Med dold kamera besökte vi Imam Ali-moskén i Järfälla och ställde frågan till kvinnorna där.

Budskapet var tydligt:

Gå till imamen. Inte till polisen.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Han kunde inte utvisas eftersom han riskerade militärtjänst i hemlandet.

När barnrättsaktivisten Jonathan Alfén slog larm valde åklagaren att åtala honom för grovt förtal.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Frontfiguren Ali Hajar var däremot fåordig när jag söker honom för en kommentar.

Föreningen bakom moskébygget söker öppet utländsk finansiering och anser att sharia står över svensk lag.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Ändå fortsätter han att dyka upp bland barnen, trots 15-årsgränsen.

När jag sökte honom för att få svar började han istället vissla och Faranak Ahmadmokhberi började uppträda aggressivt. Faranak Ahmadmokhberi sitter som nämndeman för Vänsterpartiet i förvaltningsrätten i Uppsala och arbetar på Arbetsförmedlingen samtidigt som hon kombinerar sitt statliga jobb med eget arbete i enskilda firman Changeyourlife.se som sysslar med “healing”.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Med bara dagar kvar till valet får jag ständigt frågan: Vad ska jag rösta på?

För mig avgörs valet inte bara av vem som säger rätt saker, utan av vem som faktiskt har förmågan att omsätta dem i verkligheten. Politik handlar trots allt inte om att vinna debatten, utan om att förändra samhället.

Här är min genomgång av alternativen, deras styrkor och svagheter och hur jag resonerar inför mitt eget val.

Vad tycker jag om AFS?

Alternativ för Sverige granskade jag efter EU-valet. Jag gick igenom partiets historia, ekonomi, organisation och interna styrelsedokument. Mycket av den kritik jag riktade mot partiet då står jag fortfarande fast vid.

För full transparens bör läsaren känna till att jag själv kandiderade för AFS i det föregående riksdagsvalet för fyra år sedan.

Det gav mig erfarenheter från insidan. Men när jag senare granskade partiet valde jag medvetet att hålla mig till sådant jag själv hade upplevt och sådant som gick att belägga. Jag hade kunnat publicera interna chattar och skvaller, men det gjorde jag inte.

Förlegade valfrågor

AFS av i dag är på flera sätt ett annat politiskt projekt än det parti som lanserades 2018.

När partiet bildades profilerade det sig i stora och lättbegripliga frågor: massdeportationer, tjänstemannaansvar, platt skatt, upprustning av försvaret, en välfärd reserverad för medborgare och ett svenskt utträde ur EU.

Sedan dess har spelplanen förändrats. Flera frågor som för bara några år sedan befann sig långt utanför den etablerade debatten diskuteras numera öppet inom högern.

Själv anser jag att Sverige behöver en betydligt större återvandring än vad den etablerade politiken hittills varit beredd att genomföra. Min bedömning är att omkring en miljon utlänningar på sikt skulle kunna lämna Sverige genom frivillig och tvingad återvandring samt förändrade ekonomiska incitament för personer som saknar långsiktig anknytning till landet.

För stort fokus på utrikespolitik

Det intressanta med dagens AFS är därför inte bara vad som står i partiprogrammet, utan vad partiet väljer att lägga fokus på.

Under senare år har Gustav Kasselstrand allt tydligare profilerat sig i internationella konflikter. Israel och Palestina. Iran. Ukraina. Ryssland. Geopolitiken har fått en betydligt mer framträdande roll.

Det har gett honom uppmärksamhet.

Det nya medielandskapet gynnar politiker som formulerar skarpa ståndpunkter i frågor där stora delar av etablissemanget uppfattas säga ungefär samma sak. Poddar, Youtube-kanaler och andra oberoende medier gör att en partiledare långt utanför riksdagen kan nå en publik som hade varit närmast otänkbar för tio år sedan.

Men uppmärksamhet är inte samma sak som röster. Det såg vi tydligt i valet 2018, då AFS hade fler följare i sociala medier än många av riksdagspartierna.

Jag bryr mig personligen betydligt mindre om de ändlösa konflikterna i Mellanöstern än om problemen här hemma. Sverige har tillräckligt att hantera, och jag har svårt att se utrikespolitiken som den fråga som ska bära ett litet parti hela vägen in i riksdagen.

Mer bekymmersam är vad jag uppfattar som en alltför Rysslandsvänlig hållning inom delar av partitoppen. Roger Richtoff har hyllat Putin, medan Mikael Jansson har beskrivit Ryssland som ”oskyldigt” när han diskuterat landets roll i Ukrainakriget.

SD:s soptipp

AFS har dock ett betydligt större problem.

Sverigedemokraterna.

SD har redan gjort den resa som AFS försöker göra. Partiet sitter i riksdagen, har kommunala mandat över hela landet och ett omfattande organisatoriskt maskineri.

AFS saknar detta. Det påverkar också vilka människor partiet lyckas rekrytera.

Alltför ofta har AFS fungerat som en politisk uppsamlingsplats för personer som av olika skäl inte längre har någon framtid inom Sverigedemokraterna. Där uppstår ett dilemma. Ett litet parti behöver profiler med erfarenhet och förmåga att skapa uppmärksamhet, men rekryterar man människor som redan har bränt sina broar inom ett större parti följer ofta det gamla grälet med på köpet.

Jag har sett det på nära håll.

Ett exempel är Gustav Pettersson, som placerades på plats 14 på en av partiets riksdagslistor, en potentiellt valbar placering om AFS hade tagit sig över fyraprocentsspärren.

Pettersson hamnade senare i konflikt med Kasselstrand och läckte privata meddelanden mellan dem till Expressen.

Pettersson hade ombetts lämna SD redan 2019 efter problem kopplade till hans drogmissbruk. Han hade också försökt iscensätta ett självmordsförsök för att skrämma bort en socialsekreterare, som han senare misshandlade. Väl i handbojor fördes Pettersson till psykakuten.

Kasselstrand kände väl till Petterssons bakgrund och lät honom därför inte kandidera i föregående val, men gav honom en andra chans i det här valet.

För mig är den centrala frågan därför inte Petterssons senare illojalitet.

Frågan är hur en person med den bakgrunden hamnar så högt på en riksdagslista med motiveringen att han ”hjälper till mycket”.

Här finns också en lärdom från Sverigedemokraternas långa väg till riksdagen.

SD byggde lokalt. Kommunförening efter kommunförening. Val efter val. Mandat efter mandat. Partiet lärde sig det tråkiga politiska hantverket: möten, motioner, budgetar, kommunfullmäktige, medlemsvärvning och organisation.

Det var inte glamoröst.

AFS har haft betydligt svårare att göra samma resa. Där ligger, enligt min mening, partiets verkliga problem.

Jag ser många unga människor på AFS torgmöten. Jag ser entusiasmen och människor som applåderar Kasselstrand när han säger sådant de upplever att andra politiker inte vågar säga.

Med det sagt finns det också många fina människor i AFS, och jag hade knappast gråtit mig till sömns om partiet faktiskt nådde framgång.

Men ett parti byggs inte av applåder.

Det byggs av dem som stannar kvar när torgmötet är över. Som delar flygblad när kamerorna har slocknat. Som bildar kommunföreningar, sitter igenom tråkiga möten, skriver motioner, knackar dörr, värvar medlemmar och lär sig kommunpolitik.

Vi får se hur det går för AfS ungdomssatsning.

Medborgerlig samling?

Medborgerlig Samling har mycket av det som AfS saknar.

Bildade medlemmar. Fler vettiga kandidater. Människor som står på egna ben och inte behöver politiken för att försörja sig eller skapa sig en identitet.

