand. Bedömningen var att han vid tidpunkten för gärningen led av en allvarlig psykisk störning och att det därför inte kunde fastställas att han hade förstått konsekvenserna av sitt handlande. I stället dömdes han för allmänfarlig ödeläggelse.

Under mer än ett decennium levde Hübinette i ensamhet som incel – ett ofrivilligt celibat utan utsikter till närhet eller faderskap.

Cuckolding: nya sambon skaffade barn med bög

Sommaren 2020 tycktes vinden för ett ögonblick vända för Hübinette.

Han hade då fått en anställning som ”forskare” i kritiska vithetsstudier vid Karlstads universitet. Arbetet sköttes på distans från lägenheten i Flemingsberg. Tillvaron såg, åtminstone på ytan, stabil ut.

Samtidigt flyttade han ihop med vänsteraktivisten Daphne Arbouz, projektledare vid Fryshuset. Där ansvarar hon för ett skattefinansierat projekt vars mål är att skapa ”dialog” mellan svenskar och olika minoritetsgrupper.

Under en kortare period tycktes relationen erbjuda det han länge saknat – en möjlighet till nystart.

Men några egna biologiska barn blev det aldrig. I stället valde Daphne att skaffa barn tillsammans med en annan man – bögen Tom.

Det som därefter växte fram var en familjekonstruktion som på pappret framstod som modern och inkluderande. Tre pappor. Nya familjeformer. Samtida värderingar. I praktiken innebar det något annat.

Hübinette placerades vid sidan av det biologiska föräldraskapet. Han förväntades ta ansvar, bidra ekonomiskt och upprätthålla vardagen – utan att fullt ut vara en del av kärnan.

I många avseenden bar arrangemanget tydliga drag av det som i modern relationsjargong brukar beskrivas som en cuckold-roll: en man som förväntas acceptera att partnern skaffar barn och har relationer med andra, samtidigt som han själv står kvar som försörjare och praktiskt stöd. Mer om detta kommer senare.

Under lång tid tycks han ha accepterat detta.

Det fungerade – så länge han fogade sig och fortsatte betala.

Med tiden tycks något ha brustit. Inte plötsligt, utan gradvis – steg för steg – tills sprickorna inte längre gick att dölja. Sensommaren 2025 kokade det över.

Urspårad gruppchat

Det började med något till synes trivialt.

I den gemensamma iMessage-gruppen som de fyra vuxna använde för praktiska frågor kring den femåriga Evi togs frågan om skolval upp. En helt vardaglig diskussion mellan vuxna som delade ansvar för sin dotter.

Plötsligt förändrades tonen.

Den 25 augusti kl. 17:58 klev Hübinette in i konversationen och inledde omedelbart med förolämpningar:

”Ditt arroganta och självbelåtna besserwisser-beteende fortsätter att förgifta situationen.”

I ett uppföljande meddelande beklagar Hübinette att han under lång tid har accepterat den familjekonstruktion som han själv varit med och skapat.

Bitter över sin egen barnlöshet följer därefter långa haranger om hur han enligt egen utsaga ständigt nekats samlag. Utbrottet avslutas med ett tydligt hot: Hübinette lovar att förstöra livet för de andra.

Tom, som ingick i föräldraskapet utan att känna till Hübinettes tidigare brottslighet, klargör att han inte ville ha någon fortsatt kontakt med honom och bad att bli lämnad i fred.

Svaret lät inte vänta på sig.

Hübinette skrev:

”Jag har dessutom en historia av att försöka lägga beslag på och ta andras barn – jag har betett mig så här tidigare mot sådana som er, det vill säga mot föräldrar som ni, och gått över gränsen…”

26 augusti – esklarande hotelserna

Dagen därpå, klockan 09:41, försökte Daphne lugna ned situationen. Hon tonade ned Hübinettes hot och menade att han bara blivit ”förbannad” och inget annat. Därefter önskade hon papporna en fortsatt fin dag.

Bögarna blev mållösa.

Situationen blev inte mindre allvarlig av att Hübinette hade planerat att ta med barnet på en resa till Sydkorea. Det väckte djup oro hos de övriga papporna. Inte minst eftersom Hübinette själv i chatten har skrivit att han har en historia av att ge sig på barn.

Tom svarade:

”Det här är inget jag kan acceptera, och jag är oroad över att du försöker tona ner det här. Ingen normalt funtad människa skriver sådana här saker. Han drar upp ert kärleksliv – och skyller avsaknaden av detta på mig – skriver grovt kränkande saker och säger dessutom att han har en historik av att lägga beslag på andras barn och inte borde ha kontakt med andras barn över huvud taget.”