Men det är också en del av MED:s problem.

De är helt enkelt inte lika kontroversiella. Därmed blir deras existensberättigande mindre tydligt och de tar heller inte samma plats i debatten.

Politiskt håller jag med om mycket av MED:s frihetsreformer på det ekonomiska området. Framför allt uppskattar jag ambitionen att skära ned statens utgifter. Det behövs fler som frågar vad vi faktiskt kan sluta betala för.

Lokalt blir MED ännu mer intressant.

Hade jag bott i Järfälla hade jag definitivt övervägt Fredrik Grufman. Han är något så ovanligt som en riktig vigilante-politiker: en person som själv går ut och granskar, ifrågasätter och driver frågor istället för att bara upprepa partiets centrala budskap.

Över huvud taget tycker jag att det finns större anledning att överväga småpartier i kommunpolitiken. De är ofta mindre toppstyrda och mer lokalt förankrade.

Örebropartiet?

Byggt nedifrån och upp

Örebropartiet och Markus Allard har, till skillnad från AFS, faktiskt lyckats bygga ett parti från grunden.

Man började där politik börjar på riktigt: lokalt.

I stället för att försöka lösa kriget i Mellanöstern eller kommentera varje geopolitisk konflikt koncentrerade man sig på Örebro och de frågor som faktiskt berörde människorna som bodde där.

Man grävde ned sig i de etablerade partiernas slöseri. Konstprojekt, skrytbyggen och politiska prestigeprojekt där notan hamnade hos skattebetalarna medan nyttan för vanliga medborgare saknades.

Allard gjorde dessutom något som svensk politik lider akut brist på: han lärde sig kommunpolitiken på detaljnivå.

Det är svårt att avfärda någon som en simpel populist när han står med handlingarna framför sig och kan peka på exakt vad politikerna har beslutat, vad det kostar och vem som får betala.

Populismens gräns

Nu har Örebropartiet tagit steget vidare och kandiderar även till riksdagen. Partiet har fått en större donation och satsar på att försöka vinna ett riksdagsmandat genom reglerna för valkretsmandat. Sakpolitiskt finns det också flera frågor där jag ligger nära partiet, inte minst när det gäller återvandring.

Men det som är Örebropartiets största styrka lokalt riskerar samtidigt att bli ett problem nationellt.

Markus Allard har byggt mycket av sin politiska plattform på konflikt.

Och visst. Det råder ingen brist på svenska politiker som förtjänar att få sina beslut synade.

Men den bistra verkligheten är att den som vill få igenom omfattande politiska förändringar också måste kunna samarbeta med dem som, i mina ögon, har varit med och förstört vårt land.

Det räcker alltså inte att vara skicklig på att avslöja makten.

Förr eller senare måste man kunna förhandla med den också.

Men med det sagt: Hade jag bott i Örebro läns valkrets hade jag övervägt att rösta på ÖP för att hjälpa dem över 12-procentsspärren.

Sverigedemokraterna?

Omläggningen av migrationspolitiken

Det går att kritisera SD för att migrationspolitiken fortfarande inte är så stram som den skulle behöva vara. Men det vore fel att påstå att ingenting har hänt.

Spårbytet är borta. Sedan den 1 april 2025 kan den som fått avslag på sin asylansökan inte längre använda arbete som en väg till uppehållstillstånd inifrån Sverige efter avslaget.

Vandelskravet har dessutom skärpts. Brister i levnadssätt och skötsamhet kan i fler fall få betydelse vid prövningen av om ett uppehållstillstånd ska beviljas eller återkallas.

Men SD vill gå längre.

Partiets migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling har pekat ut ett faktiskt asylstopp som nästa stora steg. Med fria händer vill han använda EU-rättens undantagsbestämmelser för att Sverige ska sluta pröva asylansökningar. Den som ändå kommer hit ska enligt förslaget få stanna på ett asylboende tills personen lämnar landet.

Sedan kommer vad jag anser vara Tidöpartiernas kanske största migrationspolitiska misstag: medborgarskapen.

SD försökte få till ett moratorium för nya medborgarskap i väntan på de skärpta reglerna, men fick inte med sig de andra Tidöpartierna.

Under tiden fortsatte nya svenska medborgarskap att beviljas enligt regler som regeringsunderlaget självt ville skärpa.

Förra valet avgjordes med mycket små parlamentariska marginaler, så det är svårt att förstå varför man inte agerade tidigare.

Avfinansiering av skit

Även i bidragspolitiken har SD drivit på för omfattande nedskärningar.

Partiet har länge velat minska finansieringen till delar av studieförbundssystemet. Under mandatperioden har de statliga anslagen till studieförbunden skurits ned samtidigt som demokrativillkoren skärpts.

Det särskilda statsbidraget till organisationer bildade på etnisk grund har dessutom avskaffats.

Och sedan har vi Ibn Rushd.

SD hade i åratal krävt att statsbidragen till det muslimska studieförbundet skulle upphöra. 2024 beslutade Folkbildningsrådet, inom sitt nya bidragssystem, att Ibn Rushd inte skulle tilldelas någon andel av statsbidraget för perioden 2025–2027.

Systemet är tungrott

Finns ingen långsiktig vision

Det liberaldemokratiska system vi har byggt är inte bara tungrott. I mina ögon är det också orättvist och saknar en långsiktig vision.

Staten tar pengar från människor som arbetar och betalar skatt, för att sedan bygga en gigantisk apparat som delar tillbaka dem genom barnbidrag, subventionerade busskort, bostadsbidrag och ett ständigt växande lapptäcke av stöd och rabatter.

Däremellan står tusentals tjänstemän och administrerar cirkusen.

Men problemet är större än så.

Västerlandet har länge byggt sin politiska självbild kring en strävan efter jämlikhet, omfördelning och föreställningen att staten kan korrigera nästan varje skillnad mellan människor. Från den franska revolutionens jämlikhetsideal, via kommunismen och fram till den moderna välfärdsstaten har politiken alltmer kommit att handla om vem som ska få vad ur den gemensamma kassan.

Faktiska framsteg, sammanhållning och långsiktiga intressen har hamnat längre ned på listan.

Vi förvaltar det vi ärvt i stället för att bygga något större.

Det är lätt att rasa mot detta.

Betydligt svårare är det att förändra det.

Att utgå från verkligheten

Ett gammalt talesätt säger att det ibland är bättre att rida tigern än att försöka slåss mot den.

Detsamma gäller i politiken.

Den som gör varje kompromiss till en stridsfråga riskerar till slut att förlora möjligheten att påverka över huvud taget. Principfasthet är inte samma sak som strategi.

Read more

Kontaktförbud. Upprepade trakasserier. Hot om att bränna ned Svenskarnas hus.

Bakom den skämtsamma fasaden hos Björn Björkqvist, tidigare propagandachef för Nationalsocialistisk front, döljer sig en historia av aggressionsutbrott, hot och ett privatliv i spillror, kantat av rättsprocesser, kontaktförbud och förlorad vårdnad om samtliga fyra barn.

Nu kan jag berätta hela historien och publicera exklusiva videoklipp och röstmeddelanden som visar hur allt spårade ur.

Vem är Björn Björkqvist?

Björn Björkqvist (19790225) har hunnit göra en lång politisk resa.

Den började i Nationalsocialistisk front (NSF), där han avancerade till propagandachef. I en intervju med TV3 från 2008 förklarade Björkqvist varför de militaristiska uniformerna var så viktiga för rörelsen: de skulle hålla kufar och alkoholister borta.

Sedan försökte han ta steget in i den parlamentariska politiken.

I kommunalvalet 2010 kandiderade Björkqvist för Svenskarnas parti (SVP) i Färgelanda. Resultatet blev 51 röster. Det räckte inte till något mandat.

Åren gick. Organisationer försvann och nya projekt växte fram, men Björkqvist blev kvar i den nationalistiska rörelsen. Han började samarbeta med medieprofilerna och och blev en av rösterna i podcasten Motgift.

Nästa anhalt blev Vårdkasen (tidigare Det fria Sverige), en civilsamhällesorganisation baserad i Töreboda med ambitionen att bygga nationalistiska enklaver för likasinnade svenskar.

Björkqvist flyttade till Älgarås, i närheten av Svenskarnas hus, och fick ansvaret för Logik, föreningens förlagsverksamhet.

Utåt såg det ut som att livet lekte.

Vill elda upp Svenskarnas hus

2022 fick Björkqvist sparken från Logik förlag.

Vid det laget hade distributionen misskötts så allvarligt att beställda böcker inte skickades ut och han hade även struntat i att betala fakturor. Missnöjda kunder började till slut hota med polisanmälningar om bedrägeri.

Trots att Björkqvist inte längre arbetade kvar fortsatte han att kräva föreningen på tiotusentals kronor.

Den 27 september eskalerade situationen.

Björkqvist dök upp vid Svenskarnas hus och krävde betalning. Han hotade då med att bränna ned hela huset om han inte fick betalt.

Förlorat vårdnaden om samtliga barn

Svartheten i blicken

Björkqvist har fyra barn med tre olika kvinnor. De två äldsta är i dag vuxna. Med en annan kvinna har han ett barn i tonåren och med sin senaste partner en yngre pojke.

Gemensamt för familjekonstellationerna är att Björkqvist har förlorat vårdnaden om samtliga barn.

De gånger jag själv har träffat honom, bland annat på Bokmässan i Göteborg förra året, har han varit skämtsam, varm och lätt att prata med.

Men människor som kommit honom närmare beskriver en annan sida.

En av dem är den tidigare kollegan Dan Eriksson:

”Det bara kunde svartna för ögonen på honom. Så gör han elaka saker och sedan är det som att han kommer tillbaka till sitt vanliga jag. Han berättade en gång när vi drack ett glas vin att han hade låst in [ex-sambon] hemma så att hon inte skulle åka iväg.”

När jag frågar Eriksson varför han inte sett varningssignalerna tidigare förklarar han att kontakten länge huvudsakligen skedde på distans. De poddade tillsammans, men levde inte nära varandra.

Det förändrades efter flytten till Älgarås.

Sonen gömmer sig för sin far

Sommaren 2024 hade relationen med Björkqvists dåvarande sambo, som han har sin yngste son med, kraschat.

Sedan kom händelsen den 29 juni.

Exsambon berättade för polisen att Björkqvist olovligen tagit sig in i hennes bostad. I tingsrätten uppgav hon även att han utövat våld mot henne och kört in sin bil i trädgården. Barnen ska ha sett vad som hände. Därefter ville hon inte att Björkqvist skulle träffa deras son innan han sökt vård.

Socialtjänstens bedömning var också att pojken inte skulle ha något umgänge med sin pappa vid den tidpunkten.

En socialsekreterare beskrev sonen som ”uppskakad och påverkad”. Barnen hade vid flera tillfällen gömt sig under en filt när Björkqvist kommit dit. Socialsekreteraren ansåg dessutom att Björkqvist saknade barnperspektiv och inte kunde se hur hans beteende påverkade sonen.

Belägrade ex-sambons bostad

Sedan eskalerade konflikten.

När exsambon inte ville ha kontakt fortsatte Björkqvist att ringa och skicka meddelanden. Lappar dök upp på bilen och ytterdörren. Han började också återkommande uppehålla sig utanför bostaden.

Det handlade inte om några enstaka kontaktförsök.

I en tilläggsanmälan den 9 september uppgav exsambon att Björkqvist hade lämnat 24 röstmeddelanden. Hon beskrev hur han körde fram och tillbaka utanför huset och tutade, promenerade förbi och tittade in genom fönstren.

Vid ett tillfälle ska han ha satt sig på en närliggande lekplats och tittat mot huset i omkring 40 minuter.

Situationen blev enligt förundersökningen så pressad att exsambon inte längre vågade släppa ut barnen. Hon började till och med tänka på vilka skor hon tog på sig.

Om Björkqvist dök upp ville hon kunna springa därifrån.

Sonen drogs samtidigt in i konflikten.

Den 17 augusti hittade sonen en lapp på ytterdörren:

”Vad skulle du göra om någon kidnappade dina barn?”

Barnet blev enligt exsambon rädd för att själv bli kidnappat och vågade inte gå ut. Samma kväll dök Björkqvist upp igen och skrek att exsambon hade kidnappat hans barn. Barnen satt då under en filt i vardagsrummet.

När exsambon blockerade Björkqvist hittade han enligt hennes berättelse andra vägar. Han använde andra eller dolda nummer, lämnade röstmeddelanden och fortsatte att dyka upp i området.

Björkqvist förnekade inte kontakterna.

Inför tingsrätten medgav han att han skrivit meddelandena och lapparna, ringt samtalen och lämnat röstmeddelandena. Han medgav också att han befunnit sig utanför bostaden och sade att han sannolikt ringt ännu fler gånger än vad utredningen visade.

Den 18 augusti kom den mest dramatiska konfrontationen.

Björkqvist befann sig återigen utanför huset. Där tog han upp en sparkcykel, närmade sig ett fönster och måttade ett kast.

Därefter tog han sig in i bostaden, som han under rättegången beskrev som sin egen trots att han hade flyttat därifrån. Han blev handgripligen avvisad, varpå polisen anlände till platsen.

Tingsrätten dömde senare Björkqvist för ofredande.

Domstolen konstaterade att kontakterna varit oönskade och störande och att de kränkt exsambons frid på ett kännbart sätt. Påföljden blev 15 600 kronor i dagsböter. Björkqvist ålades dessutom att betala 16 200 kronor i skadestånd för att allvarligt ha kränkt exsambons personliga integritet.

Medicinering och självmordstankar

Kriminalvårdens personutredning förstärker bilden av en man med omfattande personliga problem.

Björkqvist berättade själv att han före medicineringen kunde drabbas av plötsliga aggressionsutbrott och gå från ”noll till hundra”.

Kriminalvården pekade på riskdrivande faktorer kring impulskontroll och känsloreglering och bedömde att det fanns ett övervakningsbehov. Själv uppgav Björkqvist att han behövde hjälp.

Även alkoholvanorna väckte frågor.

Ett AUDIT-test indikerade riskabla alkoholvanor. Björkqvist sade att han inte dricker särskilt ofta men att han, när han väl gör det, ”dricker ordentligt”.

Samtidigt har Björkqvist under de senaste åren publicerat flera inlägg i sociala medier där han uttryckt självmordstankar.

Även alkoholvanorna väckte frågor.

Ett AUDIT-test indikerade riskabla alkoholvanor. Björkqvist uppgav att han inte dricker särskilt ofta men att han, när han väl gör det, ”dricker ordentligt”.

Struntar i kontaktförbudet

Efter veckorna av oönskade kontakter meddelades Björkqvist kontaktförbud den 19 september 2024.

Han förbjöds att besöka, kontakta eller följa efter sin exsambo. Kontaktförbudet kom senare också att förlängas.

Men konflikten fortsatte.