Vid lunchtid kom Hübinettes svar.

En lång tirad följde om hans hopplöshet inför tanken att han sannolikt skulle förbli ensam livet ut.

Sig själv beskrev han som en grav alkohol- och porrmissbrukare. En man som, enligt egen utsaga, redan förlorat all överlevnadsinstinkt. Inom kort lovade han att också ta sitt liv.

”Jag är en grav porrmissbrukare och alkoholmissbrukare numera på grund av dig, Daphne, och har ett enormt hat inom mig för att du har förstört en gemensam och fantastisk framtid i många år framöver och mitt liv.”

Sedan eskalerade allt ytterligare.

Erkänner (minst) 80 våldtäktsförsök

I nästkommande meddelanden trappas tonen upp ytterligare. Hübinette går då längre än tidigare och medger att han under flera års tid försökt tvinga sig till sex med Daphne.

Enligt hans egna uppgifter ska det ha rört sig om minst 80 våldtäktsförsök under de senaste fem åren – något han själv kopplar till att han nekats sex under större delen av relationen.

”Det är fullt naturligt att känna ett djupt äckel inför en man som porrmissbrukar, tafsar och försöker våldta kväll efter kväll…”

Enligt Hübinette ska Daphne ha ställt som krav att han måste börja gå i terapi för att relationen över huvud taget skulle kunna fortsätta. Något egentligt hopp tycks han själv inte ha haft om att hennes attraktion någonsin skulle komma tillbaka.

När Daphne till slut kontaktar SOS Alarm med anledning av hans hot om att ta sitt liv svarar Hübinette att han vill supa sig ihjäl.

Kort därefter följer ytterligare meddelanden med sexuella anspelningar:

”Ikväll har vi massor med sex och ser till att du blir gravid, och så åker du och jag och Evi till Korea snart. Vi förlänger tiden där, tycker jag, i några dagar. Det blir bra för alla. Och jag hämtar så klart Evi ensam imorgon. Fängelset föredrar jag före psyket!”

Situationen tycks samtidigt väcka gamla minnen.

I ett av meddelandena refererar Hübinette själv till ett tidigare tillfälle då han satte eld på sin gamla lägenhet – något som framstår som ett utpressningsförsök för att äntligen kunna få ha sex.

“Förra gången en kvinna lämnade mig livrädd och gravid med en annan man efter att hon hade vägrat att ha sex med mig och valt celibat flera års tid var det också så här. Jag var också då på väg till Korea för en konferens men kom aldrig dit utan hamnade i häkte i över en månad för olaga hot, skadegörelse och mordbrand efter att ha slagit sönder den lägenhet som hon och jag hade bott i tio års tid och eldat upp precis allt hon ägde. Flygbiljett och hotell brann inne och en massa personer i Korea ringde och mejlade förgäves då jag satt häktad, isolerad med restriktioner. Gissar att det slutar så igen nu, men kanske psyket som du vill att det ska bli i stället för fängelset.”

Att återigen riskera rättsliga följder tycks han inte uppfatta som något avskräckande. I flera meddelanden skriver han att han redan har så många domar bakom sig att han inte är rädd för polisen.

“Inget kan få stopp på mig annat än våld eller polisen. Jag fortsätter nu att göra mer jävelskap så att livet förstörs även för dig.”

Mot slutet skärps tonen ytterligare.

Han skriver att Daphne bör lämna lägenheten och antyder samtidigt att han själv är på väg dit:

”Berätta nu! Krävt att vi ska skiljas? BERÄTTA DIN TRÖGA HORA! Du har aldrig berättat någonting för mig. Är du hemma när jag kommer?”

“Financial domination”

Alla de exempel ur chattarna som pekar mot ett klassiskt cuckold-upplägg talar för sig själva. Hubinettes uttalade undergivenhet. Det återkommande accepterandet av att en annan man har sex med hans partner. Mönstret är tydligt och svårt att misstolka.

“Daphne blev djupt förälskad i en ungdomsvän nyligen och ville ha massor med sex med honom och jag förstår det då jag bara försöker våldta och förgripa mig och är fullständigt oattraktiv.”

Men det stannar inte där.

I relationen förekommer också ett annat återkommande inslag – det som kallas ”findom”, en förkortning av det engelska begreppet ”financial domination”.

I meddelande efter meddelande framträder bilden av en man som arbetar närmast maniskt. Extra pass. Ständiga tjänsteresor. Ett liv där arbetet inte tycks handla om karriär eller försörjning, utan om att generera pengar som omedelbart förs vidare.