Efter kontaktförbudet började Björkqvist enligt exsambons uppgifter i stället kontakta hennes nye partner.

I ett aggressivt röstmeddelande talar Björkqvist om att ”komma ut från kåken om 20 år”, säger att han inte har något att förlora och beskriver hur han tänker ”söndra” livet för människor i mannens närhet:

Din lilla jävla råtta. Ditt smutsiga jävla äckel. Du kommer få stå för vad du har gjort. Hoppas du fattar det. Jag har inte någonting att förlora. Jag har faktiskt bara saker att vinna egentligen. Som jag idag kan visa [sonen] när jag kommer ut från kåken om 20 år eller något. Han frågar, varför gjorde du det? Jag gjorde allt jag kunde. Jag gick alla jävla vägar som gick.

Det var den sista. Hoppas att du fattar vad det är du har gjort. Jag ska söndra alla jävla liv som finns i din närhet.

Jag ska få till att varenda människa som finns i din närhet Mår så jävla dåligt av att du finns. Det är min enda jävla målsättning för närvarande. Hoppas att du fattar det.”

Konfrontationen vid sonens skola

I december flyttade konflikten till sonens skola.

En morgon var exsambon och hennes nye partner där för att lämna barnen när Björkqvist körde förbi, vände tillbaka och stannade.

Sedan klev han ur.

Se video från händelsen nedan:

Read more

Utåt profilerar han sig som ”folkets man”, med krav på billiga hyresrätter och gratis kollektivtrafik.

Men på sociala medier hyllar Lundgren den terrordömde vänsterextremisten Patxi Ruiz, som mördade en konservativ politiker.

Lundgren är dessutom medlem i SAC, som står terrorstämplade Antifa nära och enligt Brottsförebyggande rådet ingår i den våldsbejakande vänstermiljön.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Yakira Pulido Moreno representerar Vänsterpartiet i Upplands Väsbys utbildningsnämnd.

Under ett valmöte igår mordhotade hon en 16-årig sverigedemokrat:

”Vet du vad man gör med nazister? Man dödar dem.”

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

En pappa som enligt sin psykoterapeut har “narcissistiska personlighetsdrag” tvingade sin fyraårige son att äta rått kött, berättade att chemtrails förgiftar himlen och lät barnet sova med en mystisk strålningsapparat under madrassen.

Min granskning visar hur socialtjänstens utredning av Jesper Johansson slutade med skyddsplacering, PTSD-diagnos och ett interimistiskt beslut om ensam vårdnad för Sanna Hill.

Vilka är föräldrarna?

Jesper Johansson (19830517) fick lämna Insikt24 efter en konflikt med den dåvarande chefredaktören om kanalens innehåll och redaktionella inriktning. Johansson ville i högre grad satsa på reportage om konspirationsteorier, däribland påståenden om så kallade chemtrails.

Efter avhoppet gick han vidare till SwebbTV. Inte heller där blev vistelsen långvarig innan parterna gick skilda vägar.

Sanna Hill (1991-08-21) blev redan som tonåring ett välkänt namn i den då mansdominerade nationalistiska miljön. Hon profilerades som politiker för det numera nedlagda Nationaldemokraterna och tog senare plats i styrelserna för både Nya Tider och Insikt24.

Nu säger hon sig ha lämnat det hon själv beskriver som “extremhögern”.

I en intervju med Dagens Nyheter berättar Hill att hon efter två decennier valt att bryta med miljön. Enligt henne var ett utbrett kvinnohat och konspirationstänkande de avgörande orsakerna till beslutet.

Att Hill väljer att lämna dessa kretsar är i sig knappast anmärkningsvärt.

Jag har själv ingen koppling till den rörelsen.

Däremot finns en fråga som intervjun lämnar obesvarad. Under många år har hon frivilligt umgåtts med och ingått nära relationer med en lång rad personer som varit psykiskt instabila eller levt i samhällets utkant. Den delen av historien berörs inte alls, trots att den utgör en betydande del av hennes egen resa genom den miljö hon nu tar avstånd från.

Domstolen fastställer skyddsplacering

Den 12 september 2025 förändrades allt.

Efter en akut bedömning beslutade socialtjänsten i Österåkers kommun att Sanna Hill och Jesper Johanssons fyraårige son omedelbart skulle placeras på skyddat boende tillsammans med sin mamma.

Jesper Johansson protesterade mot beslutet.

Förvaltningsrätten gav dock socialtjänsten rätt. När Johansson överklagade valde hovrätten att inte meddela prövningstillstånd, vilket innebar att skyddsplaceringen stod fast.

Bakom beslutet låg inte en enskild händelse.

Domstolshandlingarna innehåller en barnavårdsutredning på hundratals sidor. Under utredningen har socialtjänsten genomfört upprepade barnsamtal, intervjuat båda föräldrarna, hört förskolepersonal och andra referenspersoner samt gått igenom en tidigare utredning från 2023.

“Socialförvaltningens bedömning är att [sonen] just nu är i behov av det skydd och stöd som ett skyddat boende medför, vilket bäst tillgodoses genom att han vistas där tillsammans med mamma.”

I januari flyttade konflikten vidare till Södertörns tingsrätt.

Sanna Hill ansökte om ensam vårdnad om parets son. Om domstolen går på hennes linje förlorar Jesper Johansson den gemensamma juridiska vårdnaden och rätten att vara med och fatta beslut i frågor som rör barnet.

Tingsrätten har redan beslutat interimistiskt att Sanna Hill tills vidare ska ha ensam vårdnad. Den slutliga frågan väntas avgöras vid huvudförhandlingen senare i vinter.

Avskyn för sin egne far

En av utredningens mest centrala delar är barnsamtalen.

När socialsekreterarna träffade sonen använder de så kallade nallekort för att hjälpa honom beskriva sina känslor.

När han får frågan hur det känns att åka till mamma pekar han på den gladaste nallen.

När han får frågan hur det känns att åka till pappa säger han först att han känner sig som den ledsna nallen och berättar sedan att ingen av nallarna riktigt beskriver hur han känner sig. Han säger att han känner sig både ledsen och arg hos pappa.

Vid ett annat tillfälle berättar sonen att han tvingas äta rått kött hemma hos pappa.

När socialsekreteraren frågar vad som händer om han inte vill äta svarar han:

“Pappa blir argare och argare.”

Han fortsätter:

“Så arg att han spricker.”

När han beskriver sina egna känslor säger han:

“Så ledsen att jag spricker.”

Rått kött, strålningskräck

Socialtjänstens utredning handlar till stor del om om Jesper Johanssons syn på kost, sjukvård och allmänna konspirationstänkande.

Enligt Sanna Hill motsatte sig Johansson att sonen skulle vaccineras enligt det svenska barnvaccinationsprogrammet.

“I samtal med mamma berättar hon om pappas ovilja till vacciner och blodprov. Mamma hade gärna sett att [sonen] var vaccinerad mot vissa sjukdomar, till exempel röda hund och stelkramp. Mamma tycker det känns otryggt att [sonen] inte är vaccinerad mot stelkramp.”

Hill uppger också att Johansson sade nej till att sonen skulle få K-vitamin direkt efter födseln – en behandling som rutinmässigt ges till nyfödda för att minska risken för allvarliga blödningar.

Hon berättar vidare att hon blivit alltmer orolig över sonens kost hos pappan. Enligt Hill serverades barnet opastöriserad mjölk, rått kött och råa äggulor.

Liknande uppgifter kommer även från sonen själv. I barnsamtalen med socialtjänsten berättar han, enligt utredningen, att han får äta rått kött hemma hos sin pappa.

Utredningen beskriver också återkommande konflikter kring tandvård, dricksvatten och det som mamman uppfattade som konspirationsteorier. Hill uppger att Johansson berättat för sonen att flygplans kondensstrimmor innehåller gifter – den så kallade chemtrail-teorin – samtidigt som han motsatte sig fluortandkräm och inte ville att sonen skulle dricka vanligt kranvatten.

Hill beskriver dessutom en apparat som enligt henne användes regelbundet på sonen.

“Mamma berättar om att pappan har något under bäddmadrassen hemma … [sonen] får ligga på det hela tiden. [Han] kan berätta för mamma att det till exempel pirrar i kroppen efter att han legat mot plattan. … Ibland kan [sonen] ha den i åtta minuter vid huvudet. Mamma tycker inte det känns riktigt tryggt eftersom hon inte vet vad det är för typ av strålning och om det är hälsosamt för barn.”

Även förskolan beskriver återkommande konflikter.

En pedagog berättar att Jesper Johansson krävde att sonen skulle serveras glutenfri kost trots att personalen begärde ett läkarintyg. Enligt pedagogen lämnades i stället ett intyg från en alternativmedicinare som förlorat sin läkarlegitimation.

Till slut valde förskolan att ge barnet glutenfri mat för att få ett slut på konflikten.

När sonen vid ett tillfälle serverades ett knäckebröd som innehöll gluten reagerade Johansson, enligt pedagogen, mycket kraftigt.

Diagnosieras med PTSD

Men det som kanske sticker ut mest i handlingarna är sonens egen traumadiagnos.

Efter en omfattande utredning diagnostiserades han med posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) bedömde att diagnosen hade ett direkt samband med de våldshändelser som pojken berättat att han utsatts för.

Read more

Thomas Tegenfeldt gjorde karriär på att bedöma andras lämplighet, patientsäkerhet och etiska brister. Han var medicinalråd, avdelningschef för Socialstyrelsens behörighets- och patientsäkerhetsenhet, tillförordnad generaldirektör på Smittskyddsinstitutet och hög chef på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Thomas Tegenfeldt greps på ett ökänt hotell i centrala Stockholm efter att ha köpt sex. Omkring tolv timmar därefter satt han på Operaterassen och föreläste för vård-Sveriges toppskikt om ledarskap, förtroende och bemötandet av utsatta kvinnor inom vården. Det här är en berättelse om hyckleriet på flera nivåer - och om det vänskapsnätverk av statligt “klägg” som skyddade honom efteråt.

En karriär byggd på att bedöma andra

Thomas Tegenfeldt var inte någon anonym läkare vars privatliv av en tillfällighet hamnade i tidningen. Han tillhörde under många år vård-Sveriges mäktigaste och mest offentliga tjänstemän. Hans meritförteckning är som en katalog över de positioner från vilken svensk sjukvård styrdes, granskades och tillrättavisades.

Efter åtta år som klinikchef Skellefteå lasarett blev Tegenfeldt 2001 chef för Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Umeå. Därefter blev han chef för myndighetens enhet för behörighet och patientsäkerhet, biträdande chef för tillsynsavdelningen och sedan avdelningschef för hela hälso- och sjukvårdsavdelningen. Han hann också vara verksamhetschef inom Västerbottens läns landsting, avdelningschef vid Smittskyddsinstitutet och tillförordnad generaldirektör där. I augusti 2012 rekryterades han till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som sektionschef för hälso- och sjukvård.

Det var alltså en man med faktisk makt över andra människors yrkesliv. Som medicinalråd och chef för behörighet och patientsäkerhet uttalade han sig om vilka läkare som var farliga, vilka som borde anmälas och vilka som över huvud taget borde släppas in i yrket. Han representerade inte bara sin privata moral. Han talade med Socialstyrelsens auktoritet bakom sig.

Thomas Tegenfeldt har i åratal ingått i en liten mångårig grupp av höga ämbetsmän som konstant hållit ihop och hjälpt varandra till olika tjänster på statliga myndigheter. Så fort en av dem fått en hög tjänst på en myndighet har de andra likt en svärm kackerlackor rekryterats dit, ett informellt kotteri, eller “klägg” som man skulle beskriva den sortens vänskapskorruption idag. Den i gänget som kom att vara mest betydelsefull för Thomas Tegenfeldts karriär var Johan Carlson. Som chef för Socialstyrelsens tillsynsavdelning var Carlson hans överordnade när Tegenfeldt lyftes från den regionala tillsynen i Umeå till en central chefsbefattning 2007 och därefter blev biträdande avdelningschef. När Carlson 2009 lämnade Socialstyrelsen för posten som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet dröjde det bara omkring ett år innan Tegenfeldt rekryterades och utsågs till avdelningschef på Carlsons nya myndighet. Det var alltså inte fråga om en enstaka anställning, utan om ett återkommande mönster där Carlson öppnade dörrar för Tegenfeldt och hjälpte honom vidare över myndighetsgränserna. Carlson framstår därmed som Tegenfeldts viktigaste karriärmässiga beskyddare i den statliga förvaltningen

Hotellrummet på Torsgatan

Knappt fyra år senare, den 28 november 2012, var det Thomas Tegenfeldt som blev föremål för polisens prövning. Då var han sektionschef för hälso- och sjukvård på SKL och ett välkänt ansikte utåt för svensk sjukvård.

Förundersökningen lämnar litet utrymme för omskrivningar. Kvinnan var född i februari 1992 och därmed 20 år gammal. Tegenfeldt, som just hade fyllt 55, hade hittat hennes annons på en eskortsida, ringt numret och avtalat ett möte klockan 20.30, adress Omena Hotel på Torsgatan i Stockholm. Priset: 2 000 kronor för 30 minuters oskyddat sex. Tegenfeldt betalade med fyra färska femhundralappar förberett ihopvikta, ett modus operandi han delar med vana sexköpare.

Tegenfeldt var inte ensamstående. Hans sambo var Ingela Gotthardsson, då kultur- och fritidschef i Haninge kommun och senare en profilerad kommunchef i Lycksele. Hon hade självfallet inget ansvar för hans handlande; uppgiften visar endast att sexköpet skedde parallellt med ett etablerat samboförhållande mellan två offentliga chefer som tillsammans hade ett mycket stort nätverk.

Spaningen bedrevs av Citypolisens prostitutionsgrupp och ärendet hanterades av polisens sektion mot människohandel. I patrullen ingick också en socialsekreterare från socialtjänstens prostitutionsenhet.

Utanför rum 512 hörde spanarna först en konversation, därefter rinnande vatten och sedan ingenting alls. När tystnaden tydde på att sexakten hade börjat fattade poliserna klockan 20.35 beslut om omedelbar husrannsakan. Poliserna rusade in och fann Tegenfeldt och den 20-åriga kvinnan helt nakna i sängen, kvinnan är ett år yngre än Tegenfeldts egen dotter. I polisrapporten antecknades uttryckligen att Tegenfeldt hade en ”kraftigt erigerad penis” som inte ens gick ner under första förhöret.

Tegenfeldt greps på plats och erkände omedelbart. Kvinnan visade polisen de fyra femhundralapparna: 1 500 kronor för samlag och ytterligare 500 kronor för oralsex utan kondom. Efter förhören inleddes förundersökningen formellt klockan 21.19 och samma minut beslutades om DNA-topsning där polisen tog ett salivprov för registrering i polisens DNA-register. På mindre än en timme hade en av vård-Sveriges högsta myndighetschefer gått från ett anonymt hotellbesök till att stå naken inför polisen, gripas, erkänna sexköpet och topsas för DNA.