Hundratusentals kronor har satts in på Daphnes konto. Inte vid enstaka tillfällen, utan som en fortgående finansiering av hennes livsstil - vilket Tom bekräftar i polisförhör.

“Jag öser ju pengar över dig, jag lägger all min tid på dig och missköter därmed mitt jobb men ändå kan du inte sära på benen och få barn med mig – fy fan – jag har slagit sönder min egen privatekonomi för din del ju men det verkar du inte bry dig ett dugg om. Därför kommer hämnden nu – jag ska skada er alla så mycket jag bara kan tills jag dör.”

Det är inte formuleringar från en stabil relation.

Det är rop på hjälp från en människa som själv beskriver hur den egna ekonomin monterats ned, krona för krona, i ett försök att köpa närhet.

21 sidor bevismaterial

Samma dag lämnade Daphne Arbouz, tillsammans med bögparet, in en polisanmälan mot Tobias Hübinette rörande flera fall av olaga hot och ofredande.

Polisen säkrade skärmdumpar från hela chattkonversationen, vilka därefter bifogades i förundersökningen. Materialet omfattar 21 sidor av skärmdumpar och återges nedan:

Undanflykterna i polisförhöret

När polisen till slut kallar Tobias Hübinette till förhör, flera månader senare i november, framträder ett mönster som återkommer gång på gång: erkännanden av handlingar – men förnekanden av ansvar.

Misstänkt för både olaga hot och ofredande försöker Hübinette i förhöret rama in hela händelsen som ett känslomässigt sammanbrott, inte som ett medvetet agerande. Han beskriver sms-bombardemanget som ett slags olyckligt tillstånd där kontrollen plötsligt försvann:

”Jag tappade helt enkelt besinningen, kontrollen, efter många års konflikter … Jag skrev allt för många meddelanden som jag idag ångrar djupt.”

Han förnekar inte att meddelandena skickades. Han förnekar inte heller innehållet. Men ansvaret för handlingen flyttas bort från viljan – till känslan.

När polisen sedan läser upp några av de mest explicita formuleringarna ur chatten – där han skriver att ”fler och värre olyckor är att vänta för ert barn under åren som kommer” – svarar han med samma återkommande strategi:

”Det är något som jag ångrar djupt idag … Jag menade inte att hota.”

Detta blir ett genomgående tema genom hela förhöret.

Orden erkänns.

Innebörden förnekas.

När han konfronteras med sina egna ord reduceras de gång på gång till ogenomtänkta formuleringar utan avsikt:

”Jag vet inte vad jag menade med det.”

När förhöret avslutats återupptogs det efter en kort paus.

Då försökte Hübinette förmå polisen att sekretessbelägga så mycket som möjligt av förundersökningen för att förhindra att uppgifter om hans ovanliga familjekonstellation skulle nå ut till media.

Rättegång i maj

Den 27 maj klockan 13:00 väntar nästa steg.

Då ska Tobias Hübinette ställas inför rätta i Stockholms tingsrätt.

Åklagaren har väckt åtal efter de dramatiska dygnen i augusti – dygn som enligt åtalet fylldes av meddelanden som mottagarna uppfattade som både hotfulla och hänsynslösa.

Den första åtalspunkten gäller olaga hot.

Enligt gärningsbeskrivningen skickades meddelanden med innebörden att målsägandena, deras närstående eller deras egendom skulle komma att skadas. Åklagaren menar att hoten var av sådan art att mottagarna haft fog att känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet.

Den andra åtalspunkten gäller ofredande.

Här pekar åklagaren på mängden meddelanden. Inte ett eller två. Utan en omfattande serie kontakter i tät följd. I åtalet framhålls också att meddelanden skickades där han antydde att han tänkte ta sitt eget liv – något som enligt åklagaren bidrog till att kränka mottagarnas frid på ett kännbart sätt.

Inför rättegången har målsägandena dessutom begärt att förhandlingen ska hållas bakom stängda dörrar. Om domstolen går på deras linje innebär det att allmänheten och medierna stängs ute.

Om Hubinette döms för hoten kan påföljden bli upp till ett års fängelse. För ofredande är maximistraffet böter eller fängelse i upp till ett år.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Gästade Riks-soffan tillsammans med Chang Frick för att berätta om hur det är att granska vänstern – och vad det har fört med sig i form av mediala drev och trakasserier i privatlivet.

Medverkade gjorde också ett nytt ansikte: ”Palestinamannen”, som under den senaste tiden infiltrerat våldsvänstern med dold kamera och som nu efterlysts av hatsajten ETC.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Växande skulder

När jag senast granskade den ökända islamisten Tara Sabah Mohammed Saleh uppgick hennes skulder till 1 978 696 kronor.