Skyddades av Åsa Ekman på Socialstyrelsen

Också den adress Tegenfeldt lämnade till polisen är anmärkningsvärd. Han uppgav inte den gemensamma bostaden utan c/o Åsa Ekman på Frögatan i Solna. Ekman var en tidigare chefstjänsteman vid Socialstyrelsen, där Tegenfeldt själv hade haft flera ledande befattningar tillsammans med Åsa Ekman.

Förundersökningen innehåller ingen uttrycklig anteckning om varför Tegenfeldt dirigerade myndighetsposten rörande sexköpet via tidigare kollegan på Socialstyrelsen men det säger en hel del om kollegialiteten på bland högre tjänstemän inom staten som är villiga att skydda honom när han gripits för sexköp. Effekten är däremot uppenbar: handlingarna om sexköpet behövde inte skickas till den bostad han delade med Ingela Gotthardsson och dottern Anna Tegenfeldt. Adressvalet framstår därmed som ett led i att hålla gripandet utanför det gemensamma hemmet.

Den 14 december 2012 godkände han ett strafföreläggande för köp av sexuell tjänst och hoppades att ingen skulle få veta vad som hänt. Påföljden blev 50 dagsböter om 790 kronor, sammanlagt 39 500 kronor, samt 500 kronor till Brottsofferfonden. Ett godkänt strafföreläggande ersätter en domstolsförhandling och har samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

Tolv timmar efter sexköpet: föreläste om utsatta kvinnors situation

Morgonen efter sexköpet infann sig Tegenfeldt på Operaterassen i Stockholm. Där deltog han i Dagens Samhälles frukostseminarium om patientsäkerhet tillsammans med bland andra ordförandena för Läkarförbundet och Vårdförbundet. Fotografiet från seminariet, som återges i anslutning till denna artikel, visar honom i panelen omkring tolv timmar efter att polisen hade avbrutit sexköpet och förhört honom på hotellrummet.

Fotografiet behöver egentligen ingen psykologiserande bildanalys. Det intressanta är den dokumenterade tidsföljden. På kvällen hade en av vård-Sveriges högsta företrädare ertappats med ett sexköp. Nästa morgon stod han inför vårdens höga befattningshavare och föreläste om hur man agerar som föredöme, ledarskap och hur man bemöter de svagaste i samhället.

Det är svårt att konstruera en tydligare bild av den svenska ämbetsmannaklassens moraliska dubbelbokföring: en uppsättning principer för podiet och en annan privat.

Säkert sex – för andra

Kontrasten mot Tegenfeldts offentliga gärning är närmast övertydlig. Bara fyra månader före sexköpet hade han, då som tillförordnad generaldirektör för Smittskyddsinstitutet, gått ut i Sveriges Radio med råd till resenärer. Man skulle tänka på handhygien, vaccinationer, mat och ”naturligtvis” ha säkert sex.

Det var oklanderliga råd. Problemet var bara att mannen som förmedlade dem inte följde dem själv när han köpte sex. Enligt hans egna förhörsuppgifter betalade han tvärtom extra för att inte ha kondom. Samma chef som offentligt företrädde svensk smittskyddskompetens gjorde privat det som hans egen myndighet varnade allmänheten för.

Det är frestande att avfärda detta som vanlig mänsklig inkonsekvens men det handlar om hans egen oförmåga att leva efter de krav han företrädde inte en irrelevant privat detalj.

”Jag har förstört mitt liv”

När Aftonbladet konfronterade Tegenfeldt den 11 december 2012 sade att han skämdes, att han hade ”förstört mitt liv” och att sexköp var både brottsligt och moraliskt förkastligt. Han talade också dramatiskt om risken att förlora både arbetet och familjen

Tegenfeldt erkände omedelbart inför polisen och accepterade strafföreläggandet. Allt i hopp om att skandalen inte skulle nå offentlighetens ljus.

Det gick dock bara i några veckor, sedan fick media och sociala medier nys om det.

Förlorade chefsposten – men fick behålla läkaryrket

När brottet blev känt reagerade SKL. I början av januari 2013 togs Tegenfeldt ur tjänst och sjukskrevs. Till Dagens Medicin sade han att han hade gjort ”ett stort misstag” som han ångrade djupt. Den 30 januari stod det klart att Åsa Himmelsköld permanent skulle ersätta honom. Tegenfeldt fråntogs titeln och posten som sektionschef, även om han under en tid fortfarande var anställd medan parterna förhandlade om avslutande av hans anställning.

Skyddades av tidigare kollegor på Socialstyrelsen

Socialstyrelsen öppnade samtidigt ett ärende om hans läkarlegitimation. Den 8 maj 2013 konstaterade myndigheten att återkallelse kan aktualiseras när en legitimerad yrkesutövare, även utanför arbetet, har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom. Efter att ha läst strafföreläggandet och polisens förundersökning bedömde Socialstyrelsen emellertid att Tegenfeldts brott inte motiverade ett yrkande om återkallelse. Eftersom brottet hade begåtts utanför yrkesutövningen ansågs det inte heller kunna ligga till grund för prövotid.

Det beslutet kan försvaras juridiskt. Tegenfeldt hade erkänt, fått sin påföljd och förlorat sin chefspost. Men just därför blir kontrasten till hans egen tidigare hållning så avslöjande: när han själv stod inför myndigheten fanns plötsligt utrymme för lagtext, proportionalitet, omständigheter och en individuell bedömning.

Foliehatten Ulrika Marusarz - sexköparens förtrogne allierade

En av Tegenfeldts förtrogna på Socialstyrelsens rättsavdelning var juristen Ulrika Marusarz. Vid sidan av myndighetskarriären bedrev hon migrationsaktivism i den vänsterextrema nättidningen Feministiskt Perspektiv och aktivism i vänsterorganisationen Latinamerikagrupperna. Hon har också själv berättat att hon under flera år var familjehem åt “ensamkommande” unga män. Hennes politiska hemvist är alltså knappast höljd i dunkel.

Under tiden på Socialstyrelsen så hade Ulrika Marusarz även åt andra intressen. Bland annat var hon engagerad i SEAH Sweden, Svenska hypnosskolan, som utbildar så kallade ”Tidigare-Liv-Terapeuter”. Där hypnotiserar kursdeltagarna varandra för att återuppleva tidigare inkarnationer, vars minnen enligt skolan ligger nära ytan. Upplägget är praktiskt: deltagarna fungerar samtidigt som terapeuter, klienter och bevis för att metoden fungerar.

Efter tiden på Socialstyrelsen tog yrkeslivet en vändning. Ulrika Marusarz startade DreamYoga Academy, ett storslaget namn för en verksamhet där webbplatsen presenterar en enda ansvarig: Marusarz själv. Där erbjuds kurser i drömtydning och sagotolkning, medan den som inte vill gå en hel kurs kan beställa personlig drömtydning per mejl eller telefon. I “akademins” bloggs tankegods ryms dessutom telepati, medialitet, fjärrskådning och förmågan att förutsäga framtiden, allt förklarat med ett medvetande som påstås existera utanför den mänskliga hjärnan. Verksamheten kan därför, utan något större våld på språket, kanske beskrivas som kvacksalveri. Det är i varje fall ett anmärkningsvärt karriärval för en tidigare jurist vid Socialstyrelsen - en myndighet som annars brukar säga sig hålla vetenskap och beprövad erfarenhet ganska högt.

Skaffade sig skyddad identitet efter sexköpet

Efter sexköpet kom Tegenfeldt dessutom beviljas skyddade identitet. Systemet är till för människor som lever under en konkret hotbild, inte för offentliga makthavare som vill slippa granskning. I Tegenfeldts fall blev den praktiska effekten att det blev betydligt svårare att följa var den tidigare toppchefen tog vägen. För att beviljas skyddad identitet bör den sökande normalt sett inkomma med intyg från myndigheter om behovet på grund av hotbild, något Tegenfeldt uppenbart gjort. Det är okänt från vilken myndighet och vilken tjänsteman som tillstyrkt behovet, det omfattas av sekretess, men det är anmärkningsvärt: den makthavare som hade krävt att andras bakgrund skulle tåla full granskning kunde efter sitt eget brott själv försvinna ur de vanliga offentliga personregistren. Det går inte att frigöra sig från tanken att det är någon vän till Tegenfeldt som hjälpte honom att beviljas skyddad identitet och att han faktiskt inte hade ett legitimt behov.

Skyddades av vännen Anders Sylvan

Någåt år senare fick Tegenfeldt en läkartjänst på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Tegenfeldts vän, landstingsdirektören Anders Sylvan, sade att Tegenfeldt hade varit öppen med brottet, vilket dock ändå hade varit omöjligt att hemlighålla, och att landstinget hade fortsatt förtroende för honom.

Motiveringen formulerades:

”Han har fått sitt straff och sonat brottet.”

Landstinget skulle inte agera domstol och såg inget skäl att straffa honom ytterligare. Tegenfeldt fick alltså fortsätta som läkare. Det är i grunden en rimlig rättsstatlig hållning: en människa är inte för evigt identisk med sitt brott, påföljden ska vara proportionerlig och en arbetsgivare bör bedöma om brottet faktiskt hindrar personen från att utföra arbetet.

Men samma generositet hade Thomas Tegenfeldt själv inte visat när han satt på andra sidan skrivbordet.

Det är denna asymmetri som gör skandalen relevant långt efteråt. Thomas Tegenfeldt var en offentlig makthavare som krävde moralisk absolutism för andra men själv kom att omfattas av rättsstatens nyanser. Han predikade säkert sex men köpte oskyddat sex. Han föreläste om utsatta kvinnors behandling omkring tolv timmar efter att han själv gripits för köp av en utsatt kvinna yngre än hans egen dotter. Han slog fast att vissa människor aldrig kunde sona sina brott – och återvände sedan själv till vården med arbetsgivarens förklaring att just hans brott var sonat. Hyckleriet är monumentalt.

Det är inte en berättelse om att en människa måste vara ofelbar för att få tala om etik. Det blottlade däremot med obarmhärtig tydlighet hur lätt han hade haft att döma andra efter regler som han själv aldrig behövde leva under. Det är också en berättelse om hur vänskapskorruption är avgörande för högre statlig karriär och möjligheter att gå vidare även efter sexualbrott.

Thomas Tegenfeldt är idag pensionär och varvar boendet i norra Sverige med lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Som av en händelse så bor han bokstavligen vägg-i-vägg med sin nära vän, en annan tidigare boss inom vård-Sverige, nämligen den skandalomsusade Karin Röding, känd för sin nyckelroll i bland annat dödsoffren i Macchiarrini-skandalen, som fick henne sparkad från Universitets- och högskolerådet (UHR) och hon tvingades lämna en rad uppdrag, bland annat en styrelsepost Östersjöstiftelsen.

Ladda ner förundersökningen:

Read more

Efter mitt besök i Centerpartiets valstuga i Uppsala exploderade reaktionerna.

En valarbetare ville inte ta ställning till om föräldrar borde få varna sitt grannskap när en dömd barnvåldtäktsman flyttar in. När jag senare sökte partiets pressavdelning med en enkel fråga om det var rimligt att jämföra en dömd barnvåldtäktsman med en snattare fick jag inget svar.

Men var det ett enskilt misstag som partiet nu försöker tysta ned – eller speglar det en bredare kultur inom Centerpartiet?

För att ta reda på det reste jag vidare till Linköping.

Där besökte jag Centerpartiets valstuga och intervjuade, med dold kamera, två av partiets kandidater till kommunfullmäktige.

Båda fick samma fråga:

Ska föräldrar kunna varna sitt grannskap om en person som dömts för våldtäkt mot barn flyttar in bland barnfamiljer?

Toppnamn vägrade svara

Den första jag talade med var Emelie Gustafsson, nummer två på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Linköping, andre vice ordförande i kommunfullmäktige och vice ordförande i social- och omsorgsnämnden.

Frågan var densamma som tidigare.

Om en person är dömd för våldtäkt mot barn och flyttar in i ett bostadsområde där barn leker – borde föräldrar kunna varna sina grannar?

Gustafsson ville inte ge något besked.

När jag beskrev ett konkret hypotetiskt scenario svarade hon:

“Det är alltid svårt med hypotetiska scenarion som du förstår.”

Jag försökte göra frågan ännu mer konkret.

Jag frågade vad hon själv hade gjort som förälder om en dömd barnvåldtäktsman flyttade in bredvid hennes familj.

Inte heller då ville hon svara.

“Det kan inte jag svara på för det är en hypotetisk situation.”

Se intervjun nedan:

“Vi har blivit uthängda”

Därefter talade jag med Frida Bergstrand, nummer tio på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige.

Även hon fick frågan om det borde vara tillåtet att varna grannar om en person som dömts för sexualbrott mot barn flyttar in i området.

Svaret kom omedelbart.

“Det svarar jag inte på, för det har blivit uthängda med en film på.”

När jag påpekade att flera andra partier varit tydliga i frågan fortsatte Bergstrand att undvika att ta ställning.

“Jag tycker ingenting om det.”

Hon hänvisade i stället till att hon saknade mandat att uttala sig för partiet.

“Jag har inte behörighet att uttala mig för partiet.”

När jag därefter frågade en annan Centerpartist på plats varför partiet verkade ha så svårt att besvara frågan kom ytterligare ett uppseendeväckande svar.

Bergstrand fortsatte:

“Vi har ju ingen politik på det här sättet. Så det är därför jag säger att jag inte kan uttala mig.”

Se intervjun nedan:

Read more

I Sveriges Radio P4 påstår regionrådet Unn Harsem att klippet med Centerpartiets valarbetare är “taget ur sin kontext”.

Det stämmer inte.

Intervjun publicerades i oklippt format. Dessutom skickade jag hela intervjun till Centerpartiet före publicering.

“Reportaget” avslutas med frågan hur den kritiserade valarbetaren mår.

Den självklara följdfrågan – varför står man i en valstuga om man inte klarar av att ta kritik? – ställdes däremot aldrig.

Reportern Siri Christiansen valde samtidigt att utelämna i stort sett samtliga svar jag lämnade, medan Centerpartiet fick komma till tals med påståenden som jag anser är felaktiga och som inte bemöttes i inslaget.

Nedan publicerar jag därför hela min korrespondens med P4, så att var och en kan bilda sig en egen uppfattning:

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.

Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Subscribe now

Beskedet kom inte från Centerpartiet själva.

Det kom från Sveriges Radio.

“Efter din video på den politiska sekreteraren vid valstugorna på Stora torget i Uppsala har Centerpartiet valt att polisanmäla dig för förtal. Har du någon kommentar till det?”

Så löd mejlet från Sveriges Radios reporter Erik Svedberg.

Tidpunkten är svår att bortse från.

Granskningen har fått stor spridning bara veckor före valet och delats av ett stort antal politiker.