Redan då stod det klart att skuldsituationen bestod av en blandning av konsumtionslån, återkrav och andra fordringar. Bilden var tydlig: en ekonomi på fritt fall, där skulderna fortsatte att ticka uppåt utan att någon verklig vändning syntes.

Nu har skuldberget vuxit ytterligare.

Hos Kronofogdemyndigheten uppgår skulden i dag till 2 047 776 kronor – en ökning med 69 080 kronor sedan november förra året. Skuldbördan fortsätter därmed att växa, trots att löneutmätning redan pågår.

Med en dröjsmålsränta på omkring 10 procent framstår skulden som i praktiken omöjlig att betala av. I nuvarande takt växer skulden vidare – år efter år.

Miljonskulderna tycks inte oroa Tara Saleh. Hon har själv uppgett att hon kommit till Sverige för att sabotera och leva på svenskars skattepengar.

Nytt återkrav efter bidragsfusk

Nu har skulden nått nya höjder.

Försäkringskassan har lämnat in ett återkrav som i dag uppgår till 70 776 kronor, med fortsatt räntepåslag. Bakgrunden är att ersättning betalats ut under en sjukskrivning som senare bedömts sakna grund.

Read more

Bakgrunden är allvarlig.

DNA-spår från Ates Sengüler har säkrats på en pistol kopplad till våldsgruppen AFA, och enligt Säkerhetspolisen har han haft en central och koordinerande roll inom den vänsterextrema miljön. Trots detta arbetar han i dag med barn i förskoleklass på Midsommarkransens skola.

Det var mot den bakgrunden jag ställde mina frågor.

Och svaret var så så kort att det i praktiken väckte fler frågor än det besvarade.

Frågorna till skolledningen

De frågor jag skickade var tydliga och formulerade skriftligt till skolledningen:

Hej, Christian Peterson här, journalist.

Jag har lite frågor angående din anställning av lärarvikarien Ates Sengüler som varit ledande inom den vänsterextrema miljön i många år och som står Joel Bjurströmer Almgren nära – dömd för bland annat mordförsök.

Sengüler förekommer i polisens DNA-register på grund av avtjänat fängelsestraff för flera fall av våldsamt upplopp och våld mot tjänsteman (B12358-14, B3464-16) samt för att han varit under utredning för en rad andra brott.

Med anledning av detta kunde polisen år 2022 identifiera hans DNA på en pistols avtryckare i samband med att en förundersökning mot Joel Bjurströmer Almgren inleddes för grovt vapenbrott.

Hade Midsommarkransens skola kännedom över Sengüler brottslighet och kontakter med kriminella?

Vilka åtgärder kan skolan vidta för att förhindra att barnen dras in i våldsbejakande extremism?

Finns det möjlighet att boka in en filmad intervju?

Rektorns besked: “Inget har varit annorlunda”

Biträdande rektor Lena Tigerschiöld var den som undertecknade anställningsavtalet.

Men när jag sökte henne för en intervju ville hon varken svara på frågor eller ställa upp på filmad intervju.

I stället kom svaret via skolans rektor Ann-Marie Taylor.

Formuleringen var kort:

“Skolan har följt de rutiner och processer som vi har när vi anställer personal, inget har varit annorlunda i denna rekrytering.

Intervju är inte aktuellt.”

Det var allt.

Inga förklaringar.

Inga resonemang.

Inga svar på de konkreta frågor som ställdes.

En välkänd formulering

För den som granskar myndigheter och offentliga verksamheter är formuleringen bekant.

“Vi har följt våra rutiner.”

Det är ett svar som signalerar att beslutet står fast.

Att processen anses korrekt.

Och att något självkritiskt ifrågasättande av rekryteringen – trots de uppgifter som nu framkommit – inte tycks vara aktuellt.

När en skola väljer att svara på det sättet är det i sig ett ställningstagande.

Frågan som återstår

Ates Sengüler arbetar sedan höstterminen 2025 med barn i förskoleklass. Det handlar om mycket små och lättpåverkade barn i början av sin skolgång.

Det är barn som ska möta vuxna som representerar trygghet, stabilitet och ansvar.

Det är där frågan landar.

För när en skolledning hänvisar till sina rutiner – samtidigt som frågor om bakgrund, säkerhet och lämplighet lämnas obesvarade – återstår till slut bara en enda relevant fråga:

Är det verkligen tillräckligt att följa rutiner, när konsekvenserna rör våra yngsta barn?

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.