Reaktionerna har även nått långt utanför den politiska sfären.

TV-profilen Pernilla Wahlgren gick offentligt till angrepp mot Centerpartiets politiska sekreterare efter att ha sett intervjun:

“Lena-Maria – Du är en USEL representant för ditt parti..!! Blir MÖRKRÄDD av människor som henne!”.

Dold kamera fångade uttalandena

Granskningen bygger inte på anonyma källor, rykten eller andrahandsuppgifter.

Den bygger på en dold kameraintervju där Lena-Maria Jansson själv besvarar frågor framför kameran. Hela intervjun har publicerats oklippt så att alla själva kan se sammanhanget.

Under intervjun beskriver hon frågan om grannar bör informeras när en dömd pedofil flyttar in som “en väldigt svår fråga”. När jag frågar om personen inte kan utgöra en risk för barn svarar hon att det först blir ett problem om personen försöker ta kontakt med barn.

Hon säger också att den dömde “har avtjänat sitt straff” och jämför därefter sexualbrott mot barn med butiksstöld.

“Ska man aldrig mer få gå in på ett varuhus?”

Det är hennes egna ord som ligger till grund för publiceringen.

Frågan är om Centerpartiet menar att Lena-Maria Jansson förtalat sig själv?

Centerpartiet svarade inte

Efter intervjun gavs Centerpartiet i Uppsala möjlighet att bemöta granskningen.

Jag ställde en enkel fråga: Var Lena-Maria Janssons uttalanden hennes personliga uppfattningar eller partiets officiella linje?

Vid publiceringen hade partiet inte lämnat något svar.

Nu har de i stället valt att göra en polisanmälan.

Mitt svar till Sveriges Radio

Jag svarade P4:

“Det är anmärkningsvärt att Centerpartiet väljer att bemöta granskande journalistik med juridiska hot.

Hela Lena-Maria Janssons resonemang finns tillgängligt oklippt i reportaget som publicerats på Riks.se och assarchristian.se. Det är därför svårt att se vad i materialet som skulle utgöra förtal. Även det korta klippet återger henne korrekt.”

Valrörelser är den tid då politiker ska granskas som hårdast.

Väljare har rätt att få veta hur makthavare resonerar i frågor som rör brott, straff och skyddet för barn.

Om politiska partier börjar använda polisanmälningar som svar på publiceringar de ogillar riskerar det att få en nedkylande effekt på den granskande journalistiken.

Jag tänker inte låta det ske.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

“Vad gör det?”

I Centerpartiets valstuga på Stora torget i Uppsala ställdes partiets politiska sekreterare Lena-Maria Jansson inför en rak fråga: Bör grannar få veta när en dömd pedofil flyttar in bland barnfamiljer? Svaret dokumenterade jag med dold kamera.

He…

Read more

Sara Lesch är enhetschef inom socialtjänsten.

På sociala medier skröt hon om att ha rivit ner Sverigedemokraternas valaffischer. Samtidigt sitter hon i styrelsen för Feministiskt initiativ.

När jag sökte henne för en kommentar kallade hon direkt på polisen.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

“Idag har vi städat lite på vår gata.”

Det var budskapet från Sara Lesch efter att hon tillsammans med familjemedlemmar rivit ned Sverigedemokraternas valaffischer i Kållered. Inlägget publicerades på Threads och avslutades med parollen:

“Make racism wrong again.”

Att politiska motståndare river ned valaffischer är i sig inget nytt. Det händer i varje valrörelse.

Men Sara Lesch är inte vilken förbipasserande aktivist som helst. Hon är enhetschef inom Socialförvaltningen i nordöstra Göteborg.

Och det förändrar hela bilden.

Socialtjänsten är en myndighet med långtgående befogenheter. Där fattas beslut om ekonomiskt bistånd, tvångsvård, familjeinsatser och omhändertaganden enligt LVU. Beslut som kan få avgörande konsekvenser för människors liv under många år framåt.

Just därför ställs högre krav på socialtjänstens tjänstemän än på de flesta andra offentliganställda. Saklighet, opartiskhet och objektivitet är inte några rekommendationer. De är själva grunden för att allmänheten ska kunna känna förtroende för den makt socialtjänsten utövar.

Polisanmäld av Sverigedemokraterna

Enligt Mölndals kommuns regler är valaffischering tillåten mellan den 1 augusti och den 20 september, under förutsättning att nödvändiga tillstånd finns. Affischerna revs ned den 2 augusti, alltså mitt under den period då valaffischering är tillåten.

Men det stannar inte där.

Vid sidan av sin chefsposition är Sara Lesch även kassör för Feministiskt initiativ i Göteborg. Sabotaget måste därför också ses i ljuset av att hon är vänsteraktivist och dessutom partipolitiskt engagerad i den pågående valrörelsen.

Sverigedemokraterna har polisanmält händelsen och uppger att partiet löpande anmäler liknande fall av sabotage mot valaffischer.

Flyr frågor

Eftersom Sara Lesch vägrat svara på medias frågor om varför hon rev ned valaffischerna valde jag att söka henne för en kommentar i hennes hem – bara ett stenkast från platsen där hon och hennes familj fångades på film när de rev ned affischerna.

När jag och min kollega Per Björklund kom fram till huset såg de minst sagt överrumplade ut. Jag ställde frågan.

Svaret kom direkt:

“Inga kommentarer.”

Några sekunder senare tryckte de på sitt överfallslarm.

Kort därefter anlände både polis och väktare.

Nedan följer video på hela händelseförloppet:

Read more

Det handlar om den granskning jag publicerade i mars under rubriken “Tor Johnsson – Expos nya kartläggningsfotograf”. I artikeln granskade jag hur Expo kartlägger och registrerar deltagare vid politiska manifestationer och hur fotografier från dessa tillfällen används i organisationens uthängningskampanjer. Det aktuella fallet gällde en manifestation mot islamism på Mynttorget i Stockholm, där Tor Johnsson fotograferade deltagarna för Expos räkning.

Artikeln anmäldes av Tor Johnsson till Polisen. Min webbplats är dock grundlagsskyddad genom utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrundlagen varför det är Justitiekanslern som beslutar om anmälan ska utredas. JK:s slutsats är entydig:

“Utredningen i ärendet ger inte anledning att anta att något yttrandefrihetsbrott i denna del har begåtts.”

På den grunden inleds ingen förundersökning.

Beslut 20262814

121KB ∙ PDF file

Download

Download

Beslutet innebär att det saknas grund för att misstänka att den grundlagsskyddade publiceringen utgör ett yttrandefrihetsbrott.

Ett återkommande mönster

Jag ser inte den här polisanmälan som en isolerad händelse.

Read more

För bara några år sedan var Sverige ett avskräckande exempel. Nu tittar Storbritannien på Sverige med avund.

För kanalens miljonpublik påtalade jag också att dessa framsteg riskerar att gå förlorade om vänstern vinner valet.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som “extremhögern”.

I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av.

Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt.

En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig.

Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret.

Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit.

Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld.

Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru.

Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd.

Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta.

Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var.

Och historien tog inte slut där.

Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat.

Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier.

Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren.

Att Hill dessutom valde att sätta sitt barn i en förskola på röda Södermalm, där de andra föräldrarna inte lät sina barn leka med hennes, gjorde knappast situationen bättre.

Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn.

Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig.

Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen.

Read more

Därför bestämde jag mig för att förklä mig till HBTQ-aktivist för att ställa de frågor som annars aldrig besvaras.

Men efter ett tag blev vi avslöjade.

Kort därefter attackerades vi av Antifa.

Read more